I andra sammanhang sjunger jag gärna sommaravslutningens lov och syftar då på skolavslutningen i juni. Här kommer en kort text om ordets bokstavliga (?) betydelse: hur jag avslutade sommarlovet 2023. Att det inte blev något skrivet redan då, är en smärre skandal. För det var ju faktiskt en tågresa där syftet var just att åka tåg.
Den 14 augusti 2023 var sommarlovets sista dag. Jag hade säkert kunnat stanna hemma med trädgårdsskötsel eller något annat vardagligt, men jag bestämde mig för att göra ännu en utflykt. Fem dagar tidigare hade jag gjort en underlig tur-och-returresa till Nässjö och Vaggeryd och efter det hade jag varit ett par dagar på Orust. Men när jag nu hade en enda ledig dag kvar, fick också den innehålla en utflykt.
I början av juli hade jag rest till Hova. Nu gjorde jag om det konceptet och gav mig för fjärde gången den sommaren av upp på Kinnekullebanan.
*
Dagen inleddes med tåg 3828 till Herrljunga. Där tog jag en bild för att visa att tåget var alldeles folktomt. Egentligen är det väl en helt meningslös bild, men så slog det mig att förr eller senare är det någon som söker interiörbilder från X14-3228 för ett modellbygge, så den får väl komma med ändå. :)
Medan jag stod ute på perrongen mellan spår 6 och 7 i Herrljunga, fick jag se ett inkommande kust-till-kusttåg från Kalmar mot Göteborg komma in från Borås. Det hade legat bakom mitt tåg på spåret, ungefär en halvtimme efter mig. Som vanligt om somrarna var trafik omledd på denna bana och de långväga resenärerna på tåg 322 fick alltså uppleva den imponerande snäva infartskurvan till Herrljunga station. Det är för att visa den i dess prakt, som jag väljer en bild där loket råkar vara skymt av stolpar (vilket anses fult).
Söderifrån på stambanan kom ett X2000 och ser helt skevt ut på en kraftigt inzoomad bild. Backen upp mot Herrljunga station märks inte påtagligt för resenärer, men på fotografi kan man lägga märke till den.
Sedan kom Y31 1419 som tåg 3302 mot Laxå.
I mina anteckningar från dagen, står det att jag ägnade resan norrut åt att skriva blogginlägg om Skövde och Nässjö. (Se där min uppfattning om sommaraktiviteter!)
I Forshem fotograferade jag stationshuset, som fortfarande såg ut som en byggsats från Noch, placerad på en orealistiskt mörk, asfaltsmålad kartongbit. Lokaltågklareraren vinkade med spaden, samma arbetsfordon stod som förra månaden på ett av sidospåren – och ett annat sidospår låg charmigt orört och trädbevuxet på en vall norrut.
Här kommer, som bonusinformation för den särskilt intresserade, mina noteringar om tåg 3302 denna dag:
Tåg 3302, delen Herrljunga–Hova
Uppehåll i Herrljunga, Vedum, Vara, Stora Levene (åtminstone avstigande), Lovene, Framnäs city, Lidköping, Källby, Trolmen (åtminstone avstigande), Råbäck (åtminstone avstigande), Hällekis (åtminstone avstigande: nio stycken samt två cyklar), Forshem (avstigande; trafikplatsen är bevakad och handsignal ges, men inget tågmöte sker: liksom tidigare i sommar står samma två servicefordon på spår 1, medan vi kommer in på spår 2), Österäng (åtminstone avstigande), Lugnås (åtminstone avstigande), Mariestad (många avstigande och påstigande förstås; möte sker med sydgående tåg som väl avgår kl. 12:17, vilket är 12 minuter efter oss), Lyrestad (en avstigande), Hova (avstigande)
Inget uppehåll i Håkantorp, Filsbäck (väl?), Blomberg, Äskekärr, Hasslerör
Denna gång skulle jag inte äta lunch i Hova. Den hade jag nämligen ätit på tåget, en sallad inköpt i Herrljunga. I stället ägnade jag uppehållet i Hova åt att beskåda ortens arkitektur.
Kyrkan tog jag ett varv runt och blev inte imponerad. Stängd måste den ha varit, eftersom jag inte var inne i den ens en kort stund.
Prästgården (såg det ut som, men det kan vara en klockargård eller annat liknande) är fortfarande församlingsbyggnader, om jag förstod det rätt.
Ett härligt blått men förfärligt tomt affärshus vid huvudgatan, fotograferade jag från två håll. På en modelljärnväg skulle det göra sig fantastiskt och åskådarna skulle säga oh! och ah! till en så välgjord modell. I verkligheten blir det tvärtom dystert och övergivet:
I ett skyltfönster fick jag tillfälle att studera fastighetspriserna i trakten. Två dagar tidigare hade jag stått framför skyltfönstret till Orust sparbank. Där fanns ett hus på 128 kvadratmeter med 260 kvadratmeters tomt och ett utgångspris på nästan 8 miljoner kr. Ett fritidshus nära vattnet var 28 kvadratmeter stort och kostade också flera miljoner.
Här runt Hova var läget ett annat. Ett hus som mitt eget i Ljung kostade ungefär lika mycket i Hova som hus kostar i Ljung. Låg det rentav i Gårdsjö, fick man däremot en normalvilla för 700.000. Ett läge nära en strand höjde priset med 100%.
Jag flinade för mig själv. Inte nog med att jag aldrig i livet skulle vilja ha en trång stuga precis intill havet ens om jag fick den gratis; jag har ingen längtan till att bo nära en sjö. Att ha järnvägen som granne ger däremot pluspoäng – medan jag misstänker att en sådan företeelse får andra spekulanter att dra sig ur budgivningen. Med andra ord: det är fördelaktigare att ha järnvägen som hobby än att vara båtfolk.
(För övrigt minns jag att det för en del år sedan årligen rapporterades att de billigaste husen – i södra Sverige eller i Götaland eller hur området var avgränsat – fanns i Älgarås med omnejd. Som västgötar och ferrovialt intresserade vet, ligger Älgarås inte mer än ett par mil från Gårdsjö och Hova…)
I stationsområdets närhet var Hova ganska öde. Det var nu länge sedan medeltidsveckan och man blev som utombys inte direkt lockad att ge sig in på den lokala fastighetsmarknaden.
(Stationshuset hade masonitskivor i stället för fönster och såg ännu tommare ut än det blå huset i centrum, men eftersom jag tar för givet att jag har bilder på stationshuset i mitt inlägg från juli 2023, behöver jag inte visa en till nu.)
Det ännu fungerande andra spåret på Hova station är nu tämligen igenväxt. Ett växelklot var en färgklick i grönskan.
*
När jag steg ombord i Hova på tåg 3307 mot Göteborg, var det liksom senast samma motorvagn som jag rest dit med, som hade varit i Laxå och vänt. Sannolikt (men det har jag glömt) var det samma lokförare och tågvärd också.
Ibland undrar jag för mig själv vad ombordpersonalen tänker om mig som inte verkar ha något vettigt mål med mina resor. Sedan inser jag att de nog är vana. Utan att gå till överdrift med mina resor, får jag ändå allt som oftast se andra som gör något liknande. Och personalen tycker inte illa vara, utan ger mig på sin höjd ett glatt leende vid återseendet.
(Häromdagen hamnade jag på samma tåg som en kille som – efter vad jag förstod av tågvärdens kommunikation med honom – gjorde en returresa med vändande tåg Borås–Herrljunga–Borås. Han hade dels stigit på fel tåg, ty han skulle till Göteborg, dels ingen giltig biljett. Det irriterade tågvärden mer än mina ”onödiga” resor, om jag säger så …)
Resan som nu vidtog, hade minst två intressanta aspekter, så jag tror faktiskt att jag låter det utgöra ett separat blogginlägg. Detta är ju redan nu fullt tillräckligt långt.
*
Kommentera