Hösjömo–Bor–Värnamo, 24 juli 2021
(Detta är den elfte texten i en serie på fjorton, där länkar till alla finns nederst i inlägget.)
Jag skrev senast att jag hade lämnat Ohsabanan och dess tåg. Det är helt riktigt. Däremot tog det en god stund innan jag sista gången hörde lokets signaler. Trots att jag cyklade vinkelrätt mot järnvägen, kunde tåget följas länge än. Det skulle inte förvåna mig om det finns någon plats högt uppe i Gällaryds socken där man kan höra tåget hela vägen från Ohs till Bor och tillbaka igen.
Nu lämnar däremot bloggen järnvägarna. De dyker upp igen om en stund …
Längs goda vägar som fanns på kartan och dåliga vägar som inte gjorde det, hamnade jag vid en timrad stuga intill en sjö. Idylliskt men myggrikt.
Jag noterade att en kvast var ställd mot dörren. Var det en signal om att innehavaren inte var hemma? Jag hört att det förekommer, som ett sätt att underlätta för gäster och grannar som då inte behöver gå ända fram till huset och knacka på. (Åtminstone förekommer det i Övre Soppero. Därifrån är det långt till Småland, det medges.)
Skogarna här var underbart gröna och sköna. Mina geografiska kunskaper lät mig ana att det är gammal sjöbotten och tills någon motbevisar mig, påstår jag att så är fallet.
Jag hamnade så småningom i Gällaryds kyrkby. Det var egentligen en omväg, men ”där det finns kyrka, finns det civilisation” och jag tänkte att jag kunde sätta mig i någon trappa och äta min matsäck eller till och med hitta någon kiosk.
(Jo, bilden ovan saknar kyrktorn, vilket kan anses ohyfsat. Ett sådant finns även i Gällaryd, men från andra hållet skymdes det av träd, så det blev inget torn på bild.)
Gällaryd hade visserligen skola och lanthandel, men båda var stängda. Kyrkan var däremot öppen.
Vet ni vad som var allra bäst? Det var att här fanns ett litet toalettrum med handfat. Att få gnida in händerna med tvål, skölja av och torka dem … det är en välsignelse när man varit utan rent vatten en varm sommardag. Extra så i virustider.
Landsvägen ligger ungefär noll meter från kyrkogården, så när allt kom omkring sköt jag upp min måltid. Det var bara åtta kilometer till Bor, där jag visste att det fanns järnvägsstationer, matbutik och lämplig sittplats för en förbiresande. Trots att min middag gått två timmar över tiden, borde jag väl klara tjugo minuter till?
Det trodde jag, det. Plötsligt, mitt i en seg slakmota, tog det stopp. Jag nästan skrattade högt. ”Soppatorsk” sade jag på halvmodern slang. Det var så ovanligt påtagligt att energin räckte precis dit, till en asfalterad landsväg vid pass tre kilometer från Bor.
Jag plockade fram en chokladkaka ur cykelväskan. Eftersom jag mestadels befunnit mig i skugga, hade den inte smält ännu. Ett halvt hekto choklad senare, orkade jag fortsätta till nästa etappmål. Där tog jag upp bröd och en burk makrill ur väskan. Mm … det var precis vad jag behövde.
*
Medan jag satt där i Bor [bå:r] och vilade mig inför dagens sista etapp, kanske innan jag ens ätit upp smörgåsarna, började det bullra i spåren. Kameran for upp och ett lok från Railcare visade sig.
Jag har sett många godståg, men här var en sådan blandning av vagnar att jag lyfte på ögonbrynen. ”Rena cirkuståget” sade jag till mig själv.
Sedan kom jag på det. Det var ju ett spårbyteståg, eller en del av ett spårbyteståg, som stannat på stationen i Bor. Jag lämnade vad jag hade för händer och passade på att fotografera medan tåget väntade på mötesspåret.
Därefter kastade jag en blick på avgångstavlan. Den gav ovanliga besked. Inställda Krösatåg och ”invänta info” stod det. En rad meddelade följande:
Stopp i tågtrafiken mellan Bor och Värnamo sedan klockan 13:25 på grund av brand. Personal beräknas vara på plats 14:50 och först därefter kan en prognos lämnas. Håll avstånd, undvik trängsel.
Ja, i Bor brann det då inte när godståg 39580 stannade klockan 14:45. Där var rena idyllen, på både breda och smala spår.
Två saker kunde jag göra medan jag smälte maten. Först kunde jag cykla upp på den smala viadukten just nordväst om den lilla bangården. Där fick jag så att säga en helhetsbild av tåget.
Om jag zoomade in åt andra hållet, såg jag flera kilometer. Inte heller där syntes någon brand. Två plankorsningar hamnade däremot i blickfånget: en ganska nära och en längre bort. Jag hade cyklat över båda på morgonen och skulle snart göra det igen.
Sedan kunde jag fotografera stationshuset. Det är rätt charmigt och har under senare år inrymt ett kafé med begränsade öppettider.
Jag hade väntat mig ett tågmöte, men så blev det inte. Mötet uteblev och det tåg som stått här en stund, fick så småningom klarsignal att fortsätta. Efter vad jag förstår var det på väg från Trelleborg till Borås. Ett österrikiskt eller tyskt spårbyteståg på väg mot Borås–Herrljunga kanske?
Vi kan väl ta ett par bilder utan intresse för slösurfaren, men kanske för den som studerar signaler och spårläge. Själv tycker jag att färgerna och järnvägens inbyggda elegans räcker som motivering:
När en inköpt glass rent fysiskt hade smält och maten var på väg att fysiologiskt göra det samma, lämnade jag Bor bakom mig. Mot Värnamo ställde jag färden. Den som tror att jag inte heller nu kunde cykla raka spåret utan utvikningar, tror helt rätt. Först fotograferade jag en vacker stuga intill plankorsningen vid km 182. Kunde det vara en banvaktsstuga? Ja, det kunde det. Ingabo hette den åtminstone när den var i bruk såsom järnvägsbyggnad:
Sedan vet jag inte varför jag skulle stanna vid korsningen i Drömminge (km 180+6), men det gjorde jag i alla fall. På grund av att den inte uppvisade något intressant, visar jag den inte här heller. (Den som önskar se en bild, får skriva en kommentar och be om det.)
Snart därefter tvingades jag plinga på en elskoterförare. Han kom avslappnat rullande på vänster sida, en bit från diket. Eftersom jag kom trampande på höger sida (en bit från diket) och färdades i motsatt riktning, var vi på kollisionskurs. Lite trött på petiga cyklister såg han ut då han lojt svängde in mot mitten av vägbanan … och fortsatte på fel sida sida när jag passerat.
Lite mörka moln betedde sig inte hotfullt och varslade inte ens om regn. Söta var de ändå. (Jag gillar både soliga blondiner och mulna brunetter, nämligen.)
När jag svängde av för att se om järnvägen var något att titta på (det var den inte), fann jag även ett buskage av de lyxigaste hallon man kan tänka sig. Röda, stora och mycket söta var de. Mums!
En skylt visade enskild väg till ”Banvaktstugan”. Uppfordrande var det i mina ögon och så tog jag en omväg till Ulås banvaktsstuga vd km 177.
Sedan hade jag däremot inga direkta avstickare att göra. En liten omväg på några hundra meter förbi Värnamo station, räknas knappast. Näst intill det enda jag gjorde där, var att kasta beundrande blickar på ett Rc-lok som stod och skönt visade upp sig i profil.
(Green Cargos Rc4 nr 1188.)
Just det, jag träffade visst även på en märklig figur där. Han kom ropande något underligt, som jag först efter en stund kunde tyda.
– Spår 3a, spår 3a, spår 3a!
Han ville alltså veta var spår 3a låg. Visst, det kunde jag peka ut för honom. Det var ju bara för mig, en utsocknes på tillfälligt besök, att kasta ett öga på de mycket tydliga skyltarna …
Först efteråt slog det mig att nästa tåg från det spåret var inställt som en följd av den tidigare branden.
Men nog om ointressanta detaljer för i dag. Nästa gång berättar jag om söndagen, då jag beundrade sandtåget och avnjöt hela resans vackraste vägar.
Om min resa till Värnamo 2021 berättas i 14 bloggtexter:
- En omväg till Småland (Borås–Värnamo 21 juli)
- Ett kvällståg eller tre (Värnamo 21 juli)
- Norra Ohsabanan utifrån (Gimarp–Ohs bruk 22 juli)
- Ohs utanför spåren (Gimarp–Ohs bruk 22 juli) [med just inga järnvägar]
- Rundvandring på Ohs station (Ohs bruk 22 juli)
- En urtrist väg som det var skönt att lämna (Värnamo–Vittaryd 23 juli) [med just inga järnvägar]
- Kargt och varmt söder om gränsen (Vittaryd– länsgränsen 23 juli)
- Minnen från Åminne (länsgränsen–Åminne 23 juli)
- Öppet men stängt i Helmershus (Helmershus–Värnamo 23 juli)
- Att cykla fortare än tåget (Bor–Hösjömo 24 juli)
- Efterlängtad makrill samt cirkuståg i Bor (Gällaryd–Bor–Värnamo 24 juli)
- De vackraste vägarna (Värnamo–Kärda–Åminne herrgård 25 juli)
- Vad jag hjälpligt såg i Värnamo stad (Värnamo 21-26 juli) [med järnvägar blott i periferin]
- Epilog och poesi (Värnamo–Borås 26 juli)
Kommentera