Svenska banor

25 Jul

14:56

Ett kvällståg eller tre (V-2021:2)

Värnamo med omnejd, 21 juli 2021

(Detta är den andra texten i en serie på fjorton, där länkar till alla finns nederst i inlägget.)

Senast berättade jag hur jag hade checkat in på mitt rum-med-frukost. (När jag skriver detta har jag tillbringat tre nätter på B&B Smedtorp i Värnamo och har bara goda omdömen att ge.)

Jag hade packat upp och eftermiddagen hade övergått i kväll, men det vore ju synd att bara låta kvällen gå utan någon utflykt. Därför studerade jag tågtidtabellen och cyklade ut.

Värnamo är som bekant en järnvägsknut. Stadens största och viktigaste järnväg är Kust-till-kustbanan mellan Göteborg och Kalmar. Den är elektrifierad och för både gods- och persontåg. Mot Göteborg är godstrafiken viktigast, medan det bara går några få SJ-tåg dagligen. Mot Kalmar kompletteras godset och de långväga persontågen av Krösatåg mot Alvesta och Växjö.

Stadens första bana var däremot Halmstad–Nässjö. Den ligger alltjämt kvar i samma sträckning som från början. Ja, det är faktiskt så, att trots att den får anses vara mindre ”viktig”, är det den banan som utgör huvudspåret, som så att säga går rakt igenom stationen. De båda andra riktningarna viker av åt varsitt håll och tvingas passera ett par växlar, vilket anses komplicera trafiken.

Den tredje järnvägen var Skåne–Smålands Järnväg. Denna gick i praktiken från Helsingborg (eller Hälsingborg?) till Värnamo, men är dessvärre nedlagd. Några små stycken är kvar, men dem kan vi för tillfället strunta i.

När jag nu var i Värnamo, fanns det alltså många järnvägar att studera. Ändå var det inte någon av dessa fem som jag ämnade koncentrera mig på, men till det återkommer jag.

Nu var det ju onsdag kväll den 21 juli. Jag valde att cykla ut en bit sydväst om staden. Inte långt, bara några kilometer, men till en charmig liten plankorsning som ser ut så här:

Cykelbanan dit hade utan information därom övergått i en smal stig, vilket irriterade mig lite. Däremot kan jag inte påstå att jag blev irriterad, utan bara överraskad, när jag såg att en inte helt liten landsväg korsade en inte helt liten järnväg utan bommar. Ljud och ljus, visst, men sikten var rent usel om man kom norrifrån, vilket är farligt om en lågt stående vintersol gör ljussignalerna svåra att uppmärksamma.

Denna kvälls låga sol kom förstås från väster och var alldeles bedårande.

Jag planerade så gott jag kunde en plats att iaktta … men hux flux kom tåget när signalerna bara hade hunnit vara i gång en kort stund. Den där bilden av ett tåg långt, långt borta, blev till intet. Men okej, det blev rätt snyggt ändå, med Y31 nr 1428 som tåg 7642 från Halmstad betäckt av soldis.

En mjölkbil från Arla hade anlänt till korsningen två sekunder efter att signalen slog om till rött. Den hade stannat där och jag funderade, alltjämt skeptisk till att bommarna saknades, på katastrofen som skulle inträffa om tåget kolliderade med en stor tankbil.

Jag lät cykeln föra mig in till staden igen, förbi stationen där lokaltrafiken bedrivs med hybridbussar som laddar batterierna alldeles vid järnvägsstationen.

Mina anteckningar visade att ett tåg i motsatt riktning, alltså mot Halmstad, skulle passera just runt knuten. Det kunde jag ju försöka fotografera. Medan jag väntade hörde jag glada skratt från en trädgård intill. Där lekte två flickor ta-fatt med en gräsklipparrobot, låtsades att den var en hund och jag log åt att en lek inte behöver vara så komplicerad för att bli rolig.

Solen sänkte sig över Värnamo stad, kyrkor och höghus fick några sista smekningar av aftonens guld, medan jag sade god natt och stängde in mig på mitt rum. Genom mitt öppna fönster hörde jag vardagskvällens tystnad avbrytas … Och så kom sandtåget, denna moderna klassiker på de svenska järnvägarna, en särling till kort godståg som kör importerad sand från hamnen i Halmstad till glasbruket i Limmared. Lite suddigt i halvdunklet, men likväl var det roligt att se en legend. :)