Värnamo–Borås, 26 juli 2021

(Detta är den sista texten i en serie på fjorton, där länkar till alla finns nederst i inlägget.)

När jag steg upp på måndagmorgonen hade jag inte bestämt med vilket tåg jag skulle resa.  Inte heller hade jag helt beslutat om jag bara skulle ta tåget raka vägen (nåja) tillbaka, eller om jag skulle göra några uppehåll.  Ett par sådana möjligheter fanns.  Nu blev det inte så, utan jag reste med fyra tåg och de enda längre uppehåll jag gjorde, var sådana som blivit nödvändiga på grund av tågtidtabellens förutsättningar.

Packningen var förberedd och frukosten gick tämligen fort.  Sedan var det bara att ta adjö av Smedtorp (som här är fotograferat i aftonsol).

 

Här hade under min vistelse bott en motorjournalist från Grängesberg, en semestrande familj norrifrån och en söderifrån, samt en infödd på tillfälligt återbesök i hembygden.  Säkert var det ännu fler besökare som jag hade gått om eller har glömt nu två veckor senare.  Samtliga var nöjda med login och skulle med glädje återkomma.  Det är väl ett utmärkt betyg, får man tro.

 

På Värnamo station stod Y32- 1411 som strax skulle gå till Jönköping som tåg 7602.  Förutom att det är ett tågsätt som tycks sakna tillnamn, är det lika trevligt som de andra Itinotågen.  Rymligt och med goda gångegenskaper för en resenär, har det allt man behöver, inklusive cykelplats och toalett.  (Öppningsbara fönster är det enda som saknas.)

 

Jag hade köpt en biljett i den fasta automaten på stationsområdet, eftersom det inte längre går att ladda ett kort med pengar och sedan köpa varje biljett med kortet på tåget.  Det är en kraftig försämring som Krösatågssystemet har genomgått.  Att kortläsaren stolt förkunnar sig ha gått i pension är således inget att vara stolt över …

 

Resenärer fanns, men vi var inte många.  Om man delar in en trevagnarsitino i sex avdelningar, var jag nog faktiskt ensam i min.

 

Min resa Värnamo–Jönköping–Falköping–Göteborg–Borås skulle ta ungefär fyra timmar effektiv tid och omfatta fyra ungefär lika långa delar.  Den första var bäst, den tredje sämst, den fjärde kanske något bättre än den andra. 

Att läsa böcker eller skriva blogg var inte att tänka på under första benet.  Det fanns så mycket annat att se på andra sidan fönstret.  Så som tallskog söder om Hörle:

 

Den stora containerterminalen i Båramo är kanske inte vacker, men dess syfte är vackert.  Den flyttar nämligen långväga trafik från landsväg till järnväg.  Man behöver ju inte köra färdigpackade godscontainrar på lastbil från Småland till Göteborgs hamn.

 

Generellt har Krösatågen egenskapen att dess hållplatser och stationer ligger ganska tätt.  Ett slikt upplägg gynnar förstås främst vanliga vardagspassagerare.  Dessutom ger det cyklister och vandrare av mitt slag möjlighet att välja.  Ska jag ta tåget här eller ska jag cykla en bit till och ta det på nästa hållplats?  Därför är det beklagligt att man norr om Vaggeryd har stängt tre hållplatser på rad.  Nej, de betjänade inga stora samhällen, men när tåget inte stannar, kan inte ens det fåtal som faktiskt vill resa dit eller därifrån, resa dit eller därifrån.

Här tror jag mig förstå att jag har fotograferat Bratteborgs f.d. hållplats på banan mellan Vaggeryd och Jönköping:

 

Göran: ovanstående bild är bevis på att det finns en sådan järnväg.  Faktiskt … :)

I sista vagnen av en Itino kan man fotografera spåret bakom tåget.  I alla fall om man zoomar in, klipper bort lite i kanterna, har tur med en tvättad vindruta och inte är alltför kräsen.  Detta drog jag nytta av i Månsarp, då jag i samband med tågmöte återigen fångade 1406 Kristina Nilsson på bild.

 

Tåget skyndade norrut och så fick jag på nytt se Vättern.  Senast hävdade jag att jag inte är mycket för vatten och bad, men kan uppskatta små sjöar.  Vättern är det lysande undantaget: en sjö som är riktigt stor men som jag alltid tycker om, från söder lika väl som från väster eller öster.

 

Jag steg av, tog en bild av tåget och promenerade lugnt vidare längs spåret …

 

… tills jag insåg att Resrobots uppmaning till mig att vänta en timme här, inte var det enda alternativet.  Tåget före förslaget, det som inte gick hela vägen till Göteborg utan tvingade fram ett extra byte i Falköping, var just på ingång för ett kort uppehåll.  Således skyndade jag framåt och snarast svepte cykeln ombord i en enda rörelse.

Det finns två skäl till att jag i ett fall som detta väljer ett tidigare tåg även om det innebär någon minskning i bekvämlighet (såsom ett extra tågbyte).  Det ena har jag nämnt förr: en pilot förklarade att även om man inte når resmålet direkt, ska man alltid flyga så långt som möjligt.  Det andra var denna dag att det skulle kunna bli åska eller storm som kunde slå ut tågtrafiken.  I ett sådant läge vore jag strandsatt i ett problematiskt läge om jag stannade i Jönköping.  Vore jag däremot i Falköping, ginge ingen nöd på mig.

Detta var den dag då sommarvädret vände.  Efter ihållande högsommarvärme – någon sorts rekord i återkommande värmeböljor hade vi sommaren 2021 – drog nu svalare väder in.  Ibland skulle det innehålla åska eller åtminstone regn, ibland yttrade det sig inte i något annat än påtagligt lägre temperatur.  På den lynnigt ombytliga Vättern gick det verkliga vågor när jag kom förbi.  Även genom rutan på X52 nr 9035 som med tågnr 7216 skulle gå mot Skövde, såg jag ett mörkgrått, blåsigt innanhav med en obruten horisont.

 

Återigen kände jag lockande dofter och vyer av hemlandet när Falbygden sydöstra berg växte till.  Här är det nog det lilla Gisseberget som "tornar upp sig":

 

Det blev inget regn under mitt timslånga uppehåll i Falköping.  Trots de mörka molnen kom jag bara att se några få droppar under hela resan.  Personalbyte var det däremot innan tåget fortsatte mot Skövde.

 

En tanke som slog mig – om än jag inte övervägde den på allvar – var att cykla från Falköping till Borås.  Det kan jag nog göra igen någon gång i framtiden, för trots att det var en sådan resa en natt i juni som förstörde mitt ena knä, vet jag nu hur jag ska handskas med mig för att inte slå upp skadan igen.  Däremot verkar det ju onödigt att göra det på en överpackad cykel när jag är trött efter en lång resa …

 

48 km till Ulricehamn och kanske 70 till Borås … jodå, det klarar man.  Fast det finns ju andra, skonsammare vägar än banvallen.

Det som en gång var som en mindre park framför stationshuset, är nu sten och hetta.  Den som känner sig hågad, kan svalka sig i de lustiga små fontänerna.  En annan utmaning är att räkna ut hur deras ständigt varierande mönster är programmerat.

 

Jag sade ju förut att Resrobots reseplanerare rekommenderade mig att vänta på nästa tåg i Jönköping.  Här kommer just nästa tåg från Jönköping till Falköping och är ganska vackert med Rantens hotell i fonden:

 

(X50 nr 3264 som tåg 17292 från Nässjö mot Göteborg.)

Många gånger har jag sagt att jag föredrar X10-serien framför Reginorna.  De senare är ofta utkylda även om sommaren och saknar helt charm.  Helt okej hade det likväl varit från Jönköping.  Nu blev det däremot inte alls roligt att åka med ett sådant tåg till Göteborg.

För det första var det ganska många passagerare.  Det blev egentligen inte trångt, för ingen inkräktade på mitt ”privata rum”, men i virustider var det ändå bara okej.  Vad som också störde, var små barn som väsnades.  En unge skrek i ett, tjugo minuter i sträck, och kinkade resten av resan.  Det var säkert mycket värre för mamman än för mig, men jag kan inte säga att jag trivdes med det.  Möjligen bidrog till barnets vantrivsel det faktum att även detta tåg hade en hiss som var ur funktion, varför barnvagnen stod felplacerad och det stackars barnet inte hade något att titta på. 

Således blev det en av de där resorna som man bara önskar ska ta slut.  ”Enda syftet med den här resan är att jag ska ta mig från punkt A till punkt B, för resan i sig ger mig inget mervärde.”  Jag har sällan den upplevelsen på tåg, men denna timme innebar tyvärr en sådan.

I Göteborg häckade jag en timme eller så.  Där köpte jag en tysk modelljärnvägstidskrift, vilket jag gör ibland när jag känner mig förmögen och inte har något annat att göra.  Kan jag även ha köpt en varm korv?  Möjligen var det så.  Jag såg en massa tåg också, men jag besparar läsarna bilder av dessa.  Jag kan nog återkomma till mina tankar om detta i ett senare, separat inlägg, om andan faller på.

Jämfört med pinan (typ …) nyss, var det skönt att kliva ombord på tåg 7353 mot Borås.  Däremot var besvikelsen enorm när tåget visade sig vara ännu en Regina – den tredje för i dag – i stället för en avkopplande X11/X12/X14 som brukar köra denna sträcka.  (Tack och lov var det åtminstone inget pendeltåg modell X61 – att åka långt i ett sådant är verkligen inte speciellt roligt.)

Jag roade mig med att ta bilder genom X52-9038:s fönster utan att alls försöka dölja att det var ett fönster.  Först en okänd plats någonstans kring Rödberg:

 

Sedan tar vi en hastig bild av en plats där jag en gång upplevde en oförglömlig trettondagsafton.  Vi var fyra noviser som skulle hoppa in några timmar med att servera på en bröllopsfest.  Kocken blev emellertid sjuk så vi fick laga bröllopsmiddagen själva och arbeta urtavlan runt.  Helt hysteriska 12-15 timmar var det, men oh, så roligt vi hade!

Att skära 120 rädisor i tunna, tunna skivor tänker jag alltid på då jag passerar Hultafors f.d. station.

 

Det var kanske inte roligt att kliva av tåget på Borås central, men inte betungande heller.  Nej, jag skulle nu bara cykla hem och packa upp.  Under tiden ämnade jag börja följa olympiska spelen på tv.  Dittills hade OS knappt existerat i sinnevärlden för mig.  Lika bra var det, för jag föredrar alla dagar vägarna i Småland framför myllret i megastaden Tokyo.

Borås intar en mellanställning i både storlek och trivsel.

 

 

*

 

Om jag vore min vana trogen, skulle jag nu sammanfatta 2021 års sommarresa.  Det tänker jag inte göra, för alla mina åsikter torde ha framgått i de fjorton bloggtexter jag skrivit.  I stället bidrar jag med att återge vad jag skrev i gästboken på mitt prima logi.  Jag har bara ändrat på två eller tre ställen för att få bättre meter och rytm i texten.  Det var nämligen lite svårt att få till det perfekt när jag satt med papper och kulspetspenna utan möjlighet att sudda och flytta runt orden …

Så, härmed avslutar jag min redogörelse för dessa sex dagar på resande fot och cykelhjul.

Utav rikliger frukost bliver man mätter.
Här finns duschar till alla (liksom toaletter).
God blir ens sömn uti gästrummens sängar.
För det man betalar rätt lagom med pengar.

Entusiastens utsikt är lycka och fest;
där går eltåg åt öster och dieslar mot väst.
När stjärnorna tändas på himlapällen,
kommer Limmareds sandtåg och mullrar i kvällen.

Jag har svettats på cykeln, i backar och berg.
I strålande sol har min hud fångat färg.
Jag kan skalda poem, noveller och sånger
om Ohs bruk och om Bor, om Vittaryd och Hånger.

Här i bygden finns många fler minnen att samla.
Vänder åter gör jag gärna till Åminne (det gamla).
Den storslagna mossen vill jag även bevista
– min resa till Värnamo blev nog icke den sista.

 


 

Om min resa till Värnamo 2021 berättas i 14 bloggtexter:

  1. En omväg till Småland (Borås–Värnamo 21 juli)
  2. Ett kvällståg eller tre (Värnamo 21 juli)
  3. Norra Ohsabanan utifrån (Gimarp–Ohs bruk 22 juli)
  4. Ohs utanför spåren (Gimarp–Ohs bruk 22 juli) [med just inga järnvägar]
  5. Rundvandring på Ohs station (Ohs bruk 22 juli)
  6. En urtrist väg som det var skönt att lämna (Värnamo–Vittaryd 23 juli) [med just inga järnvägar]
  7. Kargt och varmt söder om gränsen (Vittaryd– länsgränsen 23 juli)
  8. Minnen från Åminne (länsgränsen–Åminne 23 juli)
  9. Öppet men stängt i Helmershus (Helmershus–Värnamo 23 juli)
  10. Att cykla fortare än tåget (Bor–Hösjömo 24 juli)
  11. Efterlängtad makrill samt cirkuståg i Bor (Gällaryd–Bor–Värnamo 24 juli)
  12. De vackraste vägarna (Värnamo–Kärda–Åminne herrgård 25 juli)
  13. Vad jag hjälpligt såg i Värnamo stad (Värnamo 21-26 juli) [med järnvägar blott i periferin]
  14. Epilog och poesi (Värnamo–Borås 26 juli)

 

Bratteborg, Båramo, Falköping, Falköping-Nässjö, Gisseberget, Göteborg-Borås, HNJ, Halmstad-Nässjö, Hultafors, Itino, Jönköping, Jönköping-Vaggeryd, Jönköpingsbanan, Krösatåg, Regina, Smedtorp, VSB, Vaggeryd-Värnamo, Värnamo, Värnamo 2021, Västra stambanan, Vättern, Y32, diktning, fotografering, om bloggen, om mig, reseberättelse, väder, västtågen,

Kommentera

Publiceras ej