Ohs bruk, 22 juli 2021

(Detta är den trettonde texten i en serie på fjorton, där länkar till alla finns nederst i inlägget.)

Under min levnad har det hänt att jag lett rundvandringar på olika platser.  Inte så avancerat, men jag har gjort det.  Då har jag varit en ganska god guide: lagt upp en rutt som fungerat, givit såväl nödvändig som anekdotisk information samt försökt sätta mig in i nykomlingens situation.

Det man ser på stationsområdet i Ohs bör någon annan presentera, för jag är inte expert nog.  Vad kan jag till exempel bidra med om motorloket som jag för åtta år sedan reste efter men som nu stod och njöt i solen mellan insatserna som lokalt växellok?

 

När jag anlände till Ohs gick jag till järnvägskaféet och köpte en smörgås med köttbullar och rödbetssallad.  Jag försökte sätta mig på serveringen, men i fria luften sken solen och under parasollet stod luften stilla.  I stället satte sig smörgåsen och jag oss i gräset och beskådade två av mina favoritmaskiner:

 

Här är brukets norra delar från norr.  Den yttersta lilla spårstumpen försvinner mot fotografen till vänster:

 

Efter att ha gjort de musei- och kyrkobesök jag beskrev senast, konstaterade jag att själva stationsområdet ser ganska vackert ut även från baksidan.

 

Bangården från baksidan såg däremot ut ungefär som baksidor brukar se ut:

 

Här ligger sliprar upplagda och ett mer eller mindre tomt, gult hus står och ser omålat ut.

 

Järnvägen har två vändskivor.  Här är den i Ohs, med utgångar till tolv spår.

 

Det går så många spår, inte riktigt härs och tvärs men väl hit och dit.  Somliga går mot lokstallar:

 
 

Närbild av växelklot:

 

(Jag tycker att växelklot är genuint vackra.  Ofta har de klara färger.  De är även lagom stora för att kunna omfattas med ögon och händer och dessutom förstår jag hur de fungerar.)

Inne i lokstallet fanns lokomotiv, vagnar, skugga och relativ svalka.

 
 

Stationsområdet igen, denna gång från söder:

 

Första delen av min bangårdspromenad hade jag företagit med glass i hand.  Den hade jag köpt i ett just då ganska öde kafé.  Det var nämligen en stund kvar tills tåg 16 skulle anlända och ännu längre tills tåg 17 skulle gå.  Resenärerna var således på annat håll.

När tåg 16 närmade sig, kom personalen ut och såg på.  De hade berättat att det var en rekordsommar för Ohsabanan, vilket är både logiskt och ologiskt på samma gång.  Å ena sidan finns restriktioner för antal resenärer (biljetter måste förköpas på internet, via en webbplats som är nyligen omgjord och så modern att min dator inte klarar den).  Å andra sidan är det ännu svårt att resa utomlands, samtidigt som det stabila högsommarvädret har lockat till utflykter.

 

Jag placerade filmkameran på en bänk, uppallad med en skalad tallkotte, och hörde tåget i fjärran.  Ett medelålders eller äldre par traskade omkring och sökte liksom jag goda fotovinklar.  Det fick de gärna göra.  Dels har alla lika stor rätt till platsen som jag, dels ger det ytterligare innehåll till bilden om den visar att andra intresserar sig för tåget.  När herrn satte sig på bänken knappt två meter från kameran, ropade jag emellertid leende till:
– Nu hamnar du på film!

Mannen nästan hoppade upp från bänken och skrattade.

Tåget, som gjort en kort tur till Gimarp (där det inte finns någon vändskiva), skrattade inte, utan pustade hemtrevligt.

 

Jag nämnde det för åtta år sedan: stationen i Ohs är ovanlig såtillvida att stationshuset är placerat på en plattform mellan spåren.  Det förekommer förutom här även på stationerna i Falun, Öxnered och säkert några till som jag inte sett eller tänkt på.

 

Så gick jag och hämtade filmkameran – och insåg att jag glömt starta den …

Med en uppgiven suck tog jag en sista bild av tåget och cyklade hemåt.

 

(På vägen såg jag även nästa tåg, det som hade nummer 17, men det har jag kort berättat tidigare.)

Jag skulle återkomma till Ohsabanan två dagar senare, men då till andra änden.  I bloggen gör jag likadant: återkommer till Ohsabanan om några dagar …

 


 

Om min resa till Värnamo 2021 berättas i 14 bloggtexter:

  1. En omväg till Småland (Borås–Värnamo 21 juli)
  2. Ett kvällståg eller tre (Värnamo 21 juli)
  3. Norra Ohsabanan utifrån (Gimarp–Ohs bruk 22 juli)
  4. Ohs utanför spåren (Gimarp–Ohs bruk 22 juli) [med just inga järnvägar]
  5. Rundvandring på Ohs station (Ohs bruk 22 juli)
  6. En urtrist väg som det var skönt att lämna (Värnamo–Vittaryd 23 juli) [med just inga järnvägar]
  7. Kargt och varmt söder om gränsen (Vittaryd– länsgränsen 23 juli)
  8. Minnen från Åminne (länsgränsen–Åminne 23 juli)
  9. Öppet men stängt i Helmershus (Helmershus–Värnamo 23 juli)
  10. Att cykla fortare än tåget (Bor–Hösjömo 24 juli)
  11. Efterlängtad makrill samt cirkuståg i Bor (Gällaryd–Bor–Värnamo 24 juli)
  12. De vackraste vägarna (Värnamo–Kärda–Åminne herrgård 25 juli)
  13. Vad jag hjälpligt såg i Värnamo stad (Värnamo 21-26 juli) [med järnvägar blott i periferin]
  14. Epilog och poesi (Värnamo–Borås 26 juli)

 

600 mm, Ohs bruk, Ohsabanan, Värnamo 2021, bangård, diesellok, lokstall, reseberättelse, stationshus, vändskiva, växelklot, Ånglok, ånglok,

1 kommentarer

Anonym

29 Jul 2021 21:29

Mycket fina reportage du gör! Tack!
En sak som kan vara intressant att veta är att stationshuset i Ohs fanns från börja i Grännaforsa vid södra stambanan.

Svar: Tack tack! Det var intressant att höra att stationshuset är hämtat till Ohs någon annanstans ifrån. (Kanske har jag hört det förr men glömt det.) Det pryder verkligen sin plats!
svenskabanor.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej