Borås–Värnamo, 21 juli 2021
(Detta är den första texten i en serie på fjorton, där länkar till alla finns nederst i inlägget.)
Jag hade efter mycket om och men bestämt mig för att årets smålandsresa skulle ha Värnamo som centrum. (Eftersom Värnamos trafikplatssignatur är V, får det bli ”V-2021” som grundtema i rubrikerna.) Det går att resa mellan Borås och Värnamo på en timme. För den som har cykeln med sig, tar tågresan denna sommar så lång tid att en rask cyklist skulle göra det fortare utan tåg. Åtta timmar nästan ...
Onsdagen den 21 juli gav jag mig av. Liksom alla resor startade denna med ett litet steg: tre kilometer per cykel till Borås central.
In till spår 5 kom tåg 3870 från Varberg.
Dörren öppnades och tågvärden såg lite förvånat på mig.
– Är det samma tågsätt som går vidare till Göteborg? frågade jag.
Det var det och så fick jag stiga ombord. Det vill säga, cykeln steg ombord. Själv höll jag mig på perrongen och väntade på en vän som eventuellt skulle komma och vinka av mig. Men nej, jag fick nöja mig med ett sms och så gick tåget.
Vi hade ett litet samtal, tågvärden och jag. Skulle jag ända till Värnamo? Oj då, det skulle bli en lång dag det. Men det var vackra sträckor jag hade valt, menade tågvärden.
– Utom Herrljunga–Falköping, det är ju rätt tråkigt, hävdade hon.
Dit var det långt. Först var det sköna vyer på sträckan Borås–Göteborg:
(Mötesstationen i Härryda, där ett tågsätt à la pendeltåget X61 kom till mötes.)
Tunnlarna är många men inte så långa. Här kurvar vi oss längs sjön mellan två av dem:
Blott blått …
Det var länge sedan jag visade grisen och segelbåten i Landvettersjön. Här är de igen:
När banan från Borås ansluter till Västkustbanan i Almedal är det kanske inte vackert, men höjdskillnaden är påtaglig.
Göteborgs centralstation kan beskådas från olika vinklar. Här är två:
Problem uppstod på tåg 3434 mot Skövde. Tåget gick som det skulle, men det gjorde inte hissen. Reginorna har ju en hiss i ena ändvagnen, på vilken rullstolar och barnvagnar kan transporteras mellan plattformsnivån och sittplatserna. Hissen har tre nackdelar. För det första är den extremt skrymmande. För det andra är den låååångsam. För det tredje har den många rörliga delar som måste fungera tillsammans.
Den här gången fungerade de rörliga delarna inte. När två barnvagnar hissats upp, fastnade den i uppfällt läge. Tågvärden försökte överbevisa resenärerna om att den fungerade men fick med handkraft lyfta ned barnvagnen i Alingsås. Tågvärden öppnade dörrar och skåp för att koppla om ledningar. Tågvärden ringde lokföraren. Lokföraren försökte samma strategier men misslyckades och kom i väg sent från Vårgårda.
I Floby blev det smått kaotiskt med fyra barnvagnar som omringade en cykel.
Vad tågvärden i Borås än hade tyckt, kan även slätten vara fin.
Att få en cykel förbi en uppfälld hiss, har jag försökt tidigare. Det gick inget vidare. Nu lät jag den trängas med fåtöljerna i gången i stället.
Och så fick jag se Falköpings vackra station.
Ett tämligen ungt par kom gående. Damen suckade sig fram till perronghissen och klagade på värmen. Mannen höll med. Båda hade de så lite kläder man kan ha utan att bli oanständig.
Jag tittade på mig själv. Hm. Själv hade jag just varit lite frusen och satt på mig en varm tröja …
Till stationen i Falköping kom ett tågsätt rullande, mot mig och en annan cyklist. Jag höll utkik och … jaha. Samma X50 nr 3293 som hade varit och vänt i Skövde – och jag skyndade upp i ”fel” dörr medan kollegan tvingades kampas med den alltjämt trasiga hissen.
Genom fönstret på tåg 7233 tog jag adjö av det egentliga Västergötland med Ålleberg – och det faktiska Västergötland med utsikten i trakten av Habo.
Småland mötte jag i Jönköping. En lång stund konfererade jag med både Pressbyrån och det lokala länstrafikskontoret om utbudet av biljetter samt hur man numera går till väga när man reser med cykel och tåg i Krösatågssystemet. Sedan studerade jag hur en familj blev förskräckt av ett godståg som ilade fram intill plattformen.
I fjärran lyfte Visingsö nästan från Vätterns botten medan en ljum vind svepte in över staden.
En grön lykta och en lodrät dvärgsignal visade att tåg 17615 mot Växjö fick lov att lämna stationen.
När tåget avgått, slog signalen om till rött och dvärgen blev vågrät. Flanörer till och från Vätterstranden flödade över plankorsningen bakom tåget.
Mitt tåg till Värnamo skulle avgå från spår 1. Förstås, för det är där som tågen söderut alltid avgår. Dit anlände snart Y31 nr 1428 (med tillnamnet John Bauer).
Det var inget att vänta på. Så snart dörren slagit om till att kunna öppnas, hoppade vi ombord, cykel grå, jag och all packning.
Jag fick sällskap på resans sista ben. En talträngd äldre herre redogjorde för Småland, järnvägen och sig själv. Han hade en dam i Linköping, berättade han. Henne hälsade han ofta på, även om de på grund av viruset inte hade kunnat ses till helt nyligen.
Utanför gled tåget genom Taberg och Månsarp, där vi mötte först det nordgående tåget (som för övrigt bestod av min gamla väninna Wendela Hebbe), och sedan ett godståg. Av dem fick jag inga bilder, eftersom jag var upptagen av samtalet. Medan tåget lunkade längs den långa raksträckan genom skogen, kastade jag däremot upp kameran.
Via järnvägsknuten Vaggeryd kom vi till Skillingaryd, där samtalspartnern steg av. Han hade tagit bussen till Jönköping men tåget hem, eftersom det fanns mer att se från tåget än från en motorvägsbuss.
Äntligen Värnamo! Mörkblå moln förstärkte effekten av eftermiddagssolen, det gula tåget och det röda teglet.
Själv checkade jag in på ett prydligt sovrum, vars utsikt inte gick av för hackor. Mumma!
Om min resa till Värnamo 2021 berättas i 14 bloggtexter:
- En omväg till Småland (Borås–Värnamo 21 juli)
- Ett kvällståg eller tre (Värnamo 21 juli)
- Norra Ohsabanan utifrån (Gimarp–Ohs bruk 22 juli)
- Ohs utanför spåren (Gimarp–Ohs bruk 22 juli) [med just inga järnvägar]
- Rundvandring på Ohs station (Ohs bruk 22 juli)
- En urtrist väg som det var skönt att lämna (Värnamo–Vittaryd 23 juli) [med just inga järnvägar]
- Kargt och varmt söder om gränsen (Vittaryd– länsgränsen 23 juli)
- Minnen från Åminne (länsgränsen–Åminne 23 juli)
- Öppet men stängt i Helmershus (Helmershus–Värnamo 23 juli)
- Att cykla fortare än tåget (Bor–Hösjömo 24 juli)
- Efterlängtad makrill samt cirkuståg i Bor (Gällaryd–Bor–Värnamo 24 juli)
- De vackraste vägarna (Värnamo–Kärda–Åminne herrgård 25 juli)
- Vad jag hjälpligt såg i Värnamo stad (Värnamo 21-26 juli) [med järnvägar blott i periferin]
- Epilog och poesi (Värnamo–Borås 26 juli)
Kommentera