Eftersom jag flera gånger har höjt Krösatågens Y31 nr 1427 Wendela Hebbe till skyarna och beskrivit min lilla förälskelse i henne, måste jag ju berätta om fredagens lustiga händelse som inte har så mycket med tåg att göra men väl med henne.
Men jag kan ju börja med en bild av hennes tåg, så att jag hamnar i rätt stämning liksom.
(Wendela på väg norrut genom Vetlanda på morgonen den 18 juli i år; jag blir lämnad ensam kvar.)
Jag lånade en massa böcker i början av sommaren och eftersom jag har svårt att skiljas från böcker som jag antingen har läst (jag kan ju vilja behålla dem ett tag som referens) eller inte har läst (de kan ju innehålla något intressant), får jag regelbundet påminnelse-sms från biblioteket. Sådana sms kommer två dagar innan lånet går ut och då sätter jag mig vid datorn och lånar om dem ytterligare fyra veckor. Ja, om jag inte lånat om dem tre gånger förut, för då är maxtiden uppnådd...
Hur som helst, detta hände senast i torsdags och jag bestämde mig följande dag för att för en gångs skull faktiskt lämna igen böckerna utan omlån. Så jag letade fram de åtta böcker det gällde den här dagen, och funderade på om jag hade läst dem. Där fanns bland annat ett populärhistoriskt verk som jag inte visste att jag hade lånat, så det var garanterat oläst. Titeln var "Vårt 1800-tal. Hundra omvälvande år" (av en Hans Dahlberg) och när jag höll boken under ryggen, bar det sig inte bättre än att den föll upp någonstans mitt i. Och vad stod på just den sidan? Jo, en faktaruta...
Jag bestämde mig genast för att behålla just den boken i fyra veckor till.
Tidigare inlägg som berör Wendela Hebbe (men då blott i tågform) finns t.ex. från den 18 juli (flera bilder från stationerna i Nässjö och Vetlanda), den 24 juli (om när Wendela krockade med ett träd) och den 29 juli (när hon förde mig hem från Ohsabanan och Bor).
Kommentera