När jag var i Vara på påskafton, hade jag en timmes byte att använda på lämpligt sätt. Lämpligt var att söka efter det nedlagda smalspåret.
Under ganska lång tid, från sekelskiftet 1900 till en bit in på 1980-talet, var Vara en järnvägsknut av rang. I tillägg till Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga, på vilken linje Vara var en viktig mellanstation, fanns den smalspåriga VGJ, Västergötland-Göteborgs Järnväg, med spårvidd 891 mm. Vara var där en viktig omlastningsstation för både gods och människor.
Persontrafiken på VGJ upphörde 1970, men godstrafiken fanns kvar ännu 1984, där denna linje bland annat var den sista som anslöt Skara till omvärlden. Sedan lades banan ned och revs upp (återstår gör bara museibanorna Anten-Gräfsnäs och Skara-Lundsbrunn). Men det brukar vara möjligt att hitta rester av en järnväg många decennier efter att den försvunnit, så det fick bli mitt projekt denna aprilförmiddag.
På stationshusets yttervägg satt ett anslag om huset, men anslaget sade inget om något smalspår, utan handlade helt om bakgrunden till att stationsbyggnaden 2012 målades blå. Däremot fanns en karta över kommunen:
Inte heller kartan visar några uttalade rester av smalspåret. Däremot är det ett intressant faktum att alla kommunens tätorter utom två (Jung och Larv) har varit stationsorter.
Alldeles söder om stationen ligger ett par ganska nybyggda villor och därefter finns detta gräsområde.
Det är helt uppenbart en rest av en tidigare järnvägsområde, för varför skulle annars ett så stort område vara obebyggt idag? Läget är helt enkelt alldeles för centralt för att ha "blivit över" av andra skäl. Däremot är det inte själva bangården, ty smalspårsbangården låg väster om den nuvarande stationen, på andra sidan om det som nu är bangården i Vara. (Idag finns tre spår på Vara station, på 30-talet var det tio, varav hälften smalspår. Detta kan utläsas av bangårdsskissen nedan.)
(Bild från Gunnar Ekevings webbplats.)
Jag hade ett hum om i vilken riktning järnvägen hade skurit genom köpingen och när jag fortsatte min promenad hamnade jag på Torggatan, i närheten av en stor ICA-butik och i utkanten av ett parkliknande område som kanske (?) är folkhögskola och vandrarhem.
Här såg mitt tränade öga en intressant struktur. Gatorna i Vara går som i de felsta tätorter ganska rätvinkligt och på samma sätt brukar byggnader, diken och häckar vara placerade. Därför blev jag misstänksam mot en liten gräsmatta som låg i en helt ologisk vinkel mot gatunätet.
Från andra hållet var det också tydligt att den höjde sig någon halvmeter från omgivningen. Det är även uppenbart att här är som en tunnel mellan träden.
Kan detta vara en rest av en banvall? Ja, när jag tittar närmare på Olof Lagerkvists karta på googles karttjänst, råder det ingen tvekan. Här gick VGJ:s smalspår, långt innan ICA-butiken i bakgrunden ens var påtänkt.
Vidare gick min promenad mot den stora landsvägen. Många gånger har jag åkt längs E20 och noterat den stiliga gångbron. Att den var byggd som järnvägsbro råder det ingen tvekan om. Det räcker med en snabb koll på kartan och det faktum att den går diagonalt över vägen. Så här ser den ut uppifrån.
Kolla bara raksträckan österut... Med vinden i ryggen lockar den till cykelfärder.
Själva banvallen är hög och rätt brant där den skär ut i landskapet, tvärs genom en av Sveriges bördigaste slätter.
Det är inte vanligt att gång- och cykelbroar byggs med denna kvalitet. Så här ser den ut från sidan.
På denna bro lämnade smalspåret Vara. Det passerade sedan i tur och ordning samhällena Emtunga, Tråvad, Kvänum och Ardala innan det nådde Skara, där man alltså alltjämt kan kliva på ett museitåg och åka med järnvägen en bit. Men det hör ju egentligen inte hit så nu sätter jag stopp för idag. Fler inlägg kommer...
tidigare inlägg från påskaftonens resa:
Under ganska lång tid, från sekelskiftet 1900 till en bit in på 1980-talet, var Vara en järnvägsknut av rang. I tillägg till Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga, på vilken linje Vara var en viktig mellanstation, fanns den smalspåriga VGJ, Västergötland-Göteborgs Järnväg, med spårvidd 891 mm. Vara var där en viktig omlastningsstation för både gods och människor.
Persontrafiken på VGJ upphörde 1970, men godstrafiken fanns kvar ännu 1984, där denna linje bland annat var den sista som anslöt Skara till omvärlden. Sedan lades banan ned och revs upp (återstår gör bara museibanorna Anten-Gräfsnäs och Skara-Lundsbrunn). Men det brukar vara möjligt att hitta rester av en järnväg många decennier efter att den försvunnit, så det fick bli mitt projekt denna aprilförmiddag.
På stationshusets yttervägg satt ett anslag om huset, men anslaget sade inget om något smalspår, utan handlade helt om bakgrunden till att stationsbyggnaden 2012 målades blå. Däremot fanns en karta över kommunen:
Alldeles söder om stationen ligger ett par ganska nybyggda villor och därefter finns detta gräsområde.
Jag hade ett hum om i vilken riktning järnvägen hade skurit genom köpingen och när jag fortsatte min promenad hamnade jag på Torggatan, i närheten av en stor ICA-butik och i utkanten av ett parkliknande område som kanske (?) är folkhögskola och vandrarhem.
Här såg mitt tränade öga en intressant struktur. Gatorna i Vara går som i de felsta tätorter ganska rätvinkligt och på samma sätt brukar byggnader, diken och häckar vara placerade. Därför blev jag misstänksam mot en liten gräsmatta som låg i en helt ologisk vinkel mot gatunätet.
Från andra hållet var det också tydligt att den höjde sig någon halvmeter från omgivningen. Det är även uppenbart att här är som en tunnel mellan träden.
Vidare gick min promenad mot den stora landsvägen. Många gånger har jag åkt längs E20 och noterat den stiliga gångbron. Att den var byggd som järnvägsbro råder det ingen tvekan om. Det räcker med en snabb koll på kartan och det faktum att den går diagonalt över vägen. Så här ser den ut uppifrån.
Det är inte vanligt att gång- och cykelbroar byggs med denna kvalitet. Så här ser den ut från sidan.
tidigare inlägg från påskaftonens resa:
891 mm,
Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga,
VGJ,
Vara,
bangård,
påskafton 2014,
Kommentera