På min korta resa tur och retur mellan Skänninge och Motala den 7 augusti, passerade jag det lilla samhället Fågelsta. Det är ett så litet samhälle att det inte längre har ens trehundra invånare och siffran sjunker så hastigt att det är fara värt att det snart inte ens anses vara en tätort längre.
I järnvägskretsar uppvägs Fågelstas litenhet emellertid helt och hållet av att orten är en nästanunik järnvägsknut. Där möts nämligen två banor med olika spårvidd...
Till banan Mjölby-Motala-Hallsberg anslöt en gång de östgötska smalspåren på flera ställen och i Fågelsta var det byte för resenärer såväl västerut mot Vadstena-Hästholmen-Ödeshög som österut mot Fornåsa-Klockrike-Bränninge-Linköping. Första delen, Vadstena-Fågelsta, byggdes redan 1874 och var därmed en av de allra första delarna i det som skulle bli ett stort och imponerande götaländskt smalspårsnät.
Sedan gick det som det gick: motorismen och urbaniseringen lade beslag på människor och gods, varför banorna lades ned, den ena efter den andra, tills bara Vadstena-Fågelsta blev kvar av hela Östergötlands stolta smalspårsnät. Då var året 1964. Just den lilla biten, ungefär en mils 891 mm-smalspår, användes i ännu 14 år för godstrafik och när också den sista lilla resten hade flyttats till landsväg var det alltså 1978.
Då hade emellertid en av landets många järnvägsmuseiföreningar bildats i Vadstena. Resultatet blev att Vadstena-Fågelsta än idag har smalspåret kvar. Motvilliga politiker har försökt riva järnvägen långt in på 2000-talet, hänvisande bland annat till att en fattig museiförening inte har råd att rusta upp hela banan utan för närvarande bara trafikerar ett par kilometer av den. Just nu (2014) verkar väl inte faran vara akut, men den är inte helt överstånden. Vad vill till exempel det nya partiet Konsensus i Vadstena kommunfullmäktige? Ingen vet, kanske inte ens de själva...
Det blev ett långt preludium. När jag den 7 augusti passerade i jättehög fart på det ultramoderna dubbelspåret genom Fågelsta, fick jag förstås slänga upp kameran mot rutan och jag ska visa de fyra bilder jag tog. Inte för att de är bra, utan för att... Ja, det återkommer jag till senare.
Först gick alltså tåget norrut kl 10.48 och då såg det ut så här på bangården i Fågelsta:
Åtta sekunder senare befann vi oss åter ute på slätten och smalspåret vek av mot väster. Det går att ana banvallen i skogsbrynet och kryssmärkena vid landsvägskorsningen.
Har jag nu börjat så... 2 timmar, 59 minuter och 32 sekunder därefter var jag på sydgång och med nära nog komisk exakthet tog jag en ny bild på samma plats. Här syns huvudbanans uppspår i förgrunden.
Bara sex sekunder därefter knäppte jag igen. En annan del av smalspårsbangården hamnade denna gång på bild.
Någon typ av fordon är det väl, en vagn eller rester av en sådan.
Detta inlägg blev ju vad bilder beträffar mycket tunt men Fågelsta var en anledning till att jag gjorde mitt dagsbesök i Motala. Nu får de vara en aptitretare, för jag hoppas att någon gång (nästa sommar?) få bättre bilder av denna klassiska järnväg – Östergötlands äldsta smalspår som i nästa vecka, den 10 oktober, fyller 140 år.
Länk till Wadstena Fogelsta Järnvägs officiella webbplats.
Detta inlägg var fjärde och sista delen om mina järnvägsupptäckter i Östergötland 5-8 augusti 2014. De tidigare är:
30 september 2014 – Mjölby ur olika aspekter
1 oktober 2014 – Skänninge – nygammal järnvägsstad
2 oktober 2014 – Tre timmar i Motala
(I morgon, 4 oktober, kommer visserligen ett femte inlägg från samma resa, men det är av annat slag och mest att se som en liten epilog.)
Kommentera