I dag har det varit något av första sommardagen för i år. Närmare 20 grader varmt, solsken och bara svag vind och det vore nästan tjänstefel som invånare i det här landet att inte ge sig ut och uppleva det.
Därför klev jag upp på cykel grå och for till den forna järnvägsknuten Gånghester. Jag har skrivit om Gånghester tidigare och hoppar därför över bilder från själva samhället. Den här gången tog jag en noggrann titt på kartan för att hitta en intressant observationsplats vid Borås-Alvesta järnväg. Den fann jag strax före km 81...
Dessa trakter är mycket kuperade och på Lantmäteriets terrängkarta syns det tydligt hur man tvingades lägga järnvägen i sköna slingor. Så här ser det ut i verkligheten.
Det är faktiskt riktigt fascinerande att det så tydligt går att se på kartan att alla dessa kurvor har ungefär samma banradie, runt 500-600 meter, och för den som sätter näsan mot rutan under en resa mellan Borås och Limmared blir det många sköna syner där man ser sitt eget tåg så att säga från sidan.
För min del har det nog bara blivit två tur-och-retur-resor mellan Borås och Alvesta, men jag minns från en av dem hur tåget gled fram genom en av dessa kurvor, på en hög bank och med dramatiska naturscenerier kring oss. Häromåret var jag ute och letade efter just den platsen men hamnade helt fel. Nu skulle jag alltså undersöka vänsterkurvan efter Gånghester och även om jag snart fann att inte heller detta var rätt plats, tänkte jag att jag kunde vänta på ett tåg och försöka fotografera. Från min fotoplats hade jag ju god utsikt och efter att jag hade skakat av mig ett gäng röda myror i vars bo jag råkat ställa mig, trivdes jag bra.
Möjligheten uppstod i och med SJ:s tåg 337 från Göteborg till Kalmar. När det dök upp som planerat kl 16.17 hade jag kameran redo:
Denna dag bestod tåget av Rc6 nr 1421 och fyra sittvagnar.
Även om jag höll mig på behörigt avstånd kändes det nästan som om jag kunde sträcka ut handen och hälsa på lokföraren.
Inuti detta tåg fanns på sätt och vis en hel värld. Kanske flera hundra passagerare satt där några timmar: pratade, sov, filosoferade, åt medhavd matsäck... Och ändå såg det lilla tåget i det stora landskapet så futtigt ut att det stundtals påminde om ett modelltåg.
Tåget fortsatte så litet det var i alla fall raskt framåt och passerade en grön signal på väg in mot Målsryd.
Sedan blev signalen röd igen och tåg 337 försvann ur sikte. Då hade jag ändå fått se det i ganska precis en minut och det tycker jag är ett gott betyg för observationsplatsen.
(Ett tidigare inlägg som behandlar Gånghester är det ovan nämnda från den 20 september 2013, men vid en närmare titt konstaterar jag att också slutet av ett av bloggens allra första inlägg, från den 24 juni 2013, "utspelar sig" där.)
Kommentera