Det stod en ensam motorvagn på spår 2 vid Munkedals station förra söndagen den 9 augusti 2015. Det var roligt att den en stund senare fick sällskap. "Byte för resande mot Lysekil!"
Tåget till Lysekil, som hade gått två gånger om dagen under sommarsäsongen, skulle nu göra sin sista färd dit för året. Avgången från Munkedal blev emellertid försenad, eftersom vi väntade på ett godståg (läs "spärrfärd") från Lysekil med importerad järnvägsräls.
Ombord på tåget fanns flera entusiaster som nu tog chansen att resa med – man vet ju inte om komplikationer skulle kunna tillstöta så att trafiken inte blir av nästa sommar. Dessa blev alldeles till sig i trasorna när de fick höra att rälståget var på ingång, kastade sig ut på plattformen och tog betydligt bättre bilder än jag som stannade på min plats.
När rälsen var parkerad på spår 3, kom vi i väg. Inledningsvis gick det i hög fart, men så snart vi nått Smedberg och lämnade Bohusbanan för att vika av på Lysekilsbanan, sjönk hastigheten remarkabelt. I stället för att känna vinden i håret, blev det att njuta av utsikten: Håby kyrka, betande rashästar och allt vad mer det kunde vara.
En kvart in på Lysekilsbanan nådde vi Hallinden, där första stoppet gjordes.
På alla banans trafikplatser ligger flera igenväxta sidospår, somliga också täckta av asfalt och grus. Men eftersom spåren ändå ligger där, finns det möjlighet att någon gång i en nära framtid sätta igång en mer omfattande trafik utan att det ska råda utrymmesbrist för mötesspår. (Det finns förstås andra problem i så fall, men det är en annan fråga.)
Också i Brastad gjordes uppehåll, varpå vi passerade Lyse, den enda av de tre trafikplatserna längs banan som inte har fått en snyggt nybyggd plattform för persontrafik.
Lite klippor visade att vi trots åkrar och skog närmade oss kusten.
Och så – Lysekil! Denna vackra lilla stad vaktades från fjordsidan av Stena Line:
Ytterligare rälsvagnar stod redo på det östra hamnspåret.
Ett problem uppstod emellertid vid ankomsten till stationen. Lokföraren av godståget hade inte bemödat sig av att lägga om växlarna, varför persontåget hamnade mitt på bangården utan anslutning till plattformen. Här stiger lokföraren själv på tåget efter att ha uträttat ett ärende.
Alla ombordvarande kom i alla fall lyckligt av tåget. Det är som med det mesta; med lite god vilja från sina medresenärer går det mesta, även att stiga ned på ett spår som ligger nästan en meter nedanför.
Snart hade tåget i alla fall växlats rätt och stod framför det trevliga stationshuset, klart för återfärden.
Nästan alla passagerare skulle med vändande tåg resa tillbaka samma väg bara trekvart senare. Men också denna resa blev försenad på grund av mötande spärrfärd. Denna gång var det Rush Rails ensamma lok som hade kopplat av vagnarna i Munkedal och efter vår ankomst till Lysekil givit sig av i våra fotspår och nu skulle hämta andra hälften av rälsvagnarna.
Roligt var att se den långa kön av bilar som fick vänta vid utfarten från Lysekil. Här finns ju färjeleden Finnsbo–Skår som badgäster på hemväg skulle använda sig av. Men tåg går före bilar och de fick som sagt vänta...
Under hela resan blev vårt tåg iakttaget av både potentiella resenärer och rena trainspotters. Kameror av god kvalitet hade de hängt kring halsen eller handleden och det var förmodligen denna dags oväntat omfattande trafik som var anledningen. Visst är det roligt att tågrörelserna står i kö på en bana som för bara två år sedan var akut nedläggningshotad!
Brastad:
Hallinden:
Också fyrfota vänner beskådade tåget...
Jag sökte efter kilometerskyltar. Dessa dök upp med en regelbundenhet som man kan ställa klockan efter. Exakt var 90:e sekund passerade vi dem och visade därmed att vi höll den reglementsenliga hastigheten av 40 km/h – snabbare än så får man alltså inte köra på en bana av system S. Kan man få be om en uppgradering kanske, så att resan inte ska behöva ta riktigt så lång tid utan bli konkurrenskraftig?
Fyrfotadjur var det, som sagt var...
Härnäst en ögonblicksbild av den svenska landsbygdens skönhet:
Och så, till slut, var vi åter i Smedberg, där Bohusbanan från Strömstad löper samman med Lysekilsbanan.
Några korta minuter – och parkerade på Munkedals station, på en räls och vid sidan av en annan...
"Hej då sommartrafiken till Lysekil!" (...vet jag inte om tågvärden sade när hon stängde efter sig och reste hem med nästa tåg, men hon skulle kunna ha gjort det.)
I morgon kommer ytterligare en rad bilder från Lysekils station med mer ögongodis än information. Sedan är även min sommar 2015 i hamn.
Tidigare inlägg om Lysekilsbanan och Munkedal är:
- 21 juli 2015 – Vad gör man i Munkedal?
- 22 juli 2015 – Ett smakprov av Lysekilstrafiken
- 16 augusti 2015 – Munkedals Jernväg från sidan
Kommentera