Dilemma med lyckligt slut

Som jag berättade i mitt förra inlägg beslutade jag att cykla från Nässjö till Stensjön, en tur på en mil eller så. Stensjön är en mindre tätort där ”stationen” ligger helt oskyltad i utkanten, så det gällde att hitta rätt gångväg till plattformen.

 

Smått exotisk var även Stensjöns hållplats, eftersom dess buckliga plåtstins och dess illa medfarna, faluröda väntkur med renoveringsbehov och spindelväv, kompletteras med en elektronisk tidtabellstavla.

 

Men tur är väl det, för den analoga, tryckta tidtabellen är inte riktigt att lita på – längre…

 
 

Så här ser banan ut mot norr.

 

De som endera har läst bloggen sedan dess start, eller som har sett ett inlägg jag gjorde i Postvagnen för någon månad sedan, eller som tillhör den lilla skara som känner mig mycket väl, vet att jag har nördat in mig på höjdkurvan 250 meter över havet. Nässjö ligger ju gott och väl över denna gräns, vilket gör att de sex järnvägarna därifrån också alla inleds så pass högt. Ungefär i högerkurvan som syns i bilden ovan, passerar just denna bana 250 meters-strecket, varför Stensjöns hållplats ligger något lägre. Och ska jag vara ärlig, var det nog därför jag tog en bild åt det hållet…

En gång om dagen går ett godståg från Nässjö till Vetlanda och tillbaka igen. Nu under sommaren går det endast tisdagar och torsdagar, men just denna måndag hade det anordnats ett extratåg, vilket gladde mig. Det är roligt att se tåg på järnvägarna jag studerar och det är ännu roligare att det går så bra för godstrafiken att man måste sätta in extratåg. Jag hade hoppats få se det här tåget i Stensjön – vilket borgade för mer intressanta bilder än om jag hade väntat in det i Nässjö – och långt före tidtabellen kom det hit kl 17.04.

 

Green Cargos lok Td 393 är ganska snyggt, liksom sina syskon av detta och liknande littera. Vagnarna var däremot fula i sig och inte blev de vackrare av att vara nedkluddade med sprejfärg.

 

Loket och dess åtta vagnar försvann lika fort som de kommit, upp mot Nässjö och upp ovanför 250 meter över havet. J

 

I väntan på mitt persontåg söderut tog jag en tur ned till den stora rondellen mitt i samhället. Därifrån kan den blå järnvägsviadukten beskådas. Den har skymtat på tidigare bilder och det skulle inte förvåna mig om dess egenartade färg har diskuterats i andra fora. Härmed vill jag bara tillkännage att också jag har sett den.

 

Plötsligt kom så det besked jag innerligt hade hoppats få slippa. Tåg mot Vetlanda 17.36 är inställt och ersatt av buss.

 

Suck. Jag hade hört ryktas att Krösatågen ibland får tågbrist och då väljer att ställa in just Vetlandatågen. En i etern utkastad förfrågan om hur vanligt det var och om vissa tåg oftare än andra ställdes in, gav inget svar, men nu drabbade det mig och liksom tåget inställde sig två frågor. Första frågan: varifrån skulle bussen gå? Andra frågan och mer kritisk: kan ersättningsbussen ta med min cykel?

Det fanns visserligen en busshållplats vid namn Stensjöns station, men i riktning mot Vetlanda låg den på ”fel” sida om en rondell. En buss som från Nässjö skulle gå snabbaste vägen till Stensjön – och det borde den här bussen göra då den inte stannar på några andra hållplatser än järnvägsstationerna – torde nämligen inte gå samma väg som ordinarie bussar. Efter att ha rådbråkat mitt sinne, ställde jag mig på landsvägen mitt för järnvägens hållplats och när bussen anlände via den mindre vägen från Nässjö var den ändå så snäll att den stannade till hos mig.

Cykeln då? Jo, det var inga problem. Bussen var rena långfärdsbussen med ett jättestort bagageutrymme och i stället för privatimporterade starkvaror fick det nu rymma min överpackade cykel…

Jag var ensam om att stiga på i Stensjön och eftersom busschauffören saknade den tekniska utrustningen behövde jag inte betala en krona för vare sig mig eller cykeln. Kanske hade övriga passagerare på bussen betalat i Nässjö, för annars är det ju på sikt en oerhört stor ekonomisk förlust att regelbundet ställa in tågen.

Nästa hållplats är Björköby. Här ligger hållplatsen en bra bit utanför ett redan litet samhälle, vilket verkar lite fånigt. En stor stationsplan låg öde (och gjorde så även tre dagar senare) och inga resenärer ville vare sig på eller av tåget.

 

Vidare till Ekenässjön som också saknade påstigande, men i sista stund fick bussen bromsa in för att släppa av ungefär ett halvdussin resenärer. Sedan var det raka spåret till Vetlanda, vars fyrkantiga stationshus väntade mig tillbaka, tre år efter att jag var där senast.

 

Den gången, 2013, hade solen skinit över gula tåg. I detta fordon skedde min ankomst den 18 juli 2016:

 

Men nu var det äntligen dags att ge sig ut i skogen…

 

 


 

Detta var den tredje delen av berättelsen om min resa i Småland i juli 2016.

  1. Prolog
  2. Borås–Nässjö 18 juliResan mot det höga landet.
  3. Stensjön–Vetlanda 18 juliDilemma med lyckligt slut.
  4. Vetlanda–Bergsnärle 18 juliSolen bryter genom molnen och höglandet börjar.
  5. Bergsnärle–Korsberga 19 juliUpp på spåret i den småländska skogen.
  6. Korsberga 19 juliEssensen av en liten järnväg och hela semesterns symbol.
  7. Korsberga–Milletorp 19 juliPå andra sidan civilisationen.
  8. Milletorp–Ösjöbol 19 juliDet ljusa höglandet.
  9. Ösjöbol–Åseda 20 juliI den gassande ravinen.
  10. Åseda 20 juliDen tynande järnvägsknuten.
  11. Åseda–Alseda–Holsbybrunn 20 juliEn bygd utan järnvägar, men med natur och möten.
  12. Holsbybrunns industrispår 20-21 juliTåglöst industrispår.
  13. Holsbybrunns trafik 20-21 juliFolk och lokomotiv på spåret.
  14. Alseda–Vetlanda 20-21 juliSista cykeletappen, på sätt och vis.
  15. Vetlanda–Huskvarna 21 juliEn transportsträcka i nordvästra Småland.
  16. Jönköping–Huskvarna 22 juliAtt snubbla över en banvall.
  17. Huskvarna–Borås 22 juliMot hemmets härd ställs min färd.
  18. Epilog
250 m över havet, Björköby, Green cargo, Höglandet 2016, Nässjö-Åseda, Stensjön, Td, Vetlanda, bussar, ersättningsbuss, godstrafik, godståg, plåtstins, reseberättelse, stationshus, tidtabell, viadukt,

Kommentera

Publiceras ej