Svenska banor

Mot hemmets härd ställs min färd…

Efter att Lina och jag den 22 juli hade cyklat fram och åter längs Vättern mellan Huskvarna och Jönköping (vilka tillsammans med Gränna gör Jönköpings kommun unik som den enda med tre städer i samma kommun, men det är sannerligen en parentes), gjorde vi sällskap till tåget.  Det var en riktigt skön utmaning för benen att trampa uppför backarna till Huskvarna station, särskilt som jag visste att jag nu var inne på de sista kilometerna med så tung last.

Där kom ett litet godståg med åtta vagnar, förmodligen från Jönköpings godsbangård, och bromsade in för att ställa sig i slutet av mötesspåret.  Hoppas att det inte fortsätter till Tenhult, sade jag, för då blir mitt tåg försenat.

Men så blev det inte, utan snart susade Västtågs Regina nr 3265 in på spår 2.  Vi sade adjö, jag baxade upp cykeln igen och så avgick tåg nr 7296 mot Göteborg.  

Jag såg ut över Vättern och försökte må bra.  Det är i allmänhet lätt att göra det när man har Vättern i närheten.

Det hade verkligen varit ett avkopplande dygn hos Lina, vilket inte hindrade att jag såg fram emot att komma hem.  I ett roligt samtal med receptionisten på Ädelfors folkhögskola hade jag fått veta att hon inte alls var från Holsbybrunn.  Det var hennes man som var från trakten och själv kom hon från Skövde.  Hon trivdes bra i Småland, men konstaterade ungefär ”det är alltid lite lättare att andas när man kommer upp mot Falbygden och ser slätten”.

Kan det ha varit något i stil med detta hon menade?

(En av södra Skaraborgs höga kullar, halvvägs mellan platåbergen och det egentliga höglandet.  Kan det måhända vara Varkullen utanför Vartofta?)

Efter ännu en rask vändning i Falköping, var jag snart i Herrljunga för ett sista tågbyte.  Det blev en god stunds väntan, under vilken jag hann besöka butiken, råka passera en lustig karta (om vilken jag kanske skriver en annan gång) och notera en för mina ögon ovanlig gäst: ett så kallat SJ X 3000.

(X12 3215 väntar på avgång som tåg 3839 från spår 3.  SJ:s sommarsnabbtåg 466 från Strömstad vänder på spår 1 för att gå mot Stockholm.)

Ja, och så upp på ännu ett tåg.  Min kära cykel hade under denna resa fått åka upphängd i hörnet av en X11/X14, hjälpligt fäst en halvtrappa upp på två Reginor, liggande i bagageutrymmet till en ersättningsbuss, bestämt fäst i längsriktningen i en Itinos låggolvsavdelning, samt osäkert lutad mot ett hörn av en icke ombyggd X14.  Nu fick den hänga nära golvet på en X12.  Mycket ska en cykel uppleva på semester med mig!

Men tåget kom fram, jag klev av för sista gången, tog cykeln med mig och vinkade farväl.

Härmed var resan slut, kameran färdig, och skribenten trött.  Hem och sov med dig nu!

 

Nästa inlägg blir det sista.  Där förekommer nästan inga bilder utan bara utrymme för reflektion.

 

 

---

Detta var sjuttonde delen av berättelsen om min resa i Småland i juli 2016.

1. Prolog
2. Borås–Nässjö 18 juli – Resan mot det höga landet.
3. Stensjön–Vetlanda 18 juli – Dilemma med lyckligt slut.
4. Vetlanda–Bergsnärle 18 juli – Solen bryter genom molnen och höglandet börjar.
5. Bergsnärle–Korsberga 19 juli – Upp på spåret i den småländska skogen.
6. Korsberga 19 juli – Essensen av en liten järnväg och hela semesterns symbol.
7. Korsberga–Milletorp 19 juli – På andra sidan civilisationen.
8. Milletorp–Ösjöbol 19 juli – Det ljusa höglandet.
9. Ösjöbol–Åseda 20 juli – I den gassande ravinen.
10. Åseda 20 juli – Den tynande järnvägsknuten.
11. Åseda–Alseda–Holsbybrunn 20 juli – En bygd utan järnvägar, men med natur och möten.
12. Holsbybrunns industrispår 20-21 juli – Tåglöst industrispår.
13. Holsbybrunns trafik 20-21 juli – Folk och lokomotiv på spåret.
14. Alseda–Vetlanda 20-21 juli – Sista cykeletappen, på sätt och vis.
15. Vetlanda–Huskvarna 21 juli – En transportsträcka i nordvästra Småland.
16. Jönköping–Huskvarna 22 juli – Att snubbla över en banvall.
17. Huskvarna–Borås 22 juli – Mot hemmets härd ställs min färd.
18. Epilog