Att snubbla över en banvall
Det här inlägget skulle kunna handla om hur Karolina och jag satt på en strand vid Vättern och studerade kartor över Småland. Det skulle också kunna handla om hur vi åt en härlig middag i Tändsticksområdet på fiskretaurangen Pescatore. En annan utgångspunkt vore en runda bangolf som var helt jämn tills jag satte en sensationell spik på sjuttonde hålet. Jag skulle också kunna beskriva en välförtjänt, smältande glass framför den formidabla utsikten på Brunstorps gård i Huskvarnas utkanter.
Men ska det handla om järnvägar, får mitt dygn i Huskvarna koncentreras kring cykelbanan mellan tvillingstäderna.
Det hör egentligen inte till saken, hur intressant det än är, att man kan hamna i en cykelviadukt under järnvägen.
Inte heller är Jönköpings strandpromenad relevant ens när en västtrafiksregina svischar förbi.
Till saken hör däremot att cykelbanan genom Huskvarna har en intressant utformning. Den ligger liksom nedsänkt i en klyfta mellan gatorna.
Så här brukar cykelvägar generellt inte se ut.
Det är nästan så att det känns bra att ta av sig skorna och gå barfota en stund…
För i nästa stund ligger vägen upphöjd på ett sätt som liknande vägar inte plägar.
Stundom löper cykelvägen spikrak och har en karakteristisk bredd.
På andra platser har den en kurvradie som är som gjord inte bara för cyklar…
…eller löper över broar som förefaller alltför avancerade för enkom cykeltrafik.
Då är det inte utan att skribenten funderar. Kan detta ha varit en banvall? Kan detta vara den för Vista och angränsande områden historiskt betydelsefulla järnvägen? Kan detta ha varit Jönköping-Gripenbergs Järnväg?
Funderingen förstärks av att en tämligen stillsam genomfartsgata genom Huskvarnas norra del råkar heta Gripenbergsgatan och se ut så här:
Ja, visst är det så. Diverse sökningar på webben bekräftar aningen. Jönköping–Gripenbergs Järnväg, med signaturen JGJ, det endast 600 mm breda smalspåret som i början av 1900-talet gladde en hel bygd och Huskvarnafabriken dessutom, löpte fram genom nejden just här. På den tiden var det nämligen en ”nejd” och inte några villakvarter. Järnvägen byggdes för att vara en genväg från Jönköping mot nordöst och skulle ansluta till östra stambanan i Gripenberg, men kom bara till Vireda. Lokala transporter och utfärdståg fick den att leva gott en tid men den tvingades förstås att läggas ned och hur omtalad den än är i vissa kretsar, saknade den mycket för att bli av mer än lokal betydelse.
Roligt att hitta den i alla fall. Det är inte omöjligt att det kan bli fler utflykter på den i framtiden, kanske upp till Landsjön eller ända till Vireda, men bara att ha fått upptäcka den så här av en slump är en god början.
Som jag även tidigare i denna synnerligen långa serie inlägg från min semesterresa på höglandet 2016 har infogat bilder som inte haft direkt med järnvägen att göra, kan jag ju avsluta också denna text med några sådana. Det får bli från Brunstorps gård, där glassen var okej och utsikten magnifik, men en bullrande motorväg på armlängds avstånd gör att platsen gör sig bättre på foto än under ett längre besök.
Se där ännu en anledning att lita mer på tusen ord än på en bild. :-)
Slutligen kan jag tillägga att jag vid min hemkomst några timmar senare, noterade att den första bil jag lade märke till hade registreringsnumret JGJ … , vilket sannerligen var en sån där osannolik tillfällighet ni vet, en sådan som bara inträffar oväntat men som med statistisk nödvändighet måste inträffa då och då.
Detta var sextonde delen av berättelsen om min resa i Småland i juli 2016.
- Prolog
- Borås–Nässjö 18 juli – Resan mot det höga landet.
- Stensjön–Vetlanda 18 juli – Dilemma med lyckligt slut.
- Vetlanda–Bergsnärle 18 juli – Solen bryter genom molnen och höglandet börjar.
- Bergsnärle–Korsberga 19 juli – Upp på spåret i den småländska skogen.
- Korsberga 19 juli – Essensen av en liten järnväg och hela semesterns symbol.
- Korsberga–Milletorp 19 juli – På andra sidan civilisationen.
- Milletorp–Ösjöbol 19 juli – Det ljusa höglandet.
- Ösjöbol–Åseda 20 juli – I den gassande ravinen.
- Åseda 20 juli – Den tynande järnvägsknuten.
- Åseda–Alseda–Holsbybrunn 20 juli – En bygd utan järnvägar, men med natur och möten.
- Holsbybrunns industrispår 20-21 juli – Tåglöst industrispår.
- Holsbybrunns trafik 20-21 juli – Folk och lokomotiv på spåret.
- Alseda–Vetlanda 20-21 juli – Sista cykeletappen, på sätt och vis.
- Vetlanda–Huskvarna 21 juli – En transportsträcka i nordvästra Småland.
- Jönköping–Huskvarna 22 juli – Att snubbla över en banvall.
- Huskvarna–Borås 22 juli – Mot hemmets härd ställs min färd.
- Epilog
Kommentera