Det ljusa höglandet

(Länkar till övriga texter om denna resa finns i slutet av inlägget. Det var nu tisdag eftermiddag och jag befann mig i Milletorp, drygt två mil sydsydöst om Vetlanda och drygt en nordväst om Åseda.)

Om förra etappen handlade om skogar och sjöar, var denna etapp högplatåer, damm och hetta. Ett bestående intryck varsnade också denna skylt om, som mötte mig i utkanten av Milletorp:

 

Så snart jag träffade på järnvägen igen, kunde jag se ett av vindkraftverken på håll. Skogen växte inpå spåret, men det var ljusare än tidigare.

Den som tittar noga kan hitta små skyltar bland grenarna. Här fick jag manövrera mig till en exakt plats för att få fri sikt mot den som visar att det är 61 km till Nässjö…

 

En sliper låg och blödde i solen.

 

Järnvägen slingrade sig in mellan granarna norrut och då blev jag nyfiken…

 

Ja, titta! Där bakom kröken var det inte långt tillbaka till Milletorp som jag just lämnat och jag hade kunnat ta en promenad på någon kilometer dit, men jag nöjde mig med att studera skyltningen…

 

…och titta! Här fanns det minsann också ATC-baliser utlagda. Jag hoppas att de gjorde någon nytta medan spåret var i bruk, för här ser de bara övergivna ut.

 

Nu fortsatte jag i alla fall söderut, vilket här är ungefär mot sydöst.

Det var en krånglig färd som väntade mig och jag är benägen att skylla på vindkraftverken. Jag är verkligen ingen motståndare till vindkraft – tvärtom tycker jag att det är ett alldeles utomordentligt energislag. Däremot hade den vindkraftpark som nyligen slagits upp i trakten gjort att man byggt nya vägar. Elva kraftverk fanns i den här anläggningen och de var utspridda över ett större område där varje enskilt verk skulle ha en egen väg. Vissa av vägarna byggde på redan existerande vägar, medan andra var helt nybyggda.

Kartan stämde alltså inte med verkligheten, trots att jag hade med mig lantmäteriets allra senaste uppdateringar. Nu susade jag ned för en skön backe och när den inte tog slut utan fortsatte, insåg jag att jag var på fel väg. Så jag fick stanna, sucka för mig själv, återvända uppåt och hoppas att jag skulle hitta någon bättre väg. Efter tjugo minuters snurrande stod jag så ungefär vid km 61,6 och tyckte att den ena vyn var den andra lik.

 

Den här platsen var intressant av två skäl. Dels fanns här helt oväntat en kort sträcka med betongsliprar. (Vad gjorde de här? undrade jag och har inget bra svar.)

 

Dels skymtade jag vatten mellan träden, en trolsk tjärn, liten och bortglömd av alla utom vår Herre.

 

Den här lilla tjärnen ligger öster om spåret och har en ännu mindre kollega i väster. De syns bara på de bästa kartorna men det är deras namn som gör dem intressanta för mig. ”Järnvägsgölarna” heter de nämligen.

*

Det har nog inte framgått av bilderna riktigt hur omgivningen var här uppe på högplatån. Det är just det där med platån som ger ett bestämt intryck. Jag fortsatte precis en kilometer, till km 62,7, Ganska precis där jag då befann mig, vid foten av ett vindkraftverk och på ännu en av alla dessa grusvägar som bara ibland förekom på kartan, når järnvägen mellan Vetlanda och Åseda sin högsta höjd: 297,8 meter över havet.

Det är inte bara högt, utan faktiskt jättehögt. Av alla järnvägar i hela Götaland och Svealand är det bara kring Nässjö samt i västra och norra Dalarna som det finns så högt belägna järnvägar. Här var lite samma känsla som att vandra över Västergötlands platåberg en dallrande het sommardag när marken är torr och man inte kommer undan solskenet.

Hettan blev än tydligare av vägnätets utseende. Jag gjorde ett filmklipp som har flera fördelar men just nu inte minst är ett stöd för minnet och där sammanfattar jag vägarna i orden ”breddade och fula och heta och dammiga och kartan stämmer inte”. Därför lägger jag till ett par bilder, tagna med systemkamera, med kompaktkamera och ur filmklipp.

 
 
 

Jag hittade ut ur de heta omgivningarna genom en avspärrad och icke omlagd väg. Ganska tidigt hamnade jag vid en isolerad men på sätt och vis vacker fastighet i nästan ingenstans, där jag också stötte på länsgränsen. Den var förstås inte skyltad men kartan var förhållandevis tydlig, så jag lät de två höga tallarna som vaktar den lilla vägen på nästa bild, få symbolisera denna gräns.

 

På sedan allt större vägar kom jag med tiden några kilometer söderut. Jag var matt i kroppen men än mer trött i huvudet, så när jag nådde ned till Ösjöbol vid km 67 visste jag knappt vad jag skulle hitta på härnäst. Några halvhjärtade bilder från själva vägkorsningen blev det men de är verkligen inget att visa. Möjligen kan det vara mer intressant med själva stationshuset, som i dag förstås är privatägt.

 

En dressin stod parkerad på en pall och kanske finns det mer järnvägiana att beskåda, men det fick vänta.

 

Klockan var över sex på kvällen och nu behövde jag bestämma var jag skulle tillbringa natten. Det var första prioritet. I och med att jag hade kommit ända till Ösjöbol, bara 6 km från Åseda, fanns ju alla möjligheter öppna när det gällde nattlogi.

 


Detta var åttonde delen av berättelsen om min resa i Småland i juli 2016.

  1. Prolog
  2. Borås–Nässjö 18 juliResan mot det höga landet.
  3. Stensjön–Vetlanda 18 juliDilemma med lyckligt slut.
  4. Vetlanda–Bergsnärle 18 juliSolen bryter genom molnen och höglandet börjar.
  5. Bergsnärle–Korsberga 19 juliUpp på spåret i den småländska skogen.
  6. Korsberga 19 juliEssensen av en liten järnväg och hela semesterns symbol.
  7. Korsberga–Milletorp 19 juliPå andra sidan civilisationen.
  8. Milletorp–Ösjöbol 19 juliDet ljusa höglandet.
  9. Ösjöbol–Åseda 20 juliI den gassande ravinen.
  10. Åseda 20 juliDen tynande järnvägsknuten.
  11. Åseda–Alseda–Holsbybrunn 20 juliEn bygd utan järnvägar, men med natur och möten.
  12. Holsbybrunns industrispår 20-21 juliTåglöst industrispår.
  13. Holsbybrunns trafik 20-21 juliFolk och lokomotiv på spåret.
  14. Alseda–Vetlanda 20-21 juliSista cykeletappen, på sätt och vis.
  15. Vetlanda–Huskvarna 21 juliEn transportsträcka i nordvästra Småland.
  16. Jönköping–Huskvarna 22 juliAtt snubbla över en banvall.
  17. Huskvarna–Borås 22 juliMot hemmets härd ställs min färd.
  18. Epilog
ATC, Höglandet 2016, Milletorp, Nässjö-Åseda, Vetlanda-Åseda, kilometerstolpe, reseberättelse, skylt, sliprar, stationshus, väder, Ösjöbol,

Kommentera

Publiceras ej