Svenska banor

Sista cykeletappen (på sätt och vis)

(Länkar till övriga texter om denna resa finns i slutet av inlägget. Denna text är tematiskt uppbyggd i så måtto att den rör sig västerut från Alseda till Vetlanda. Tiden är däremot nu liksom i de senaste inläggen en kombination av onsdag 20 och torsdag 21 juli.)

Min resa genom Småland började så smått närma sig slutet. Jag säger ”så smått”, för det finns händelser under hemresan som också är relevanta, men torsdagen den 21 juli skulle jag cykla till Vetlanda. Efter att ha beskådat tåget i Holsbybrunn gjorde jag först en tur till Alseda för att köpa glass hos Levanders igen. Det fanns någon annan anledning också, har jag för mig, men jag minns att jag så snart jag var i Alseda kände ungefär ”jaha, varför åkte du egentligen hit?”

Dagen före hade jag sökt möjliga platser att beskåda godståget på och då hamnat på Alseda station. Utsikten därifrån är ungefär som så här:

Alseda hembygdsförening har förstås märkt ut stationen – som ligger kvar i form av privatbostad – med en minnesskylt.

En rätt skön raksträcka, särskilt i sol, ligger här och jag hade nog varit inne på att slå mig ned här under torsdagen, men så blev det alltså inte.

Efter glassen i Alseda passerade jag Aspö. Även där hade hembygdsföreningen en skylt:

Utsikten är också mycket likartad. Alseda kyrka dominerar verkligen landskapsbilden, stor och högt belägen som den är!

Eftersom jag är så förtjust i de där tallarna som kantar järnvägarna här, måste jag foga in en sådan bild också i dag. :-)

I Holsbybrunn sken solen och jag tog en bild av sol och spår och blå himmel.

Här var jag nämligen tvungen att stanna till och för första gången under resan utföra en operation på cykel grå. Nog för att några små stag hade hamnat i olag tidigare, men det var enkelt ordnat. Nu hade jag varit oförsiktig när jag växlade ner och kedjan hoppade av. Att sätta tillbaka den är i grunden enkelt, men jag ville gärna göra det utan att bli alltför oljig om fingrarna. En pappersnäsduk mellan fingrarna och kedjan verkade lovande, men då fastnade näsduken mellan kedjan och kransen i stället. Suck…

Just då var jag i och för sig på väg österut, men en stund senare hade jag som sagt vänt i Alseda och for västerut. Det var också då som jag svängde in till Erikshjälpens stora anläggning och fotograferade det otrafikerade industrispårets ändpunkt. I samma veva fann jag en cykelbana därifrån till grannsamhället Sjunnen och fick en ganska trevlig stund på lokala cykelvägar och gator.

Annars var en stor fördel under denna resa, att den nya vägen från Vetlanda till Alseda gjorde att den gamla vägen var mindre trafikerad. Jag stördes inte av lika mycket motortrafik som jag tyvärr tvingats utstå tidigare somrar, utan vägarna hade egentligen varit cykelvänliga ända sedan jag svängt av rv 31 söder om Vetlanda tre dagar tidigare.

Vid Flugeby (ca 4 km från Vetlanda centrum) hamnade jag i en korsning som var så ny att den inte fanns med på mina kartor, varför jag blev stående ett par minuter, övervägande om jag skulle fortsätta på en görtråkig cykelbana eller ta en förmodligen trevligare omväg om Byestad norr om Emån. I samma korsning stod två andra cyklister och en mobiltelefon. De föreföll också diskutera vägen, men ungefär samtidigt som de gav sig av norrut över ån, gjorde jag detsamma. I efterhand har jag tänkt tanken att de kanske inte alls använde telefonen för att hitta vägar, utan var på jakt efter fiktiva dataspelsmonster… (Detta var nämligen en vecka då man talade som mest om sommarens fluga: ett dataspel som handlade om just det.)

Väl framme i Vetlanda stötte jag oväntat på en järnväg igen.

Till vänster (= söderut) försvann spåret in bakom ett staket.

Till höger fortsatte det in mellan några industrier och jag snart efter.

Här har jag cyklat runt ett par kvarter och tar en bild i motsatt riktning. Det nådde alltså till en växel mot en annan industri…

…men där jag stod i föregående bild passerade det gatan och slutade i en stoppbock.

Det var rätt roligt att se varningsskyltar för en järnväg som inte ens fortsätter tio meter på andra sidan gatan. Men visst, om man växlar ut gods från stickspåret i föregående bild, finns det ju en vits med att ha några extra meter att få rum med lok och några vagnar.

Allt detta handlar om Brunnsgårds industrispår som ansluter till Emådalsbanan inte långt från där jag tog första bilden en bit upp. Vetlanda har ett litet nät av industrispår som alltså inte är särskilt stort men det finns åtminstone, vilket ger hopp om framtiden för spårbunden godstrafik och Vetlanda som stad. Jämför exempelvis med stora städer som Växjö eller Borås där det i princip inte finns några industrispår alls längre.

Jag korsade Emådalsbanan ett par gånger till, men det var egentligen inte så intressant utan något som jag bara gjorde för att jag hade vägarna förbi. Sedan cyklade jag längs med Emån mot centrum och köpte middagssallad i en matbutik.

Det var gott om tid tills mitt tåg skulle gå mot Nässjö med vidare anslutning till Huskvarna där jag skulle stanna till på hemvägen. Ja, mer än två timmar hade jag nu att göra något av. Stationen kunde ju inte vara fel, så jag cyklade dit och öppnade min sallad. Mums, det var vad jag behövde, sex timmar efter frukost!

Medan jag satt där, kom ett tåg in. Jo, jag visste att tåg 7691 skulle komma så här dags. Det var bara det att jag inte prioriterade det, då jag hela dagen hade varit inställd på att ta nästa. Fotografera och lyssna kunde jag ändå göra.

Sedan slog det mig: vad kan hindra mig från att ta det här tåget till Nässjö? Jag kan lika gärna äta färdigt min sallad där som här, och man vet ju aldrig om nästa tur rentav blir inställd på samma sätt som i måndags… Dessutom händer det nog mer i Nässjö än i Vetlanda, och stationshuset i Nässjö ser trevligare ut än den svarta kolossen i Vetlanda.

Jag knölade därför ner salladen i väskan, rullade ombord cykeln på Y31 1404 Lina Sandell, hade en pratstund med tågvärden och åkte i väg som tåg nr 7692.

 

 

---