Svenska banor

Detta är sjunde delen i en serie blogginlägg om min utflykt den 27 juni 2024.  Länkar till alla finns längst ned i varje.

Varmt i trakten men kallt på tåget

Som framgick av föregående inlägg hade jag alltså tagit mig på cykel från Hällekis till Mariestad och hade bara hemresan kvar.  Den skulle företas per tåg, på spår komplettare än dessa på bangården i Mariestad:

Min värsta chock för dagen, fick jag av avgångstavlan.  Då cykel grå och jag rullade fram till den, såg jag i en av de sista kolumnerna en enda liten bokstav.  ”Står det X?” tänkte jag och frös till.  X brukar det nämligen stå när ett tåg är inställt och ersatt av buss som inte går från något spår utan en eller annan obskyr nödhållplats.

Men nej, det stod inte X.  Det stod V eftersom resten av ordet ”Västtågen” hade försvunnit bakom ett tekniskt fel i själva avgångstavlan.

Alltså kom Y31 nr 1412 farande norrifrån som tåg 3335 och jag steg på.  Det var ganska många resenärer ombord, så jag sjönk ned på nästan första bästa plats och orkade inte vare sig skriva eller läsa.  Det var den där sortens matthet som man kan drabbas av när man varit ute i många timmar och kroppen är fysiskt utarbetad.  Det sätter sig även på hjärnan och vanligtvis är det en rätt skön känsla.

Det fanns bara ett problem …  Det blev kallt där på tåget …

Den här dagen var sommarens hittills varmaste.  Vid middagstid och ett par timmar efteråt hade det varit ungefär 26 grader under molnslöjorna.  När dessa försvann, hade det blivit 29.  Jag var klädd för högsommarvärme, alla andra var klädda för högsommarvärme, hela samhället som vi känner det var klätt för högsommarvärme!  Men tåget hade en luftkonditionering som var inställd på en 18 eller 20 grader ungefär.

Luftkonditionering är bra om man har problem med hettan.  På ett tåg med stora glasrutor kan det bli nästan horribelt hett.  Säkert kan det bli både 30 och 35 grader med stillastående luft och hög luftfuktighet.  Men … luftkonditionering måste vara anpassad efter utomhustemperaturen.  Om det är varmt ute, ska den alltså stå på en 25 grader eller så.  Det är ett måste.  Det gäller i bilar och det gäller på tåg. 

Det gäller förstås inte i livsmedelsbutiker (där matvarorna kan fara illa av värme) eller på apotek (där personalen ska ha en dräglig atmosfär till sin arbetsklädsel).  Men det gäller på passagerartåg, för annars sitter vi där och huttrar efter bara några minuter.

När vi anlände till Lidköping för ett uppehåll på en kvart eller så, gick jag ut för att värma mig.  Även klockan 19 svensk sommartid var det närmare 30 grader än 25 och efter trekvart på ett kyligt tåg, mådde kroppen genast bättre av att stå utomhus en stund.

Och när vi sedan var framme i Herrljunga, var det en ren glädje att stiga av tåg 3335.

Om denna resa med cykel och tåg den 27 juni 2024, berättas i åtta delar:

1. I Kinnekulles skugga (Ljung–Herrljunga–Hällekis)
2. Gössäter
3. Forshem
4. Österäng och öster om Österäng
5. Äskekärr, Bredsäter och Svaneberg
6. Lugnås–Mariestad
7. Mariestad–Lidköping–Herrljunga
8. Herrljunga