Svenska banor

Detta är på sätt och vis åttonde delen i en serie blogginlägg om min utflykt den 27 juni 2024.  Länkar till alla finns längst ned i denna text.

Den där dryga timmen jag tillbringade i Herrljunga på kvällen den 27 juni, hade ingenting att göra med att jag råkade vara på hemväg från en dag på cykel i Kinne härad.  Nej, känslan i den stunden berodde på den kvällens väder och på den inneboende stämning som endast en nordisk sommarkväll kan innebära.

Jag hade stigit av tåg 3335 från Mariestad och om jag hade haft bråttom hem, hade jag kunnat bestiga cykeln och ta landsvägen hemåt.  Det hade tagit 45 minuter ungefär.  Nu inväntade jag i stället mitt anslutande tåg och var framme efter 90 minuter.

Det var inte bara jag som hängde på perrongerna den här kvällen.  Lite varstans satt män och kvinnor i alla åldrar och såg så där härligt avslappnade ut.  Det var leenden om inte på läpparna så i det allmänna intrycket.

*

När kvällen kommer efter en varm dag, hänger värmen kvar i luften.  Kanske har man tyckt att 28 eller 30 grader är för mycket och kanske har man bekymrat sig för att solen ska bränna för kraftigt mot huden.  Men om det då är bara en eller två timmar till solnedgången och det alltjämt är 25 grader i luften, är det på alla sätt perfekt.

Somliga tänder trädgårdsgrillen, medan andra sitter i en bekväm fåtölj med ett glas juice.  Ytterligare andra tar ett kvällsdopp på en strand eller spelar spel på verandan.

Några av oss råkar däremot vara på resa och tillbringar den där kvällstimmen på en järnvägsstation.  Det gör vi med glädje.  Vi delar med oss av friden och skönheten, och en sådan kväll börjar vi inga krig.

Världen omkring oss stannar inte av helt.  Hector Rail kör ett lastat timmertåg söderut.  Vi ser det i en minut eller så, varpå vi kan mötas i stillheten en stund.

SJ kör nattåg 74 med vagnar från Göteborg.  Någon spolar i sovvagnens vattenkran, medan andra hänger genom fönstret, beskådande landskap och människor.  En kort stund gör tåget uppehåll på Herrljunga station innan det far vidare mot Norrland.  Mitt i natten kommer det att avnjuta en bangård i Sundsvall, där tågen från Göteborg och Stockholm ansluter till varandra.  De genomgår omfattande växlingsrörelser för att utbyta vagnar med varandra, varpå de sedan ger sig av åt var sitt håll: ett tågsätt mot Duved och ett mot Umeå.  Trafiken är lika vacker som ett tillfälligt kärleksmöte med en serie kyssar innan skilsmässan i natten.

Resenärerna som snart ska möta sömnen i liggvagnar och sovvagnar mot övre Norrland, är ute på en lång resa.  De som kommer med dubbeldäckaren mot Göteborg har som mest en timme kvar till målet.

Lokföraren på Railcares godståg någonstans norrifrån har nog ont om sällskap under arbetspasset, men får göra skäl för lönen då loket gör rundgång i Herrljunga.  Strax ska tåget vidare söderut genom Västergötland, genom Borås och vidare vem vet vart.

Godståget med sina många vagnar kommer att rusa igenom Ljung kl. 21:35.  Det ligger precis en blocksträcka efter X11-3195 som passagerartåg 3843.  Så dags är jag inte kvar ombord, för jag har stigit av 21:29.

På 3843 finns lokförare och passagerare.  Någon tågvärd finns emellertid inte.  Det har nämligen varit signalfel nedåt Skene till, så tågvärden sitter fast på det nordgående 3852 som är 88 minuter försenat.
– Vi har ingen ombordpersonal ombord i dag, så skulle det hända något akut, finner ni mig längst fram i tåget, säger lokföraren på 3843.

Det är ju en himla tur att lokföraren finns längst fram, tänker jag och ler.  Annars skulle det kunna sluta illa vid någon röd signal …

Men nu är jag alltså hemma igen.  Det känns bra och jag vet att jag kommer att sova, belåten med ett gott dagsverke på järnvägar och cykelvägar.

Om denna resa med cykel och tåg den 27 juni 2024, berättas i åtta delar:

1. I Kinnekulles skugga (Ljung–Herrljunga–Hällekis)
2. Gössäter
3. Forshem
4. Österäng och öster om Österäng
5. Äskekärr, Bredsäter och Svaneberg
6. Lugnås–Mariestad
7. Mariestad–Lidköping–Herrljunga
8. Herrljunga