Mitt förra inlägg slutade med följande bild, tagen mellan Vartofta och Falköping i söndags den 27 juli 2014, kl 14.40 svensk sommartid.

 

Tio minuter senare befann jag mig på Falköpings centralstation för en timslång väntan på ett västtåg till Herrljunga. Hade jag inte haft cykel med mig, skulle SJ-tåget 14.54 ha varit det uppenbara alternativet, men nu är SJ som bekant extremt cykelfientligt, så jag fick alltså vänta.

Det regnade lite lagom och vi som väntade på olika tåg (där jag nog var den enda som skulle med just det tåget och hade så lång planerad väntetid), ställde oss under det breda plattformstaket. Det var varmt och gick inte just någon nöd på oss.

 

Här kunde man till exempel stå och beundra klassiska Hotell Ranten (som ligger vid den station som ursprungligen hette Ranten, eller Falköping Rantens station).

 

Ett godståg från Hector Rail for förbi klockan tre prick och allt var som det skulle. Lite regn och ett avlägset åskmuller, tja, vad gör väl det?

 

Men det skulle bli värre. Tio över tre ökade både åskvädret och regnet i intensitet. Jag gjorde ett par kommenterade filmklipp och av dem framgår att ungefär klockan 15.18 blinkade signalerna till och gick kanske in på ett reservsystem. Samtidigt slocknade allt ljus kring stationen och det föreföll vara ett totalt strömavbrott på orten. Någon minut senare slocknade också signalerna fullständigt.

 

Stockholmståget med avgång 15.03 hade blivit utropat att komma in försenat 15.03, men det gjorde det inte. Också det automatiska utropssystemet Järda hade kollapsat och förhoppningsfulla resenärer in spe visste inte vad som väntade.

Trots att signalerna saknades, kom långsamt ett tåg rullande in mot stationen. Det var tåg nr 7241 mot Nässjö som uppenbarligen följde den nödregel som säger att ett tåg får köra långsamt in till nästa station även utan signaler. Jag antar att det handlar om att man får köra i "halva siktfarten", alltså så långsamt att två tåg som båda kör i den hastigheten alltid skulle hinna bromsa även om de skulle mötas på samma spår. (Det är alltså inget jag vet, utan något som jag anar att jag har hört och som dessutom låter rimligt.)

 

Kontaktledningarna var alltså fortfarande spänningssatta, trots att signalsystem och annan elektricitet i området var försvunnen. Det verkade konstigt först, men vid närmare eftertanke är det kanske inte det. Strömmen går ju inte via det vanliga ledningsnätet utan matas ut på ledningen på särskilda platser.

Snart fanns bara några få kvadratmeter torr mark på den mest skyddade delen av perrongen. I de hårda vindbyarna piskades regnet in även mitt under taket

Det liksom skummade av vattnet på asfalten och små celler av hård vind skapade hela sjok av vatten som drev omkring i luften.

I södra delen av stationsområdet stod hela tiden en annan Reginamotorvagn uppställd med röda baklyktor som sken i mörkret. Detta var alltså en eftermiddag i juli och jag tror att nästa bild är ganska rättvisande för hur mörkt det faktiskt var.

 

(En gång, i början av juli 1997, upplevde jag en hagelskur som hade inletts med ett åskväder och ett ännu kraftigare mörker – några minuter då luften är så fylld av nederbörd och moln att bara en mycket liten del av solljuset lyckas pressa sig igenom. Det händer inte ofta, men varje gång tycker jag att det är lika fascinerande.)

I denna dunkla verklighet som Falköpings centralstation var, drog sig fuktiga och ensamma resenärer ned i den än mörkare gångtunneln, där de säkert fann nya bekantskaper och tröst i den gemensamma hopplösheten.

Den enda kontakten med omvärlden var under denna stund det tåg som rullat in på spår 1a. Jag hoppade in där ett ögonblick för att rådfråga tågvärden men då hon var upptagen med sina resenärer, fick jag en kort pratstund med lokföraren och hans kamrat. Det spekulerades i att blixten hade slagit ned i ställverket söder om stationen, för någon hade sett en svart rökpuff därifrån. Med minnet av en ställverksbrand norr om Stockholm för en tid sedan, funderade jag på om det kanske skulle vara utslaget i en vecka eller så, men det enda det rådde enighet i var att det "kunde ta ett tag" innan signalerna borde komma tillbaka.

 

Bland mina många svagheter i livet är en att min sociala förmåga inte är till sin fördel i vardagens meningslöshet. Att prata strunt på cocktailparty och mingla runt på nattklubbar ger mig närmast en allergisk chock. Men när oväntade händelser inträffar, när en svår situation uppstår och omgivningen förtvivlar, då illasinnade småbovar terroriserar sin omgivning, berusade människor stör, nödläge råder – då har jag en förmåga att hålla huvudet kallt, skingra oro, flytta främlingars fokus från det svåra och rentav fundera ut lösningar. Så när jag klev ner i gångtunneln, famlade mig fram genom den underjordiska tunneln och blev stående på en platå i trappan till spår 3 och 4, vidarebefordrande den lilla information som fanns till de bortglömda väntande resenärerna till Stockholmståget, var det bara alldeles typiskt mig...

 

Cykeln blåste omkull men äntligen fick jag glädje av jackan som under hela resan legat oanvänd i cykelväskan och det var ju också en tröst. Eller tröst förresten, jag behövde ingen tröst, ty jag har alltid sett på naturens raseri som ett underbart mirakel och under hela detta oväder var jag alldeles saligt lycklig, ville nästan rusa omkring i pur glädje och hade svårt att behärska mig från att brista ut i lov och pris.

Plattformstaket i Falköping har en V-formad profil, vilket är en konstruktion som innebär att regnvattnet inte faller ut över kanten och ned på resenärerna, utan samlas upp i separata stuprännor. När det forsar ner som i söndags, är det däremot inte helt ändamålsenligt. Det blev snart översvämning på perrongen.

 

Och så plötsligt, när jag trivdes som bäst av den exceptionella situationen och var stormens öga personifierat, kom strömmen tillbaka. Signalerna tändes, lamporna lyste, Nässjötåget som stått där och väntat, for vidare.

När Stockholmståget slutligen rullade in på stationen, var det utan något utrop från Järda och inte heller hade skyltningen kommit igång. Från gångtunneln och stationshuset kom folk springande och det var bara att hoppas att alla hittade sitt tåg.

 

Också mitt tåg nr 13445 kom så småningom. Liksom alla andra tåg dök det i själva verket upp helt oväntat just som jag studerade Trafikverkets webbsida och bevakade ett inlägg jag nyss gjort på Postvagnen.

Min resa gick vidare till Herrljunga och där regnade det i alla fall inte lika mycket. Men himlen var osäkert dunkel och det fanns hela tiden en undran – är det värsta över eller kommer det mer?

 

I Herrljunga brukar tågen komma i grupper. Tåg mot Stockholm och tåg mot Göteborg kommer dit ungefär samtidigt; strax innan kommer tågen från Uddevalla och Borås, strax efter går tågen mot Uddevalla och Borås. Den här eftermiddagen var inget som det skulle, för det var tydligen inte bara i Falköping som signalerna hade slagits ut. Det gällde lite överallt i Västsverige, så i Herrljunga kom tågen hipp som happ, med ständiga ursäkter och förklaringar i stationsutropen.

Tåg 3845 mot Borås kom i alla fall som det skulle. Idag som X12 nr 3196:

 

I Ljung var det blött och om det inte regnade i denna stund så hängde regnet i alla fall i luften...

 

Det var i själva verket först i Borås som det hade lugnat ned sig. Gatorna var torra och det berättades att jo, det hade väl kommit någon skur för flera timmar sedan, men mer var det inte.

Det regnar nämligen inte alltid i Borås.

 


 

Detta var det sjunde och sista reguljära inlägget om min resa längs Nässjö-Oskarshamns järnväg i juli 2014, inklusive resorna dit och hem.  Tidigare inlägg är:

 

Det finns ytterligare några saker jag vill berätta om, små episoder som jag tycker är intressanta och speglar tågresande och möten man gör ombord.  Jag hoppas därför att snart kunna skriva i alla fall två kortare inlägg som alltså på sätt och vis har med denna resa att göra.  Men vad gäller själva resan i stort, redogörelser av dagarna från så att säga start till mål, är jag nu just i mål.  Hoppas att ni har fått ut något av att läsa. Jag är glad att jag fått skriva!

Bockabanan 2014, Borås C, Borås-Alvesta, Falköping, Falköping-Nässjö, Herrljunga, Ljung, Regina, X40, cykel, godståg, möten, om mig, oväder, reseberättelse, strömavbrott, väder, västtågen,

Kommentera

Publiceras ej