Igår åt jag julmiddag med mor, systrar och deras familjer. Det hade nog varit trevligt om jag inte hade haft en annalkande förkylning som satte ner både humör och talförhet. Så jag blev rätt tyst av mig. Nu tror ju systers nya pojkvän att jag är en än mer udda figur än jag verkligen är, tänkte jag för mig själv.
Men så hamnade samtalet bland järnvägar och bloggskriverier. Då var jag ju tvungen att prata, kunde liksom inte hålla mig från det, och undrade återigen vilket intryck jag gjorde. :) Inte var det lättare heller, för försök att hålla fyra trådar i luften samtidigt (syster 1, syster 2 och mammas sambo angrep problemet från olika håll och dessutom behövde jag förklara grunderna i Ticket to Ride för systerns pojkvän som aldrig träffat på spelet). Ja, det var en utmaning det, som hade det goda med sig att jag glömde min smärtande hals och mitt värkande huvud en stund.
Några timmar senare öppnades det julklappar och vad fick jag då av yngsta systern? Jodå, Erik Sjöholms Järnvägsminnen 1. Ja det var ju bra för den har jag faktiskt inte läst. En vanlig tidtabell på insidan av ena pärmen och en grafisk tidtabell på den andra – bara därigenom har jag att göra i flera dagar, haha!
Det är faktiskt ytterligare en fördel med att snöa in på något fackområde så här: släkten får lätt att hitta julklappar...! :)
Kommentera