Vis av förra årets erfarenheter, var jag fast besluten att även 2021 inleda sommarlovet med en utflykt. Eftersom jag inte hade några bättre idéer, kändes ett besök i Tumleberg som en lämplig utgångspunkt.
Jag berättade i våras om hur jag råkade se en gammal järnvägsbro när jag cyklade förbi och det var den som gav mig idén. Triangeln Vara–Tumleberg–Håkantorp borde vara överkomlig för en dagstur och vädret var lovande. Någon skulle nog påstå att det var överdrivet att cykla långt i 30-gradig värme, men jag älskar det.
Halv åtta på morgonen, fredagen den 18 juni 2021, skulle tåget gå. Förmiddagssolen lyste snett in över Borås central. På bangårdens södra del stod ett ovanligt tågsätt med lokomotiv och vagnar som jag inte kände igen.
(Tack vare trevlig hjälp i en Postvagnstråd, vet jag nu att det är fråga om ett ogräsbesprutningståg.)
I morgondiset kom ett tidigt tåg från Herrljunga och kryssade över till de bortre spåren.
En ung kvinna gick omkring med en stor väska, såg på alla plattformsskyltar och tycktes osäker på vart hon skulle. Till slut kom hon bort till mig och frågade på engelska varifrån hennes tåg gick. ”Borås–Öxnered” stod det på hennes biljett, men den viktiga knutpunkten Öxnered anses inte tillräckligt viktig för att nämnas på skyltarna i Borås. Ibland är det bra att jag finns.
Söderifrån kom X14 3226. Det var ett något försenat tåg 3828 från Varberg som snart skulle gå vidare mot Herrljunga och Uddevalla, med den unga damen och mig som två av några tiotal passagerare.
Sedan jag hade placerat cykeln i ett hörn (och därmed kört bort en man som intagit en av sittplatserna som inte är kompatibel med cykelns parkering), dundrade vi i väg längs Öresjö som krusade sig under en lätt vind.
I Borgstena låg några grushögar och väntade på den stora ombyggnaden som väntar järnvägen i allmänhet, stationerna i synnerhet och kanske allra mest just Borgstena. (Norr om bangården låg en hel kulle av grus, men så dags hade jag lagt undan kameran.)
Nyslaget gräs doftade nästan in genom rutorna och varslade om sommar.
Även i Ljung väntar ombyggnad. Ska kanske det aldrig använda tredje spåret tas bort? Jag vet åtminstone att man ska bygga om perrongen, så att den låga, smala mellanplattformen ersätts av en mer normal variant.
I Ljung skedde tågmöte, så lokaltågklareraren, som också sjunger på sista versen, gav en klassisk handsignal.
Det gjordes ett längre uppehåll i Herrljunga, så jag passade på att ta en liten promenad. Sedan fortsatte tåget sin resa nästan rakt norrut mot Vedum och Vara. Slätten verkar aldrig så platt som här. Himlen var blå, åkrarna gröna och landet rikt.
Detta blogginlägg vore inte fullkomligt om jag inte lade in två bilder från Vara station. Den har varit synlig förr och kommer säkert att bli det igen. Härifrån skulle min dagsutflykt per cykel utgå.
*
Medan lugnet åter lägrade sig, stannade jag en stund på perrongen. Vis av andra erfarenheter smorde jag in mig med solkräm. Armarna fick sig en ordentlig dos och ansiktet lite lagom. Detta brukar jag göra framför spegeln och det skulle ta åtskilliga timmar innan jag blev varse att jag cyklat omkring med en vit klick i ögonbrynet …
På smalspårstiden korsade de båda järnvägarna varandra i Vara. Den södra delen av VGJ, Västergötland–Göteborg, kom in västerifrån i en stor båge. Sydöst om stationsområdet korsades normalspåret och VGJ gav sig av nästan rakt österut mot Emtunga och Tråvad. Denna VGJ:s norra del får bilda grunden för ett senare besök. Nu var mitt mål en annan järnvägsknut söderut: Tumleberg.
Jag har läst mig till att tågen mot Öxnered/Uddevalla och Tumleberg under en period hade samma avgångstid från Vara. Spåren gick parallellt i några hundra meter och då hände det sig att lokförarna kappkörde fram till den punkt där spåren delade upp sig. Det tycks, enligt min tolkning, ha rått en kollegialt ”hjärtlig men rå” stämning mellan de två järnvägarna, och kappkörningarna var kanske ett trevligt sätt att konkurrera på.
Nästa bild visar det spikraka normalspåret i högerkanten samt inledningen av smalspårets vänsterkurva.
Det stora lagerhuset är synligt på många kilometers håll. Medan jag passerade, vägdes en lastbil på våg. I skördetider torde det krylla av lastbilar – medan järnvägen alldeles intill inte har just någon godstrafik alls …
Den gamla järnvägen må vara nedlagd, men ännu utgör den tätortens gräns.
Nu lade emellertid både järnvägen och jag tätorten bakom sig. Ut på Varaslättens landsbygd stod min håg.
Om detta berättar jag nästa gång.
*
Min resa till ”Tumlebergstriangeln” den 18 juni 2021 redovisas i sex inlägg:
- Att inleda sommarlovet (Borås–Vara)
- (Vara) – (Tumleberg)
- Tumleberg
- Arentorp och Helås
- Håkantorp
- Hemåt över slätten (Håkantorp–Vara–Borås)
Kommentera