Svenska banor

När jag tyckte mig vara klar med Norrköping (som står beskrivet i detta inlägg från i går), var det dags att återvända till Skänninge.  Och nu öppnade sig en intressant möjlighet.

Från Norrköping till Skänninge finns i princip bara en järnväg och denna går via Linköping och Mjölby.  Av Östgötapendelns tåg går somliga Norrköping-Mjölby-Skänninge-Motala, medan vissa går Norrköping-Mjölby och har anslutning till separata tåg Mjölby-Skänninge-Motala.

Jag har tidigare fått en kommentar om att det är svårt att hänga med i geografin i mina reseberättelser.  Som jag föreslog i det inlägg som det då handlade om (de små orterna längs Emådalsbanan), får läsaren gärna plocka fram en karta över området.  Men för att få tillfälle att skryta lite, kan jag denna gång komplettera med ett utsnitt ur den Ticket to Ride-karta som jag förra året gjorde över Östergötland.  Den visar de järnvägar som har funnits i trakten, varav några fortfarande finns kvar.

Det är väl lika bra att jag dessutom visar onsdagens tidtabell...

(Ovanstående bild är ett utdrag av en tabell på Östgötatrafikens webbsida.)

Klockan 16.14 gick ett direkttåg som jag förstås kunde ta.  Nu ville jag emellertid gärna se hur Linköpings centralstation såg ut, så ett uppehåll där kunde inte skada.  Som tidtabellen visar, fanns det möjlighet att hoppa av i Linköping och ändå hinna med en senare anslutning i Mjölby.

Sagt och gjort.  Jag tog farväl av Norrköping C och steg ombord på ett X14.

Därmed satt jag alltså på dagens tåg nr 2.

Vi blåste sedan på i ganska många knyck (140?  160?) och anlände till Kimstad.  Om man samlar på stationshus, finns inte mycket att se där.

Kimstad är i järnvägskretsar känt för två saker.  Det ena är att orten faktiskt är en järnvägsknut.  Tidigare gick härifrån ett smalspår till Finspång-Pålsboda-Örebro, men den banan är förstås nedlagd.  I stället breddades Kimstad-Finspång och används i dag för godstrafik.  På nästa bild, som är tagen inifrån tåget, kan man se hur banan ansluter norrifrån strax söder om stationen.

(Det slog mig att här finns möjlighet för en ny östgötapendel från Finspång till Linköping och/eller Norrköping.  Ett problem är att Finspångsbanan inte är elektrifierad, men då vore det rentav läge även för Östgötatrafiken att skaffa sig en eller ett par Y31.)

Kimstads andra berömmelse består i att ha varit platsen för två uppmärksammade olyckor.  Dels kolliderade två tåg här 1939, dels inträffade en olycka 2010, då en grävlastare stod för nära spåret och förstörde ett passerande X2000-tåg.  Denna senare olycka är den enda sedan 1990 då någon passagerare omkommit ombord på ett svenskt tåg.  (Vilket säger något om säkerheten på svenska tåg, för hur många har inte dött i landsvägstrafiken under samma tid?)

Det är förresten märkligt hur många allvarliga järnvägsolyckor som har inträffat just i Östergötland.  Utöver Kimstadsolyckorna, finns raskatastrofen i Getå 1918 med minst 41 döda (på grund av häftig brand gick antalet aldrig att fastställa exakt), kollisionen i Malmslätt 1912 (22 döda) och kollisionen i Lagerlunda 1875 (9 döda).  I "modern tid" skedde en plankorsningsolycka utanför Sya 1975 (14 döda), en kollision på Norrköping C 1975 (9 döda) och en urspårning i Linköping 1980 (1 död).  Jag antar att det bara är tillfälligheter som placerat såpass många olyckor just i Östergötland och eftersom jag aldrig har hört någon påstå att östgötar skulle vara mer vårdslösa än andra, tänker inte heller jag starta någon vidskeplig sensationsspekulation.

Nåväl, från Kimstad fortsatte min resa med ett kort stopp i Linghem innan vi närmade oss Linköping.

Linköping är också en järnvägsknut, eftersom Stångådalsbanan och Tjustbanan har sin gemensamma utgångspunkt här.  Dessa banor är enkelspåriga, oelektrifierade järnvägar som går gemensamt till Bjärka-Säby och sedan fortsätter till Kalmar respektive Västervik.  I tidigare inlägg (bland annat den 25 juli) har jag kort diskuterat dessa banors standard.  Tågen slits tydligen hårt där och trafiken har det senaste året ofta varit inställd.  Just nu utförs underhåll mellan Hjulstorp och Bjärka-Säby (alltså ungefär den första milen från Linköping räknat), och trafiken är planerat inställd.  Det hindrade mig inte från att ta en bild just där Stångådalsbanan ansluter till stambanan.

Sedan kom jag alltså till Linköping och hoppade av tåget.  Stationsbyggnaden är imponerande och gjorde sig bra mot himlen en solig augustidag.

I gårdagens inlägg konstaterade jag att man på Norrköping C inte har några gångtunnlar, utan där får resenärerna promenera tvärs över spåren (vilket jag också sade att jag inte har något emot).  I Linköping är läget ett helt annat.

I onsdags eftermiddag var det nog bra att folk på detta tydliga sätt hölls borta från spåren, ty när jag var i Linköping rådde upprörda känslor på grund av att stambanan tydligen var strömlös någonstans söderut.  Stockholmsresenärer som inte skulle komma fram i tid, fick tas om hand av orangeklädda funktionärer.  När jag promenerade upp på en plattform där inga tåg gick på hela dagen, möttes även jag av en funktionär som frågade om jag skulle med Norrköpingståget på spår 1.  "Nej," sade jag, "jag bara fotograferar."  Då lät han mig hållas...

Följande bild visar de underjordiska tunnlarna i Linköping och någonting fick mig att tänka på Örebro C, där jag bytt tåg ett otal gånger.  Är det samma arkitekt?

(Eftersom jag inte har någon Örebrobild att lägga in, blir det förstås svårt för de flesta att svara på den frågan (tänkte bloggaren och log).)

Det gick fort att utforska Linköping C och snart kom nästa pendel västerut.  Klockan 17.08 steg jag därför ombord på denna X61 som blev dagens tåg nr 3.

I mitt huvud hade nu format sig en liten idé.  Så redan efter sju minuter hoppade jag av tåget igen.

Nu befann jag mig i Vikingstad.  Om denna lilla ort är kanske inte mycket att säga, men där finns ett vackert stationshus.

Vad jag frågar mig är emellertid vad det förut stått på skylten?  Har stationen haft ett annat namn?  Har den fått överta skyltar från annat håll?  För inte är "Vikingstad" skyltens ursprungliga namn.  Minst två av husets namnskyltar såg ut så här.

Förbi detta stationshus far X2-tågen utan att stanna för någon.

Efter 15 minuter i Vikingstad, nådde mig nästa västgående pendel.  Ännu en X61 som fick bli dagens tåg nr 4.

Som tidtabellen visar, gick detta tåg bara till Mantorp och Mjölby.  Så när jag lite försenad kom till Mjölby, fick jag göra sällskap med ett dussin eller två passagerare och rusa iväg till anslutningståget, ännu en X61, mot Motala.  Där blev jag stående i sex minuter eller så (för att sätta sig var rätt meningslöst), innan jag klev av dagens tåg nr 5 på Skänninge station.

Jag var som synes inte ensam på perrongen.  Marknaden (som av rättrogna inte kallas annat än "Skänninge marken", där andra ordet uttalas med grav accent) drar folk från hela Östergötland.  Och, som ni förstår, också en och annan västgöte...

På stationen fanns även flera uniformsklädda män (samt en kvinna).

De var minst ett dussin, säkert fler, och jag kunde inte låta bli att fråga en av dem (som inte är med på bilden) vad anledningen var till denna mängd ordningsvakter.  "Är det för att beivra spårspring?" sade jag.  "Nej," svarade vakten, "det är för att beivra säkerheten."

(Jag fick bita mig i kinden för att inte skratta högt.  En vakt som ska "beivra säkerheten"?)

Poängen var att det fanns så många berusade personer i staden under marknadsdagarna och man ville inte att dessa skulle drulla ned framför ett tåg.  Tåg i Bergslagen kör också sträckan och de stannar inte i Skänninge utan rusar förbi i 160 km/h, sade vakten.  Nåja, de kör knappast i 160 på stationsområdet, men jag ville inte bråka.  Vakten såg alldeles onödigt sur ut ändå. 

(Ordningsvakter har visserligen inte med sig ett rykte om att vara sådär väldigt sociala och trevliga, men var det nödvändigt att tolka min fråga om den stora vaktnärvaron som om jag vore skeptisk till att de fanns där?)

Sedan vandrade jag därifrån och kunde spana på tåg från mitt tält om jag ville.

Till sist ska jag lägga till att jag har löst gåtan med den märkliga stationsskylten i Vikingstad.  Fundera gärna till i morgon, så ska jag presentera svaret i ett särskilt inlägg då. :)

*

Min resa till Östergötland i augusti 2013 skildras i fem inlägg:

• En afton i Skänninge
• De orangea spårvagnarna
• Tågbyte på Vikingstad station (och några ställen till)
• Skylten i Vikingstad
• Från Skänninge till Väderstad – en resa med falska stationshus...