Svenska banor

Nä, det ligger i Östergötland, men att döma av den här filmen (från 0:39 och framåt) kan man tro att det hamnat i trakten av Montevideo.

 

Förklaringen är att ett antal gamla motorvagnar av typ Y1 nyligen såldes från Sverige, där de hade gått på Stångådalsbanan (modernt namn på järnvägen Linköping-Kalmar).  Den här försäljningen har kritiserats, eftersom Y1-orna visserligen var gamla men fungerade alldeles utmärkt på en av landets sämst underhållna banor.  De nya tåg som ersatte dem, har nämligen gått sönder i parti och minut, varför tågtrafiken på sträckan ligger nere för jämnan.

 

De tåg som man skaffade som ersättning, är dels Itino, som jag lovprisade i en massa inlägg förra veckan (då även kallade Y31-Y32), dels Y2 (som hamnade på en enstaka bild i Mörlunda).  Man kan ju fråga sig varför Itinotågen fungerar prickfritt på andra banor (till och med när de kolliderar med träd), men inte alls går bra på Stångådalsbanan.  Teorierna flödar, men vad som urskiljer sig ur bruset är dels att Stångådalsbanan är ännu sämre underhållen än de banor där jag åkte Krösatåg, dels att verkstäderna har olika kvalitet (Krösatågen servas i Nässjö medan Kalmar län servar sina regionaltåg från de östra banorna i Linköping).

 

Det är i alla fall synd att Stångådalsbanan Linköping-Kalmar och Tjustbanan Linköping-Västervik inte får igång sina tåg.  Det vore ju en alldeles utmärkt utflykt annars, inte minst sommartid när smalspåret dagligen binder samman banorna genom att köra Västervik-Hultsfred.