Efter att ha lämnat Österbymo, fortsatte vi vår resa till Kisa. Av järnväg blev det där inte mycket, men denna suddiga bild av bland annat godsmagasinet får representera en ort där man ofta pratar om järnvägen.

 

Fler tåg vill man ha och varje antydan till minskning av trafiken möts av ilska. Godsmagasinet på bilden är en byggnad som jag har förstått också diskuteras. Riva, flytta, rusta upp, bygga om...


 

När man 1915 byggde banan Eksjö-Österbymo, var det egentligen en rest av ursprungsplanen Eksjö-Österbymo-Kisa. Någon anknytning till Kisa blev det alltså inte, men Kisa är sedan 1902 en station längs det som nu heter Stångådalsbanan (förbi Kisa hette järnvägen ursprungligen Östra centralbanan), från Linköping i norr och via Hultsfred och Berga till Kalmar i söder. Häromveckan började det muttras om att man ville lägga ned hela Stångådalsbanan men eftersom ingen har pratat om det förut, tror jag nog mest att det var ett spel för att få mer pengar till underhållet.

Om det har med järnvägen att göra vet jag inte, men Kisa har liksom Österbymo blivit centralort i en kommun som har namn efter ett gammalt härad och land – i detta fall Kinda.

 


Denna serie från den långa midsommarhelgen 2015 omfattar nio inlägg:

28 juni: Österbymo
29 juni: Kisa
30 juni: Falerum
1 juli: Valdemarsvik
2 juli: Getå

3 juli: Ett mellanspel på Löfstad slott
3 juli: Fågelsta
4 juli: Hästholmen
5 juli: Fleischmann

 

Eksjö-Österbymo, Kisa, Linköping-Kalmar, Midsommar 2015, Stångådalsbanan, godsmagasin, reseberättelse,

Kommentera

Publiceras ej