Förra helgen var det midsommar och jag reste omkring i Småland och Östergötland, träffade tjugoen gamla och nya vänner i åldrarna 1-70 eller så och jag tänker inte redogöra för vare sig vännerna eller resan i dess helhet, eftersom den inte företogs per tåg. Däremot hamnade Sofia och jag emellanåt på ställen som platsar i järnvägsbloggen – förstås.
Första uppehållet blir därför
Till Österbymo har som till många (de flesta?) tätorter i landet gått tåg. Här har man, trots att järnvägen är nedlagd sedan länge, sparat stationshuset.
Ja, vad mera är, man har gjort hela miljön till en sevärdhet.
Här finns alltså en semafor bevarad och den står permanent i läge "kör".
Spåret ligger också kvar framför stationen men trafikeras förstås inte – främst för att det bara är ett hundratal meter långt. Att det är ett smalspår på 891 mm är kanske självklart för en järnvägshistoriskt kunnig eller ett vant öga, men det kan vara roligt att åskådliggöra på vanligt sätt.
Väster om stationen ligger detta uthus, som kanske också är en rest från järnvägstiden.
(Eller också är det ett nybygge i klassisk stil, vad vet väl jag.)
Öster om stationen är i alla fall godsmagasinet bevarat, tillsammans med en lastad godsvagn på ett sidospår.
Möjligen är det lite tråkigt att sidospåret inte har anslutning till huvudspåret men det kan man väl köpa. Växeln behövdes säkert någon annanstans (eller så var den i vägen när det skulle byggas bakgata eller bensinmack).
Sett som mikromiljö (?) är det trevligt och hade det inte varit för den intilliggande stora landsvägen, skulle man kunna sitta och njuta av lugnet, dingla med benen från lastkajen och tugga på ett grässtrå.
Innan man reser vidare, kan man i alla fall strosa omkring på platsen och idka spårspring på säkert ställe.
Eksjö–Österbymo järnväg gick hit 1915-1969 och var alltid en udda fågel eftersom den inte hade förbindelse med något av de stora smalspårsnäten. Att dela fordon med andra järnvägar var därför svårt eller omöjligt. Ändå var den viktig för bygden och utan banan hade Österbymo förmodligen inte blivit det tydliga handelscentrum för Ydre härad som orten nu blev. Den rollen har senare gjort Österbymo till centralort för dagens Ydre kommun (om än faktiskt Sveriges allra minsta centralort; dessutom i södra Sveriges befolkningsmässigt minsta kommun).
Järnvägens nedläggning innebar däremot att befolkningens inriktning mot Eksjö förändrades, och nu är Tranås den naturliga handelspartnern. Men trots dessa småländska kopplingar är Österbymo och Ydre sedan några hundra år en del av Östergötland.
Denna serie från den långa midsommarhelgen 2015 omfattar nio inlägg:
28 juni: Österbymo
29 juni: Kisa
30 juni: Falerum
1 juli: Valdemarsvik
2 juli: Getå
3 juli: Ett mellanspel på Löfstad slott
3 juli: Fågelsta
4 juli: Hästholmen
5 juli: Fleischmann
Kommentera