Leonora var en mönsterelev. Hon var inte mer snillrikt genial än resten av klassen (men inte dummare heller, för den delen) och jag vet inte om hon hade bättre förkunskaper än någon annan med sig från sitt hemland. Däremot var hon alltid positiv på lektionerna, gjorde intresserat sina uppgifter och hennes familj tyckte att utbildning var viktig.
Ett av de två år som jag undervisade Leonora, gick hon i en klass som var en ren dröm för en lärare. Ja, jag är rädd att det är en sådan klass som en lärare i genomsnitt bara får en gång i livet. I klassen fanns fem kloka och starka tjejer: Habiiba från Somalia, Ruzanna från Armenien, Habibe och Hanife från Kurdistan och så Leonora från Kosovo. Alla var de målinriktade, ville lyckas med sina studier och inte minst viktigt var att det var de fem som var klassens kodbärare, de som bestämde vad som gällde i klassrummet. Om någon strulpelle störde lektionen eller inte ville följa lärarens instruktioner, räckte det med en arg blick från någon i kvintetten eller ett kort "lägg av" eller "skärp dig", så fattade eleven i fråga att det inte gav några pluspoäng att spela allan. Ni förstår att det var ett rent nöje att kliva in i sal 10 och ha svenska i den klassen!
En morgon kom Leonora till skolan och berättade:
– Vi ska flytta. Till Strömstad.
Döm om min förvåning, ja närmast bestörtning och förtvivlan! Nog är Strömstad en fin liten stad och det kan säkert vara trevligt att bo där, men jag arbetade i Borås och då är Strömstad inte precis på pendlingsavstånd. Skulle jag nu inte få fortsätta att ha henne i klassen? Vad tråkigt!
Jag försökte hämta mig och vara trevlig när jag sade att det var jättetråkigt och undrade både varför hon skulle flytta och om hon visste vilken skola hon skulle gå på...
Leonora såg ut som ett stort frågetecken och förstod inte alls mina frågor. Efter en stund hade vi rett ut saken. Hon skulle ju inte flytta till Strömstad utan till Strömsdal, vilket är en stadsdel i Borås...
I går, många år efter att Leonora och hennes familj flyttade till Strömsdal, cyklade jag dit för att studera järnvägen.
Förbi Strömsdal går den ganska vältrafikerade "Gånghestervägen" mer eller mindre parallellt med järnvägen och jag har cyklat där många gånger. Landsvägen är nämligen försedd med en eminent cykelbana som används inte bara av järnvägsskådare, utan även av pendlare och motionärer. Nu hittade jag först en mindre, korsande väg ungefär vid km 75+600 och väntade in tåg 344 från Kalmar (med Rc6 1403 i täten).
Sedan tog det som planerat bara några minuter innan sydgående tåg 343 dök upp borta i kurvan (lett av Rc6 1412.
Slutligen förflyttade jag mig en knapp kilometer österut, till en undanskymd liten väg som nästan inte fanns, och försökte mig på att filma det sydgående godståget 9451. Det gick väl ganska bra och ur filmen tar jag en bild enligt följande.
Jag har aldrig studerat Strömsdal närmare men det såg ut att vara en stadsdel med lättare industri. Därtill ligger stadstrafikens stora bussgarage just här, vilket jag tror kan ha varit en bidragande orsak till att Leonoras familj flyttade dit. Hennes far var nämligen, vill jag minnas, busschaufför…
Kommentera