Svenska banor

Denna text, med dess bilder, kan anses komplettera förra texten där växlingarna i Kvillsfors den 18 juli beskrivs i tabell- och diagramform. Jag kommer därför att hänvisa till det inlägget genom att använda samma ”växlingsnummer” som jag gjorde där. Den som är hyperintresserad kan alltså sitta med två flikar eller fönster öppna samtidigt och jämföra …

De båda pappersbruken i Nyboholm och Pauliström försörjs tyvärr inte endast av järnvägstrafik utan i större utsträckning av lastbilar. (Jag hittade en källa som sade att det 2010 bara var 18 % av godset som transporterades på järnväg.) Samtidigt som tre av dessa lastbilar lämnade Kvillsfors, anlände spärrfärden från Vetlanda (”växling” 0):

… och orsakade det första av många rödljus för landsvägstrafikanter (växling 1):

Tågsättet hade sju vagnar. Man hade först ställt av de två sista vagnarna på stickspåret och därefter vagn 4-5 på huvudspåret. Slutligen placerades även vagn 2-3 på stickspåret (växling 6):

Något måste alltså ha blivit fel i rangeringen. Naturligtvis borde man ha haft vagnarna i ”rätt” ordning från början, så att man bara hade behövt ställa vagnar på stickspåret en gång. Nu blev det flera extra växlingar på grund av detta. Fanns det något samband mellan detta ”fel” och det faktum att tåget hade blivit försenat redan från Nässjö?

När vagnarna 1-6-7 hade satts samman, backades dessa österut (växling 12):

Där ställdes de upp på spåret mot Järnforsen. Intressant! tänkte jag. Så bra att man använder detta spår också!

Så snart dessa tre vagnar var ur vägen, gick loket ensamt till Nyboholmsbruket. Det ligger i utkanten av samhället och var alltså lätt för mig att nå på cykel. Här kommer loket fram mot de tre vagnar som stod och väntade där (växling 14):

Det var ett snabbt arbete (högst två minuter) att koppla på de tre nya, blåklädda vagnarna, som drogs ut från bruket (växling 15):

Genom en trädgård (vars läge är intressant åtminstone två gånger om dagen) beskådade jag så hur man kopplade ihop de tre nya vagnarna med två av de tre kvarlämnade (växling 16):

Loket gick således med fem vagnar på en charmig liten bank runt Kvillsfors samhälle, på väg mot bangården (växling 17):

Väl där ställdes de fem vagnarna av på huvudspåret medan man gjorde rundgång med loket (växling 19):

Vid mitt förra besök på orten, hade en person varit i Kvillsfors redan innan loket anlände, väntat på det där och sedan hjälpt lokföraren med växlingen. Denna gång kom båda med spärrfärden och återvände även tillsammans. De hade bråda timmar, för det var många ihop- och isärkopplingar som skulle göras, samt växlar som skulle läggas om.

Nu räknade jag ut vad som skulle hända, varför jag tog mig några hundra meter ut längs spåret mot Pauliström. Där finns, som jag visade senast, ett stickspår till som aldrig användes denna dag och med tanke på hur igenväxt det ser ut, antar jag att det aldrig är i bruk numera. Den som känner till vad det har använts för, får gärna kommentera och berätta.

Jag behövde inte vänta många minuter innan loket och vagnarna gav sig av mot Pauliström (växling 21). Det oanvända stickspåret kan anas där det korsar vägen i vänsterkanten nedan:

Möjligen kan man se att de ”blå” vagnarna är bredare än dem med gröna containrar. Av den gula skylten på den blå vagnen framgår att dessa vagnar bara är för brukens interna ... bruk? Jag tror att det står:
”Vagnen överskrider SJ lastprofil A. Får endast användas inom området Pauliström–Nyboholm. För andra sträckor erfordras särskilt transporttillstånd.”

Lokföraren fick ingen rast, men jag tror att hans kollega stannade i Kvillsfors och i så fall kunde ta det lugnt en stund. Det kunde även jag och åt upp mina smörgåsar. Därefter intog jag en strategisk åskådarplats mellan landsväg och järnväg för att se loket återvända, med eller utan vagnar.

Järnvägsbron över Emån såg tämligen stor ut. Ån är inte heller liten för sydsvenska trakter, men överflyglas förstås av dussintals eller rentav hundra norrlandsälvar.

Inte långt norrut går en väg över spåret och därifrån kunde jag höra klockorna ringa redan innan lokets motorer nådde inom hörhåll. Så snart loket kom ut på bron, var den inte så stor längre … (växling 27)

Tågsättet gick in till Kvillsfors och därifrån backade man hela alltet (lok och sex vagnar) in mot Järnforsenspåret. Jag hade varit lite yr i mössan av alla vagnar och växlingar under förmiddagen och därför missat att det stått en saltsyrevagn kvar där. Men nu kom jag förbi och såg den. Dessutom noterade jag att vägtrafikens signaler blinkade rött. Det bör de ha gjort under hela denna långa tid, nästan två timmar, eftersom vagnen kortslöt spåret men inte passerade korsningen. Intressant i så fall, och om det händer regelbundet hoppas jag att alla ortens invånare fattar det beslut som jag såg flera bilister göra: såg sig för och körde över ändå.

Man ställde av de tre gröna containervagnarna mot tankvagnen (växling 28):

Därefter backade man in de blå vagnarna till Nyboholm (växling 30):

Dit följde jag inte med, eftersom jag tog för givet vad som skulle hända där. Så skedde också: man lämnade dem till sitt öde på bruksområdet och hämtade sedan upp de sammanlagt fyra vagnar som stod och väntade. Dessa kördes mot bangården (växling 33):

Nu var allt nästan klart. Medan jag cyklade förbi, kontrollerade man två saker: dels att alla vagnar fanns på rätt ställe, dels att de som skulle vidare var fit-for-fight. Jag utgår från att man också ringde till Vetlanda för att göra klart för en ny spärrfärd. Det kan vara så att allt räknas som en och samma spärrfärd, men jag tror inte att det är så. Jag har ett svagt minne av att jag härom året såg att det skulle gå två separata spärrfärder och det verkar både logiskt och effektivt att ha det så.

På en tolv minuter hade man uträttat allt detta och så gick spärrfärden från Kvillsfors (”växling” 34).

Två timmar och femtio minuter efter att man ankommit, avgick man. Sammantaget hade alltså sjutton vagnar varit inblandande och det enda som var identiskt med tidigare, var att loket och saltsyrevagnen var på resa samt att den vagn som övernattat på Kvillsfors bangård fick stanna där minst till följande tisdag. Nu behövde den inte vara ensam längre, utan hade fått sällskap.

Själv hade jag fått mitt lystmäte. Det här hade varit en intressant erfarenhet och jag kunde inte vara annat än nöjd. Förhoppningsvis hade inte växlarena stört sig allt för mycket på mig, när jag så intensivt följde dem i deras arbete ...

Återstod för mig endast att ta en avskedsbild från bangården i Kvillsfors.

Nu skulle jag dessutom få vara ute i det vackra, livgivande vädret ännu en stund. Men om det har jag redan berättat.

 

---

Min niodagarsresa till det småländska höglandet 2019 skildras i 21 blogginlägg.

1. Prolog (utan järnvägar)
2. Fyra tåg till Vetlanda (11 juli)
3. En litauer på avvägar (11 juli)
4. Brogårds industrispår (11 juli)
5. Växling i Kvillsfors (12 juli)
6. Genväg blir senväg (12 juli)
7. Ensamt spår med stort utrymme (13 juli)
8. Sorgligt i Korsberga (14 juli)
9. Skirt och nytt i naturen (14 juli – utan järnvägar)
10. Ekenässjön (15 juli)
11. Sevärt i Skede (15 juli – utan järnvägar)
12. Möte med Infranord (16 juli)
13. Stensjön–Björköby (16 juli)
14. Tjunnaryd och det livande regnet (16 juli)
15. Skönhet och färg med och utan spår (17 juli)
16. Små vägar i Småland (18 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
17. Kvillsfors 18 juli: tabell och diagram (18 juli)
18. Kvillsfors 18 juli: bilder (18 juli)
19. Väntan i Vetlanda (19 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
20. Hemresan (19 juli)
21. Epilog (utan järnvägar)