Jag hade alltså åkt med fyra olika tåg för att ta mig till Vetlanda. Fler än så är knappt möjligt att få ihop, så ur den aspekten var jag nöjd. Allesammans höll tiden tillräckligt (endast det första tror jag hade varit någon minut sent).
I Falköping hade jag ett byte på över en timme. Det störde mig inte ett dugg, särskilt som vädret var fint. Dessutom kunde jag passa på att köpa en sallad på Ica-butiken tvärs över torget. Den är som Icor brukar vara, men torget har man piffat upp.
Mitt tåg vidare till Nässjö var ett vändande tåg därifrån, så jag rullade ombord cykeln med nästan en halvtimmes marginal. Där fick den stå medan jag promenerade ut på plattformen igen. Nästan genast anropades jag av en yngre man. ”Do you speak English?” frågade han. ”Yes I do” svarade jag (på betydligt bättre engelska, om jag får säga det själv).
Han stod med en Västtrafiksbiljett i handen och kunde inte av den utläsa från vilket spår hans tåg mot Göteborg skulle gå. Det var inte så konstigt, för det framgick inte av biljetten – gör vad jag vet aldrig det i Sverige. Biljetten var giltig från 11.52, nu var klockan inte ens 11.00 och jag hade ingen aning om något annat än att ett SJ-tåg mot Göteborg stod inne.
Därför hänvisade jag honom till informationsskyltarna nere i gångtunneln och eftersom jag hade tid på mig, följde jag med. Så gott jag kunde, redogjorde jag för vad skyltningen sade. Mycket riktigt gick det ett Västtåg mot Göteborg 11.52 så det var väl det han skulle med.
Det visade sig att den trevlige unge mannen, som berättade att han var 24 år, från Litauen och nu på besök i Sverige för att hälsa på en vän som bodde i Göteborg. Han hade åkt båt till Sverige (flygplan tyckte han inte om – jag sade ju att han var trevlig, ha ha!) men jag fick aldrig klart för mig vilken hamn han hade anlänt till. Hur som helst hade han senast varit i Kalmar och stigit på ett tåg där. Ett tåg mot Göteborg …
Han hade tydligen varit så förvirrad att han hoppat av i Alvesta och därifrån kommit till Nässjö innan han nu stod i Falköping av alla ställen. Vännen väntade i Göteborg men han måste ha fått vänta längre än beräknat.
Vi hade ett långt samtal, ett sådant som man bara får när man reser med kollektiva färdmedel. Jag berättade om hur jag brukade cykla och åka tåg, vilket fick vår vän från Vilnius att skina upp. ”Yes, cycling is good training!” utbrast han. Vi kunde i alla fall enas om att det är nyttigt att cykla, även om det så att säga är skillnad mellan train och train.
Jag hoppas att litauern på avvägar kom med det tåg vi hade sett ut. Det bör ha gått från spår 1b i Falköping ungefär samtidigt som jag inträdde i Småland.
Min niodagarsresa till det småländska höglandet 2019 skildras i 21 blogginlägg.
- Prolog (utan järnvägar)
- Fyra tåg till Vetlanda (11 juli)
- En litauer på avvägar (11 juli)
- Brogårds industrispår (11 juli)
- Växling i Kvillsfors (12 juli)
- Genväg blir senväg (12 juli)
- Ensamt spår med stort utrymme (13 juli)
- Sorgligt i Korsberga (14 juli)
- Skirt och nytt i naturen (14 juli – utan järnvägar)
- Ekenässjön (15 juli)
- Sevärt i Skede (15 juli – utan järnvägar)
- Möte med Infranord (16 juli)
- Stensjön–Björköby (16 juli)
- Tjunnaryd och det livande regnet (16 juli)
- Skönhet och färg med och utan spår (17 juli)
- Små vägar i Småland (18 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
- Kvillsfors 18 juli: tabell och diagram (18 juli)
- Kvillsfors 18 juli: bilder (18 juli)
- Väntan i Vetlanda (19 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
- Hemresan (19 juli)
- Epilog (utan järnvägar)
Kommentera