Svenska banor

Äntligen stod cykeln på Nässjötåget.

Det var redo att lämna Vetlanda station, den så bekanta efter alla besök jag gjort där under nio dagars tid. Visserligen hade jag bara klivit av där två gånger och det blev nu andra gången jag steg ombord, men nog hade jag farit förbi minst varannan dag.

(Y32 nr 1408 innan det vände till tåg 7692.)

Om resan till Nässjö har jag inte mycket att berätta. Jag skrattade för mig själv då tre unga flickor i bikini framförde en närmast ekivok dans för tåget då det passerade en trädgård i Ekenässjön, men jag antar att de är ursäktade av sin ålder. De var nämligen så mycket unga att de nog inte förstod hur det kunde uppfattas.

I Nässjö tittade jag på stadshuset med sitt torn. Det berättas att den nyrika staden hade beställt ett lyxigt stadshus av kunniga arkitekter, men att man ville dra öronen åt sig då tornet medförde en extra kostnad. Arkitekterna hotade då att dra sig ur projektet och så fick man ett nästan kyrkolikt stadshus som alltjämt drar blickarna till sig.

På den tiden hade man ett helt annat stationshus. Det nuvarande är väl från 1993 och ovanligt tilltalande för att vara så pass modernt. Jämför bara med den svarta kolossen i Vetlanda som är så ful att jag aldrig riktigt ansträngt mig att få den på bild.

Som jag berättade senast, var banan till Jönköping avstängd mellan morgon och eftermiddag, men jag hade faktiskt inte brytt mig om att ta reda på exakt vilka tåg som gick. Det enda jag mindes var att det fanns anslutningar hela vägen till Borås, varför jag bestämde mig för att ta första bästa tåg till Falköping. Det syns där borta i fjärran, på en bild jag måste ha tagit på väg från den trånga hissen till spår 5, 6, 7 och 8.

Det var en massa barnvagnar och därmed tillhörande föräldrar som trängdes med mig. Cykel grå måste nödvändigtvis ta den enda givna cykelplatsen på tåget, men jag offrade gärna den ideala sittplatsen och kunde ett par rader längre bak nästan slumra medan vi åkte ned från det höga höglandet, genom det myllrande Jönköping, upp mot det bergiga Västergötland.

Längre än till Falköping C skulle tåget inte, så där fick jag stiga av.

Jag hade en ny timme att fördriva men den här gången kändes det inte påfrestande. Medan jag åt de där smörgåsarna jag nämnde förra gången, noterade jag godstågen och funderade på hur det skulle vara att resa till Hamburg …

Därefter tog jag till och med fram datorn för att påbörja nästa bloggtext. Då fick jag nästan en chock. I den varma och soliga eftermiddagen började det falla ett lätt regn. Innan jag hunnit in i hissen igen, föll i några minuter ett formligt ösregn över Falköping. Jag mindes hur jag en annan gång hade upplevt ett riktigt häftigt åskväder just här, då strömmen gick och trafiken stannade. Så även om några medlemmar av den tonåriga ledighetskommittén samt en prydlig medelålders dam med illa dold spritflaska i handväskan skydde regnet och skyndade bort, stod jag kvar på en torr remsa under ett utskjutande tak och log saligt.

Ty regn om sommaren äro härliga!

Jag hade rest med ett persontåg från Nässjö. När nästa persontåg från Nässjö (tåg 7296) anlände, var det samma motorvagn som jag skulle resa vidare med (då som tåg 17297). Eftersom jag inte hade något bättre för mig, steg jag genast ombord.

Och då kunde jag äntligen börja skriva. Det fortsatte jag med när tåget vände söderut. I Herrljunga klev jag av, men på nästa tåg fortsatte jag och det var riktigt skönt att inte behöva koncentrera sig på utsikten eller sina medresenärer, utan grotta ned sig i minnen från Stensjön och Tjunnaryd.

(Ovan står X12 3217 som tåg 3839 framför stationshuset i Herrljunga, redo att gå mot Borås.)

I ett Borås som också, helt nyligen, måste ha fått besök av ett regnväder, såg det ut som det brukar. Konstigt, tänkte jag, att det inte känns annorlunda. Nu har jag varit borta i över en vecka och jag borde vara antingen sentimental eller glad att vara framme. I stället kände jag mest ”jaha, nu sätter jag mig på cykeln och far vidare”.

Det var precis vad jag gjorde och snart var jag hemma och packade upp. Till skillnad från annars, följde jag ett gott råd och genomförde hela uppackningen innan jag ens hann slå på tv:n. Det var klokt. Då kunde jag ju koncentrera mig på att börja berätta om även andra hälften av min resa. Så jag kavlade upp ärmarna och satte i gång.

 

---

Min niodagarsresa till det småländska höglandet 2019 skildras i 21 blogginlägg.

1. Prolog (utan järnvägar)
2. Fyra tåg till Vetlanda (11 juli)
3. En litauer på avvägar (11 juli)
4. Brogårds industrispår (11 juli)
5. Växling i Kvillsfors (12 juli)
6. Genväg blir senväg (12 juli)
7. Ensamt spår med stort utrymme (13 juli)
8. Sorgligt i Korsberga (14 juli)
9. Skirt och nytt i naturen (14 juli – utan järnvägar)
10. Ekenässjön (15 juli)
11. Sevärt i Skede (15 juli – utan järnvägar)
12. Möte med Infranord (16 juli)
13. Stensjön–Björköby (16 juli)
14. Tjunnaryd och det livande regnet (16 juli)
15. Skönhet och färg med och utan spår (17 juli)
16. Små vägar i Småland (18 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
17. Kvillsfors 18 juli: tabell och diagram (18 juli)
18. Kvillsfors 18 juli: bilder (18 juli)
19. Väntan i Vetlanda (19 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
20. Hemresan (19 juli)
21. Epilog (utan järnvägar)