Denna tisdag den 16 juli kommer jag att minnas för att den påminde mycket om mina tidigare cykelfärder längs järnvägar: genom Småland och över Hallandsås. Jag kommer också att minnas den för regnets skull. Men vi tar det från början och denna text kommer bara att täcka förmiddagens händelser.

Sommartidtabellen för godstrafiken här i Småland hade börjat och det gick inte längre någon trafik varje dag på småbanorna. På måndagen fanns det ett godståg i tidtabellen för Nässjö–Vetlanda men något tåg gick aldrig. Dagen därpå hade jag däremot noterat att det gått från Nässjö, så jag cyklade ut i skogen till Emådalsbanans km 44,7 för att få se det passera.

 

Strax innan kom det en bil körande, med dekaler som signalerade Infranord. När bilen stannade och en man hoppade ur, frågade jag om han skulle utföra någon service. Nej, det skulle han inte; han skulle bara stänga av klockorna så att de inte ringde när en buskröjare kom förbi.

Så hade vi ett långt samtal. Ja, det var det längsta samtal jag haft på en vecka, vilket säger mycket om hur isolerat jag har levt och lite om hur jag är som person.

Vi talade om Kiruna, om vädret, om småländska järnvägar och om appar. Hela tiden hade han regelbunden kontakt med sin kollega och i viss mån med trafikledningen. Till sist traskade han bort till teknikhuset och gjorde sig redo.

 

Klockorna ringde några slag och österifrån kom ett fordon körande i full karriär.

 
 
 

Jaha! utropade jag. Det var ju den jag såg i Kvillsfors i fredags!

Föraren tittade ut när han åkte förbi, kollegan ropade till honom att han skulle gå av spåret och så backade han till korsningen där vi stod. De överlade med varandra och kom överens om att han kunde fortsätta med sin buskröjare västerut för att återvända en stund senare.

– Men det är en CD-väg vid kilometer 42, sade den vaktande kollegan.

CD-vägar är vägar med ljud- och ljussignaler. Intill sådana korsningar bör man inte bli stående med ett spårgående fordon för länge, eftersom de närboende kan bli störda av ihållande ringande klockor. Det var alltså av det skälet som hans kollega fattade posto där jag råkade stå, så att han kunde stänga av ljudet medan röjningen pågick.

Jag fick veta att Trafikverket har blivit nästan överdrivet nitiskt med röjning av vegetation längs spåret, eftersom det skett så många plankorsningsolyckor på senare år. Dumma bilister (mitt uttryck) kör ut på spåret utan att titta och lyssna, men så kommer det ett tågsätt, bilen blir mos och trafiken inställd. Så kan man inte ha det och för att förbättra sikten har man alltså beordrat ut folk att röja.

Jag lärde mig också något som borde ha varit självklart men som jag inte lagt märke till: att baksidan av ett kryssmärke inte bara innehåller ett telefonnumer till vilket man ska rapportera fel, utan även en angivelse av vid vilket kilometertal skylten sitter. ”44-677” stod det här och det är ju en användbar kunskap också för mig.

Efter en kvart eller så kom buskröjaren tillbaka och lämnade spåret.

 
 
 
 

Antagligen ringde man ett samtal och bekräftade att man var klara och att banan var fri. Nu var vi tre personer som väntade på spärrfärden.

Under tiden kunde vi diskutera den här banans klassning. Är det en bana enligt System S eller System M? Tja, sade jag, M kan det väl inte vara för då skulle ju Kvillsfors station behöva vara bevakad och det är den inte. All trafik – godstrafiken och något specialchartrat persontåg emellanåt – går också som spärrfärd, så det måste väl vara en bana enligt System S. Kollegerna höll med, men kontrollerade det och kom fram till att det var System M fram till Kvillsfors station. Jag sade inte emot, för de borde ju veta. Ja, de hade rentav sett en skylt vid infarten till Kvillsfors som de först inte kände till men som de kom fram till visade detta.

Och nu började det regna … Lite till en början men snart mer. Jag hade satt på mig jackan en stund tidigare och nu följde regnbyxorna. Cykelväskans överdrag fick jag fram men kameraväskan behöll jag över axeln. När jag köpte kameran fick jag nämligen höra att den klarade regn, så det litade jag på. Någon film kunde det däremot inte bli, för den kameran, en liten Canon Ixus som ger suddiga bilder och mest fungerar som ett sätt att dokumentera mina tankar för stunden, skulle nog bli alldeles kaputt av vatten.

Mina nya vänner gick och satte sig i bilen och lämnade en frusen skribent vid spåret. Man kan säga så här: varje minuts väntan kändes onödig …

Till slut kom det i alla fall. Ett Td-lok (förstås) med nummer 383 och sex vagnar.

 
 
 

När man ser två vagnar ur nästa bilds vinkel, ser de ut att ha stort avstånd. Det beror väl delvis på containrarnas längd, men det är faktiskt riktigt intressant. I modelljärnvägskretsar är just bristen på skalenlig koppling ett ofta diskuterat problem.

 

Bort mellan träden for loket och vagnarna. Sedan dröjde inte jag länge heller. Det var ju liksom inte en skön dag i skogen precis.

 

Jag kom inte långt innan det slutade regna. Efter bara fem kilometer hade det rentav klarnat upp, solen sken och allt torkade på ett kick. Så även jag, varför jag klädde av både mig och väskorna det yttre skalet och åt femton blöta smultron. Mums!

 

Tro inte att jag var nöjd med det. Frampå eftermiddagen for jag vidare, vilket jag återkommer till.

Och förresten kollade jag upp Emådalsbanans standard i andra källor. Visst är den en System S-bana, som alltså bara får trafikeras med spärrfärder och inte tåg, samt i högst 40 km/h. Ha! Vad var det jag sade? skulle jag kunna utropa, men det gör jag bara lite tyst för mig själv när ingen hör … :)

 


Min niodagarsresa till det småländska höglandet 2019 skildras i 21 blogginlägg.

  1. Prolog (utan järnvägar)
  2. Fyra tåg till Vetlanda (11 juli)
  3. En litauer på avvägar (11 juli)
  4. Brogårds industrispår (11 juli)
  5. Växling i Kvillsfors (12 juli)
  6. Genväg blir senväg (12 juli)
  7. Ensamt spår med stort utrymme (13 juli)
  8. Sorgligt i Korsberga (14 juli)
  9. Skirt och nytt i naturen (14 juli – utan järnvägar)
  10. Ekenässjön (15 juli)
  11. Sevärt i Skede (15 juli – utan järnvägar)
  12. Möte med Infranord (16 juli)
  13. Stensjön–Björköby (16 juli)
  14. Tjunnaryd och det livande regnet (16 juli)
  15. Skönhet och färg med och utan spår (17 juli)
  16. Små vägar i Småland (18 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
  17. Kvillsfors 18 juli: tabell och diagram (18 juli)
  18. Kvillsfors 18 juli: bilder (18 juli)
  19. Väntan i Vetlanda (19 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
  20. Hemresan (19 juli)
  21. Epilog (utan järnvägar)
Emådalsbanan, Höglandet 2019, Infranord, System S, Td, buskröjare, cykel, fotografering, godstrafik, ljud, möten, plankorsningar, reseberättelse, spärrfärd, underhåll, väder,

Kommentera

Publiceras ej