Jag vet inte när jag bestämde mig för att fara ut igen på eftermiddagen, tisdagen den 16 juli, men det var ett lämpligt tillfälle att försöka beskåda järnväg med tåg på en plats jag lagt märke till under nedresan. Det blev en mycket lyckad utfärd, kanske de trevligaste timmarna under hela vistelsen i Småland. (Denna del 13 är den första jag skriver efter hemkomsten så nu har jag facit!) Ja, så bra blev det att jag nog får dela upp det i två separata inlägg här.

I Vetlanda satte jag mig på tåg 7692. Det hade hunnit bli lite stressigt, eftersom jag hade räknat ut att jag precis skulle hinna med tåget om jag skyndade mig. Det i sin tur berodde väl på att jag hade suttit och varit dåsig efter middagen i min lägenhet efter förmiddagens utflykt till skogen, regnet och Infranord.

När jag steg av på Stensjöns idylliska hållplats, tog jag bilder av tåget.

 

Det var ju min gamla vän Y31 nr 1427 Wendela Hebbe! Hon som räddade livet på mig när vi krockade med ett träd på min första Krösatågsresa för en massa år sedan.

 
 
 

När kära Wendela försvunnit mot Nässjö och jag tagit en bild av hållplatsen som alltså hottats upp med ny väntkur sedan sist, skyndade cykeln och jag söderut. Bara två kilometer, i och för sig, men ändå. Där rullade jag in på en nedlagd skogsväg och fick denna vy:

 

Min håg stod emellertid åt ett annat håll och snart banade jag mig väg bland stock och mossa. En bit fick jag hjälp av spåren efter en skogsmaskin, men det var verkligen en skogspromenad i dess egentliga bemärkelse.

Så hamnade jag vid sjön Skärvingen och sade nästan både oh! och ah! inför de vackra omgivningarna.

 

Just som jag installerat mig på en plats med ostörd utsikt, fick jag se vad jag inte väntat mig:

 

Mitt på banken över sjön kom en man på dressin. Han var iklädd varselväst så jag tror säkert att han hade rätt att vara där. Måhända var han liksom förmiddagens buskröjare där under så kallat A-skydd?

Det var om inte roligt så uppmuntrande att se att dressinen kommer till användning även i vår högteknologiska era. Inga firmabilar här inte, och inga drönare heller. Ska man inspektera banor i väglöst land är dressinen både lämplig och nödvändig.

Förbi en liten dunge cyklade han och snart passerade han bakom lutningsvisaren och in i skogen.

 

Det var alltså mulet igen – hade varit det ett tag och på hela dagen hade solen synts bara korta stunder – men det var rätt skönt ändå. Jag såg norrut, över sjön i hela dess längd, och noterade att det blev allt svårare att se det blå berget långt där borta. Skulle det komma regn?

 

Ja, det skulle det. Jag tror att man kan se på nästa bild hur det regnar i dess högra del men inte i dess vänstra. Åtminstone har jag aldrig upplevt tydligare hur regnet kommer från ena sidan mot den andra. Det var faktiskt en upplevelse i sin egen rätt.

 

Tjugo sekunder. Längre än så dröjde det inte. Tjugo sekunder efter regnet kom tåget utrusande ur skogen. Fort gick det, 85 km/h är största tillåtna hastighet här och tåget körde säkert enligt hastighetstavlan.

 
 
 

Det var alltså sydgående tåg 7693 i form av Y32 nr 1407 Bruno Mathsson.

 

Det hade alltså börjat regna och dropparna föll i 45 graders vinkel i blåsten. Något ösregn var det inte, utan en vanlig sommarregnskur. Jag hade andra mål i sikte och lämnade platsen efter att tåget hade gjort det.

På vägen kunde jag ju titta till en söt liten byggnad som efter vad jag förstår måste vara banvaktsstugan Pallarp.

 
 

Den syns även här, från landsvägsviadukten:

 

Inte långt därifrån har man bevarat en äldre landsvägsbro och gjort en liten rastplats av omgivningen. Typiskt trevligt initiativ!

 

Nu trampade jag pedalen i botten och svepte fram längs en för trakten ovanligt platt väg och trevlig i sin ödslighet genom skogen.

En skylt med texten ”Rödjenäs hpl” försmådde jag eftersom det skulle ha blivit en omväg på ett par kilometer och jag hade ett tåg att passa. Med facit på hand … äh, även om delar av Rödjenäs stationsområde brann ned för två och ett halvt år sedan, ligger väl resterna kvar en annan sommar om jag har vägarna förbi.

Nu skulle jag nämligen cykla till Björköby. Det är liksom Stensjön ett så litet samhälle att det ofta inte är vare sig på- eller avstigande utan tågen kör värdshus förbi. (Om det nu finns något värdshus i Björköby; det vet jag inte, men jag läste i Vetlanda-Posten att det finns en fin trädgård som är öppen för besökare i sommar.)

Så här ser hållplatsen ut:

 
 

Även plattformen är liten. Är den måhända avpassad efter en Y1:s längd? För inte så länge sedan var det motorvagnar av littera Y1 som trafikerade banan och de torde vara kortare än dagens Y31 och Y32. Sitter man i bakre vagnen får man i alla fall traska fram till första dörren om man ska stiga av i Björköby eller Stensjön.

Jag beslöt mig för att vara lite motvalls och avancera några hundra meter till Björköbys gamla station, där stationshuset står kvar och minner om stolta tider.

 

Nästa bild visar hur tämligen ung växtlighet tar sig fram längs spåret, medan de höga träden ligger en bit därifrån. Det ser jag som ett tecken på att här har funnits en bangård som senare har rivits. Å andra sidan noterade jag höjdskillnader i terrängen, så jag kan mycket väl ha fel.

 

Hit kom samma Y32 nr 1407 Bruno Mathsson, nu som tåg 7694

 
 

Där borta i kurvan stannade det mycket riktigt inte för passagerarutbyte, utan for vidare mot Nässjö.

Jag vinkade adjö och gav mig av åt andra hållet. Återigen med en viss brådska, så att jag rentav gjorde ett dåligt vägval, men det får jag återkomma till. Nu sätter jag punkt och hamnar nästa gång i Tjunnaryd med flera platser.

 


Min niodagarsresa till det småländska höglandet 2019 skildras i 21 blogginlägg.

  1. Prolog (utan järnvägar)
  2. Fyra tåg till Vetlanda (11 juli)
  3. En litauer på avvägar (11 juli)
  4. Brogårds industrispår (11 juli)
  5. Växling i Kvillsfors (12 juli)
  6. Genväg blir senväg (12 juli)
  7. Ensamt spår med stort utrymme (13 juli)
  8. Sorgligt i Korsberga (14 juli)
  9. Skirt och nytt i naturen (14 juli – utan järnvägar)
  10. Ekenässjön (15 juli)
  11. Sevärt i Skede (15 juli – utan järnvägar)
  12. Möte med Infranord (16 juli)
  13. Stensjön–Björköby (16 juli)
  14. Tjunnaryd och det livande regnet (16 juli)
  15. Skönhet och färg med och utan spår (17 juli)
  16. Små vägar i Småland (18 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
  17. Kvillsfors 18 juli: tabell och diagram (18 juli)
  18. Kvillsfors 18 juli: bilder (18 juli)
  19. Väntan i Vetlanda (19 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
  20. Hemresan (19 juli)
  21. Epilog (utan järnvägar)
Björköby, Höglandet 2019, Itino, Nässjö-Vetlanda, Rödjenäs, Stensjön, Wendela Hebbe, Y31, Y32, banvaktsstuga, dressin, hållplats, plattform, reseberättelse, stationshus, underhåll, väder, väntkurer,

Kommentera

Publiceras ej