Svenska banor

21 Jul

16:12

Höglandet 2019:15 (skönhet och färg med och utan spår)

Det hände sig en gång i förra decenniet att Anneli och jag skulle arrangera ett antal konstverk som våra elever hade målat. Vi skulle sätta upp dem på en vägg i matsalen och när vi väl hade börjat, insåg jag att hon satte upp dem mest i vilken ordning som helst.
– Kan vi inte byta plats på dessa? föreslog jag. Om vi sätter den här, och flyttar den dit, så matchar de varandra bättre.

Den dagen förstod jag att jag nog har ett visst sinne för färger. Ett eller ett par år tidigare hade en konstnärlig kollega och jag gjort precis samma sak och jag hade tyckt att det var helt naturligt att hon placerade målningarna enligt ett visst mönster. Då hade jag nog trott att alla människor hade den förmågan, men så är det tydligen inte. Jag är verkligen ingen konstnär på andra sätt än att jag kan skriva lustiga verser, så desto roligare är det vid de få tillfällen jag kan känna att jag har koll på bildkonst.

Jag kom att tänka på det nu när jag ser mina bilder från onsdagen den 17 juli. De är inga konstverk utifrån kompositionen, men motiven präglas, vill jag hävda, av färger och ljus. Eftersom de inte är särskilt intressanta ur ett järnvägsmässigt perspektiv (no pun intended), får de bli intressanta rent estetiskt i stället. Därför har jag också laddat upp dem med något större upplösning än jag brukar göra.

För någon gång i ordningen blev det ett sent beslut som gjorde att jag gav mig ut på cykeln denna eftermiddag. Därför blev det också stressigt att ta sig till dammen i Föreda några kilometer norr om Vetlanda centrum. Cykelvägar finns det underbara mängder av i Vetlanda stad, men de är dåligt skyltade och jag irrade runt i flera minuter innan jag kom på rätt spår.

Där hamnade jag ändå till slut och efter ett par minuter kom tåget. Det låg en otrevlig riksväg bakom ryggen på mig så jag hade svårt att urskilja det speciellt långt i förväg.

På nytt var det sköna Wendela som hade hittat in på detta spår. Alltså Y31 nr 1427 som tåg 7694 mot Nässjö.

Sedan tåget väl gått hade jag ju mindre bråttom och kunde snirkla mig hemåt tillråckligt långsamt för att försöka urskilja vilken cykelbana som var den rätta. Det gick sådär men jag har ganska gott lokalsinne så jag behövde inte vara orolig för att fara vilse.

Farit vilse i närheten av Tjust kulle har däremot den lokala idrottsrörelsen. Här låg en isolerad liten fotbollsplan och det var ju trevligt. Mindre trevligt var den stränga skylten som på fyra språk förbjöd alla former av spontanfotboll. Här fick bara organiserad klubbidrott förekomma. Men varför? Så himla rädd kan man väl inte vara om gräset?

Annat slags gräs växte i Byestad, ett par kilometer öster om Vetlanda centrum. Skön, svensk sommar om än aningen kylig!

Emån låg spegelblank under mig då jag cyklade över på samma ort.

Blått och blått. Blott två gröna kilar i mitten kompletterade.

Även invid stickspåret i Holsbybrunn var det starka färger. Förra sommaren var det säkert brungult och en regnig sommar blir det grått. Denna sommar som andas lagom lång väg, är det högsommargrönt.