Det fanns ingen anledning att skjuta upp besöket i Kvillsfors, där jag hade sagt mig själv att jag skulle fotografera den dagliga spärrfärden. Så på fredag morgon steg jag upp i hyfsad tid och cyklade non-stop till den lilla bruksorten tre mil öster om Vetlanda och två mil öster om Holsbybrunn.
Det är länge sedan jag var där senast. Jag hamnade i Kvillsfors på min första cykelsemester i Småland, så långt tillbaka som 2013. Jag tror att jag den gången hittade samhällets alla spår. När jag jämför kartan med bilderna från den gången samt mina erfarenheter från den 12 juli 2019, är de eniga i att det finns sex växlar i Kvillsfors och alla hamnade på bild redan 2013. Det gjorde de även nu – i alla fall nästan …
Några små regndroppar hade fallit över mig den första stunden och fortsatte så att göra. Däremot visade vägbanan spår av ett rejält regnväder tidigare under morgonen, så jag hade nog haft tur.
På stationen stod fem godsvagnar. Den här morgonen var det inte tal om att ”gona sig i solskenet” som jag uttryckte mig förra gången. Snarare gav de intryck av att försöka hålla sig torra under träden.

Höll sig torr gjorde även en gubbe i orange klädsel som väntade inne i det som med lite god vilja kan kallas Kvillsfors nya stationshus. Han tittade ut emellanåt och både lyssnade och tittade efter ankommande tågsätt. När han väl såg loket långt där borta fick han bråttom. Bommarna i bangårdens södra del fälls nämligen inte av sig själva utan det var hans jobb att sänka dem. (Med ett knapptryck eller drag i en spak, vad vet jag.) Loket fick rentav stanna till och vänta på bommarna en stund.

Men fram kom det och det var som synes alltså ett ensamt lok den här dagen. Inga vagnar skulle alltså transporteras från omvärlden till pappersbruken i Kvillsfors och Pauliström.

Medan lokföraren gick in och fikade eller vad han nu hittade på, gick på toa kanske, kunde jag ta en bild av loket (Td 387) från sidan. Det ser betydligt mer imponerande ut ur den vinkeln, det måste jag säga.

Där stod också en annan sorts spårmaskin parkerad och den kan väl också få komma på bild.

Jag cyklade en sväng och väntade på nästa drag. Det blev att loket satte i väg på spåret mot Järnforsen.

Målet var förstås Nyboholms pappersbruk, så utanför min bevakning passerade loket växeln dit. Jag hann till bruket lagom till att loket fångat upp tre väntande vagnar. Här finns, vad jag förstår, bara ett spår och inga växlar inne på bruksområdet.

Snart var loket/tåget på väg tillbaka mot Kvillsfors station. Det hade då gått tio minuter sedan det for därifrån, så besöket vid bruket var mycket kortvarigt.
Här passeras en enskilda vägen mot Qvillö, vilket är intressant eftersom det inte finns många ortnamn på Q.


Om någon händelsevis är intresserad kommer en detalj från en av vagnarna:

Nu gjorde jag nästan bokstavligen som jag förutspått: ”jagade godstågslok”. Om jag hade haft kameran lättare åtkomlig och från cykelsadeln kunnat få loss objektivskyddet på ett effektivt och säkert sätt, skulle jag ha fått bilder på tågsättet hela vägen tillbaka till bangården. Så blev det inte, utan jag fattade posto vid naturskyddsområdet intill Lillån.
Det kanske var dumt gjort, för det måste ha ägt rum intressant växling på bangården. Två gånger ringde klockorna för bommarna norr om stationen (och minst en gång även söder om den) utan att tåget gav sig ut mot Pauliström. För en gångs skull var emellertid talesättet ”tredje gången gillt” … ja, giltigt, för efter tredje klockringningen kom ett riktigt imponerande tåg förbi kameran, cykeln och mig.


Sex vagnar var det nu. De tre man just hämtat från Nyboholm gick sist i tåget, men först gick tre av dem som stått uppställda på bangården.
Tåget som nu kanske inte ens var en spärrfärd utan bara en växling fortsatte genom växeln till det övergivna stickspåret i norra Kvillsfors och försvann mot Pauliström.

Jag tog en sväng förbi stationen igen, där jag noterade att godsmagasinet fått nytt tak sedan jag var här 2013. Det är inte lika vackert som det gamla, men huvudsaken är att det är helt.

Här är de två kvarlämnade vagnarna:

Vad skulle jag göra nu? Jag var villrådig, men började cykla mot Pauliström. Jag kunde ju alltid se om jag kunde möta tåget på tillbakaresan?
Först såg jag en väldigt charmigt rostig bro över Emån.

Vägen mellan Kvillsfors och Pauliström är trafikerad av lastbilar och nästan inga andra. Godsbanan – ett av de senaste tillskotten till det svenska järnvägsnätet – går hela vägen parallellt med landsvägen, så det var en förhållandevis lätt uppgift att hitta platser att fotografera tåget. Om jag nu skulle vilja göra det, ähum …
Nåväl, precis 3 km från Kvillsfors ställde jag mig och beredde mig på en eventuellt lång väntan.

Så blev det inte alls. Jag hann inte mer än installera mig innan jag hörde hur det brummade i fjärran. På 43 minuter hade Td-loket hunnit från Kvillsfors till Pauliström, växla vagnar där och köra 5 kilometer tillbaka. Det var styvt gjort.

Det var ett mindre tåg än nyss, med bara tre vagnar på släp.


Och så försvann det, varpå jag inte visste vad jag skulle ta mig för. Fortsätta norrut, återvända söderut eller både och? Tja, jag kunde titta på spåret. Är det så här det har sett ut sedan banan byggdes 1987?

Jo, jag hamnade i Pauliström, där spåret passerade landsvägen mot Lönneberga …

… precis innan det försvann in på bruksområdet.


Och därifrån följde jag andra vägar. Det var dumt gjort, vilket jag ska berätta mer om nästa gång. Hur som helst kom jag flera timmar senare att hamna i Vetlanda och se godståget nr 6354 lämna staden på väg mot Nässjö. Precis som då tåget/spärrfärden hade ankommit Kvillsfors på morgonen, var det nu bara ett ensamt lok.

Min niodagarsresa till det småländska höglandet 2019 skildras i 21 blogginlägg.
- Prolog (utan järnvägar)
- Fyra tåg till Vetlanda (11 juli)
- En litauer på avvägar (11 juli)
- Brogårds industrispår (11 juli)
- Växling i Kvillsfors (12 juli)
- Genväg blir senväg (12 juli)
- Ensamt spår med stort utrymme (13 juli)
- Sorgligt i Korsberga (14 juli)
- Skirt och nytt i naturen (14 juli – utan järnvägar)
- Ekenässjön (15 juli)
- Sevärt i Skede (15 juli – utan järnvägar)
- Möte med Infranord (16 juli)
- Stensjön–Björköby (16 juli)
- Tjunnaryd och det livande regnet (16 juli)
- Skönhet och färg med och utan spår (17 juli)
- Små vägar i Småland (18 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
- Kvillsfors 18 juli: tabell och diagram (18 juli)
- Kvillsfors 18 juli: bilder (18 juli)
- Väntan i Vetlanda (19 juli – huvudsakligen utan järnvägar)
- Hemresan (19 juli)
- Epilog (utan järnvägar)
Kommentera