När jag hade klivit av rälsbussen i Hultsfred den 14 augusti i år låste jag upp cykeln som stått parkerad vid stationshuset och gav mig genast av mot Mariannelund. Här skulle följas mera järnväg, men nu en normalspårig sådan...
Jag irrade först omkring i Hultsfreds utkanter och höll på att hamna vid fel bana (den mot Vimmerby–Bjärka-Säby–Linköping), vilket är lätt hänt på en ort där fem järnvägar löper samman. Sedan kom jag ut på stora landsvägen, och passerade över NOJ.
Efter att ha omväxlande cyklat i racerfart och svängt åt sidan för timmerbilar, tog jag av västerut. En stor skylt antydde vilka dagens besöksmål skulle bli:
(Det var kanske 25 km cykling, vilket tog mig nästan tre timmar. Det blev alltså ett och annat stopp på vägen...)
Eftersom möjligheten fanns, svängde jag in på en fin liten skogsväg och innan jag hamnade på rena stigar och intill en bullrande bergtäkt, cyklade jag över järnvägen igen vid km 78.
(Det är alltså 78 km från Nässjö, som är utgångspunkt för kilometerräkningen på denna bana.)
Innan jag visste ordet av var jag framme i Silverdalen och såg ett underligt fordon parkerat på ett stickspår.
I Silverdalen finns nämligen ett praktfullt industrispår som nu förekommer på ett par bilder. Först växeln från NOJ:
Här finns några vagnar parkerade och efter vad jag har läst mig till i någon postvagnstråd har vagnarna stått här ett tag.
Men ingen fara på taket – det går att komma runt dem...
Tvärsigenom villaområdet går spåret...
...innan det är framme på bruket.
Detta håller sig till och med med egen lokomotor. (Utöver den på nästa bild, såg jag en till inne på området.)
Härifrån cyklade jag mot hållplatsen för persontrafik och konstaterade att om nu samhället inte har råd att bedriva persontrafik på spåren, finns det resurser att lägga asfalt.
(Jo, jag vet att det är landstingets pengar i ena fallet och kommunens i det andra, men det är ju ingen naturlag att så måste vara fallet.)
Silverdalens station (för det är nog så den kallas när den kommuniceras ut till folket som ska använda den) är en bedrövlig historia. Den här typen av hållplatskur är meningslös, ty det blåser rätt igenom och ett enkelt plank vore att föredra.
Just här markeras km 74 och det är i en backe som lutar brant mot Nässjö. Till och med ett otränat öga kan se lutningen och det är inte så vanligt.
Silverån passeras snart på en idyllisk liten bro...
...varpå tågpassagerare liksom cyklister får lön för mödan.
Lönneberga ser ganska fint ut, där järnvägen kantas av den typiskt svenska hankgärdsgården (som åtminstone anses typiskt svensk; under min uppväxt i Västergötland var det stenmurar och taggtråd som var mest typiskt).
Själva hållplatsen (som jag tror har blivit flyttad; det fanns tecken på en äldre plattform strax öster om den nuvarande) ser ut ungefär som den i Silverdalen. Detta är nog en av de hållplatser som har minst antal resenärer; jag har sällan varit med om att någon klivit på här och tätorten Lönneberga är mycket liten.
En stund därefter befann jag mig kring km 69 eller 70 när ett av dagens tåg skulle passera.
Den här sommaren var jag i besittning av två kameror och under min förra resa till trakten (under andra hälften av juli) hade jag ofta fotograferat och filmat samtidigt. Nu hade jag tyvärr lagt den ena kameran på laddning innan jag åkte hemifrån och förstås glömt den där, så det blev till att välja: film eller stillbild... Filmklippen har fördelen att jag i efterhand kan höra mina kommentarer och minnas intrycken tydligare, men de lämpar sig inte alls lika väl för bloggen, framför allt för att bildkvaliten är ännu sämre på film än på stillbild. Därför blev det en ganska god bild på järnväg utan tåg:
...och sämre (ur filmen) på järnväg med tåg:
Jag kan i alla fall tala om att det till min glädje var favorittåget Y31 1427 Wendela Hebbe som passerade som tåg nr 7673 från Nässjö till Oskarshamn.
Sedan fortsatte jag på cykel genom tallskogen.
Jo, jag är svag för den här naturen, även om det delvis kommer sig av en bilresa jag gjorde i dessa trakter i juni 2012. Jag kan ha berättat om den förut, även i järnvägsbloggen, för ett av minnena från den är just hur Sofia och jag följde järnvägarna – först Nässjö–Vetlanda–Järnforsen på väg till Oskarshamn och sedan Hultsfred–Nässjö på återresan.
Här är klassiska Astrid Lindgren-trakter. Bullerbyn (där tv-filmerna spelades in) är ett exempel på hur man hela tiden spelar på traktens största kändis. Just från denna plats (utanför bild) går det förresten att skymta järnvägen och med en god kamera skulle man kunna få en rätt häftig bild av ett tåg, skulle jag tro.
Och så kom jag till den fina järnvägsövergången i närheten av Emarp.
Jag stannade till mitt på spåret ett ögonblick, som alltid med koll på tidtabellen, med ögon och öron vidöppna och benen i beredskap för hastig flykt.
(Precis som plankorsningen mellan Eksjö och Hult, några mil västerut, går landsvägen på tvären över järnvägen, en ganska ovanlig lösning men inte har jag något emot den.)
Sedan parkerade jag cykel grå i ljungen...
Vid km 64 fanns nämligen en av mina i förväg utsedda fotoplatser...
Härifrån skulle godståg nr 6324 inväntas. Återigen var det filminspelning som gällde men jag vill ändå inkludera några bilder i bloggen. Håll till godo:
13 vagnar långt var det, vilket jag tror är ovanligt mycket för det här tåget. Dessutom sägs vagnarna vara tungt lastade, varför man ibland behöver köra med dubbla lok. Med andra ord är det väl ingen större risk att banan skulle bli nedlagd utan persontrafik, men det är ju klen tröst för den som vill resa i dessa bygder.
För att jag skulle liksom Ida Svensson kunna säga de klassiska orden "ända till Mariannelund" återstod nu bara några kilometer. Dessa avverkade jag snabbt och utan dramatik, men vad som hände när jag kommit fram ska jag återkomma till i morgon.
Detta är det sjunde inlägget från resan till Hultsfred och därikring i augusti 2014. Följande är en förteckning över alla 10 inlägg:
- Mot norra Småland – igen. (Borås–Hultsfred 12 augusti)
- På dressin till Målilla. (Hultsfred–Målilla 13 augusti)
- Hur dressinfärden slutade. (Målilla–Hultsfred 13 augusti)
- Ett mellanspel i Gårdveda. (Målilla–Gårdveda–Målilla 13 augusti)
- Sjumilaspår i sjumilaskog. (Hultsfred–Västervik 14 augusti)
- Vi drömmer lite till mans om Spångenäs. (Västervik–Hultsfred 14 augusti)
- "Ända till Mariannelund". (Hultsfred–Mariannelund 14 augusti)
- En afton i Mariannelund. (Mariannelund 14 augusti)
- Sista morgonen längs Bockabanan. (Mariannelund–Ingatorp 15 augusti)
- Sista resan hem. (Ingatorp–Borås 15 augusti)
Kommentera