(Jönköping–Borås 1 juli 2020)

Var det dagen före som jag hade fått ett sms från Lina? Vi hade inte setts på flera år men nu frågade hon artigt om sommarlovet var bra. Var jag hemma eller kanske ute och cyklade? Jag sade förstås att jag var i Vetlanda, cyklade omkring och snart skulle åka hem. När mitt tåg rullade ned mot Huskvarna lekte jag med tanken att skicka en skämtsam fråga. ”Ska jag hoppa av så kan vi gå och fika eller nåt?” Det gjorde jag inte.

I stället tog jag från Jönköping C en bild genom rutan.

 

Så tittade jag ut åt andra hållet, och höjde på ögonbrynet. På perrongen och in genom dörren några meter framför mig – vem kommer där? Hon vände sig om och jag såg hur tankarna for, så där som de gör när man ser någon man inte väntat sig just där, just då.

– Hej! sade hon.
– Lina! Hej! sade jag.
– Är du också här? Jag ska bara åka en station tyvärr …

Hon har figurerat här i bloggen flera gånger, men att hon skulle dyka upp även sommaren 2020 var synnerligen oväntat.

Vad kan det ta att åka mellan Jönköping och Bankeryd? Tio minuter kanske. Lägg till ett par minuter före avgång och det blev möjligen tolv à tretton minuters samtal. Så oväntat, och så trevligt. Eftersom vi hade ganska bra koll på vad som hänt och inte hänt i livet fram till i höstas, kunde vi koncentrera oss på livets vägar sedan dess.

Tåg 7216 rusade vidare, förbi Habo, Mullsjö och Sandhem – orter varifrån jag har små minnen som flimrade förbi lika snabbt som snart Vartofta gjorde det genom fönsterrutan. Jag tog ännu en bild.

 

I Falköping hängde jag sedan i drygt en timme och jag insåg varför Resrobot hade givit mig det reseförslag som jag resonerade kring senast. Om jag hade följt det, hade jag tagit mig från Vetlanda till Borås med två byten och finge vänta länge i Nässjö och Herrljunga. Med det val jag hade gjort, fick jag tre byten och fick vänta länge i Falköping och Herrljunga. Avrese- och ankomsttiderna bleve likadana. Då är det kanske logiskt att jag blev rekommenderad ett alternativ med färre byten. För mig spelade det ingen roll och det gjorde mig inget att jag hade försökt överlista datorn. Som dagen hade utvecklat sig, var jag faktiskt synnerligen belåten med det valet.

Att ha en cykel till hands är bra, för då får man en lite större rörelseradie. Jag har många gånger fotograferat Rantens Hotell, vilket jag gjorde även nu men ur en annan vinkel än vanligt. Blev det bra? Tja, jag vet inte.

 

Det var en sådan dag då man trivs med vädret om man hittar en solig plats i lä, samt har en extra tröja på sig. Således hittade jag en sådan plats och tillbringade väntetiden med en billig glass och ett eller två korsord. (Min kapacitet på den senare fronten har stigit en nivå sedan förra sommaren, har jag noterat. För den utvecklingen får jag tacka dels den ursvåra tidning jag har slitit med sedan dess, dels min kollega Linnéa som jag löst korsord med under vardagarnas middagsraster.)

Just som jag skulle ombord igen för att ta tåg 17292 till Herrljunga, kom ett intressant ekipage körande norrut på spår 3. Det var en av Struktons spårriktare. Var kan den ha varit och jobbat?

 
 

Eftersom jag dröjde mig kvar på perrongen för att titta, höll en barnvagn på att ta min plats på tåget. Det hade ju varit snöpligt, men cykel grå lyckades med en hastig spurt ändå komma först … Därför kunde jag i lugn och ro få en blick av Ålleberg och strax därefter upptäcka att man på Herrljunga station röjt undan ett helt buskage så att den gamla vattenhästen är synlig för envar.

 
 

Jag åt upp min medhavda smörgås och gjorde två till, sittande i lä och sol (sådan fanns alltså även i Herrljunga). I dessa virustider försöker jag vara noggrannare än vanligt med handtvätt före måltider, men det var ju svårt då jag var på utflykt, varför jag litade på biologin och det sunda förnuftet. Att äta upp viruset gör ju inget, eftersom det dör i magen. (Syster farmaceuten och jag kom senare att diskutera vad som händer om virus följer med maten in i munnen och man andas in innan man har svalt. Vi hade inget svar. Bäst att äta snabbt så man är på den säkra sidan.)

På X14 3240 (som gick Herrljunga–Borås som tåg 3827) hade man de cykelställ som jag tycker sämst om. Man förväntas hänga upp cykeln diagonalt in i hörnet och om tåget skakar till det minsta, faller cykeln handlöst. Jag har berättat om hur den en gång kom att haverera och tvingas byta en eller två vajrar efter en sådan olycka. Nu struntade jag i cykelstället och fäste upp cykeln mot väggen. Effektivare och säkrare visade det sig vara.

 
 

Klockan var inte ens två på eftermiddagen när jag steg av tåget på Borås C. Det var nog tidigare än mina andra smålandsresor, så man skulle kunna påstå att jag inte utnyttjat dagen fullt ut. Å andra sidan hade jag bara tråkigt då jag för ett år sedan verkligen måste ”fördriva tiden” en hel förmiddag i väntat på ett tåg, så det gjorde mig ingenting. Och om jag hade disponerat denna onsdag annorlunda, hade jag ju inte fått åka tåg med en vän.

Jag tog ett par avslutande bilder på stationen och så for jag hem och packade upp.

 
 

Förra året blev en verklig Grand Tour i 21 etapper. Årets resa har bara blivit 14, men det är inte illa det heller. I morgon hoppas jag dessutom avsluta den här rapsodin med en liten iakttagelse som inte har med järnvägar att göra. Den kommer bara att ge ännu ett exempel på vad man kan uppleva när man är ute och reser med cykel i skogen.

 


Mina upplevelser i juni och juli 2020, i och kring Vetlanda (vars trafikplatssignatur är Vta, därav Vta 2020) beskrivs i följande 16 bloggtexter:

  1. Mannen, cykeln och kvinnan (Borås–Herrljunga 25 juni)
  2. Nässjö förnekar sig inte. (Herrljunga–Nässjö 25 juni)
  3. Hemma i Vetlanda? (Nässjö–Vetlanda 25 juni)
  4. Högsommartimmar och höglandstimmer (Vetlanda–Kvillsfors 26 juni)
  5. Slutkörd i Kvillsfors (Kvillsfors(–Vetlanda) 26 juni)
  6. Tre små hållplatser (Stensjön–Rödjenäs–Björköby 27 juni)
  7. Solkurva på Emådalsbanan (Vetlanda med omnejd 26-27 juni)
  8. Spårlösa skogar (Björköby–Ekenässjö–Holsbybrunn 28 juni) (nästan utan järnvägar)
  9. Mot Myresjö med friskt mod (Vetlanda–Myresjö 29 juni)
  10. Banvallscyklisten som tänkte vafan. (Myresjö–Hultagård–Vetlanda 29 juni)
  11. Växling vid Brunnsgård (Vetlanda 30 juni)
  12. Tåg och spår i Vetlanda (Vetlanda 30 juni)
  13. Hastigheter, hissar och vilsna flickor (Vetlanda–Nässö–Forserum 1 juli)
  14. Personligt möte på tåg (Jönköping–Falköping–Borås 1 juli)
  15. Växling i Kvillsfors (Kvillsfors 26 juni)
  16. Skogsrån och troll (Småland i juni) (utan järnvägar)
Borås C, Falköping, Falköping-Nässjö, Herrljunga, Jönköping, Jönköpingsbanan, Karolina L., Rantens hotell, Vetlanda 2020, covid-19, cykel, möten, om bloggen, reseberättelse, spårriktare, vattenhäst,

Kommentera

Publiceras ej