Svenska banor

(Stensjön–Rödjenäs–Björköby 27 juni 2020)

Jag hade varit inne på att ägna den här dagen åt att cykla längs banvallen mellan Vetlanda och Sävsjö, men jag valde att avstå. Det sköna högsommarvädret fick mig att hellre vilja göra en upptäcktsfärd. Banvallscykling kan visserligen ge upptäckter, men vägen blir synnerligen förutbestämd.

Planen ledde mig till Vetlanda station där jag bordade tåg 7686 mot Nässjö. Jag blev lite förvånad att se att tåget för dagen utgjordes av en Y32 1411. Det är ett trevagnarståg och jag trodde inte att man lät den typen gå på de minsta småbanorna med dess mindre passagerarunderlag.

Tåget var utmärkt (vilket emellertid även tvåvagnars Y31 också är, så någon skillnad ur den aspekten förmärktes inte).

Några ord om sommarens tidtabeller på denna bana: På lördagar och söndagar är detta dagens första tåg från Vetlanda och det avgår kl 10:05. En sådan tid är mycket lämplig för den som ska resa till Nässjö och handla, som ska göra en dagsutflykt till landet, som är på hemväg från fredagskvällens festligheter med tillhörande övernattning. Det var kanske därför som det var en hel del resenärer ombord. Inte fullsatt, åh, långt därifrån! Men i virustider är få tåg fullsatta och det var betydligt fler än väntat som valde detta tåg, vars tidtabell alltså är klokt planerad.

Måndag till fredag går däremot sista morgontåget redan 8:25 och man får sedan vänta på nästa förbindelse ända till tvåtiden. Eftersom sommartidtabellen är uppbyggd utifrån att människor sommartid får ändrade vanor – färre arbetar och fler är lediga – skulle man kunna tänka sig att det är mindre skillnad mellan vardag och veckoslut då. Och om helglediga resenärer fyller (nästan) ett lördagståg kl 10:05, torde sommarlediga resenärer i minst lika stor usträckning fylla ett vardagståg vid ungefär samma tid.

Nåväl, Y32:ans gång var som den skulle och efter drygt 20 minuter steg jag av på Stensjöns hållplats:

Jag nämnde det förra sommaren, att denna förr så trivsamma ort med dess hemsnickrade hållplatskur, blivit avskalad och stram. Däremot har den ett cykelställ med tak och man har alltså tänkt på att utrusta den för kloka resenärer som inte vill ha slask i kedja och nav.

Härnäst snurrade jag lite i trakten ett tag. Ungefär tre timmar efter min ankomst skulle nästa tåg passera och jag skaffade mig utsikt över järnvägen där den går på en bank över sjön Skärvingen.

Här kommer tåg 7689 (och förmodligen är det samma motorvagn som använts till förmiddagstågen):

Det fläktade precis lagom och som bilden ovan antyder, kluckade det hemtrevligt i strandkanten. Sedan inträdde två vattenskotrar i handlingen och började busköra över sjön.

Detta är ett gissel som dessa dagars nyhetssändningar rapporterade om. Jag vet inte vad det gör för naturlivet – om det skrämmer fisk och fågel från lek och häckning – men det skapar oväsen och svallvågor. En populär lek var att aktivt skapa stora svallvågor och sedan köra över dem så det hoppade och for. Mina skor som stod i solen en meter från (den naturliga) stranden nådde vattnet till. Kameran klarade sig med en hårsmån.

Returtåget gick tryggt på sin bank. Den räcker högre än vad svallvågorna når upp till.

(Sannolikt Y32 1411 som tåg 7688.)

Jag hamnade denna dag även vid Gäddeforsabron, en stenvalvsbro av okänt datum:

Enligt en skruttig informationsskylt, går den längs ”den gamla häradsvägen mellan Nässjö och Vetlanda”, men det yttrandet förvånar mig. Vetlanda är visserligen ett gammalt centrum för Njudung, men Nässjö var fram till järnvägarna bara en liten landsbygdssocken bland många. Så om vägen gått just mellan ”Nässjö” och Vetlanda, kan den inte vara så himla gammal.

Eller också har jag missförstått något.

Nästa mål var det jag hastade förbi förra året: Rödjenäs. Där fann jag först en av alla de informationsskyltar som man i trakten placerat vid järnvägarnas märkesplatser:

Denna skylt antyder, och andra förstärker intrycket, att järnvägsbolaget inte bara önskade samla inkomster genom att befintliga orter nyttjade banan för att få avsättning för sin produktion. Man ville även få landsbygden att blomma upp, leva och växa sig så stark att ännu fler industrier skapades. Det är ett mål som inte ens nutidens politiker arbetar för. Idag ges landsbygden konstgjord andning och i den mån den politiska ledningen säger sig vilja satsa på landsbygden, är det så tomma ord att ett barn kan genomskåda dem.

Stationen nedgraderades till hållplats, spåren försvann, hållplatsen lades också ned och nu återfinns bara ett huvudspår samt ett brett, röjt men halvt igenväxt stationsområde.

Rödjenäs stationshus står åtminstone kvar och ser ganska fint ut. Jag kunde inte med (eller hade inte ork) att ge mig ut och fotografera det från spårsidan, vilket jag i stället gjorde med dåligt resultat från ett tåg några dagar senare.

Det kan man åtminstone säga, att lokalbefolkningen har humor – trots att Rödjenäs järnvägshistoria bara lever kvar som en gul skylt ute vid landsvägen.

(Kör sakta! Lekande barn och frigående höns. Helt utan trafikvett.)

Ursprungligen hade jag inte bestämt om jag skulle cykla hela vägen till Vetlanda eller ta ett passande tåg från en passande hållplats. Efter en dag utomhus med ganska hög värme och inledningsvis mer sol än vad nyttigt är, kände jag nu att jag ville ta mig hem och vila ut. Därför beslutade jag att genskjuta tåget redan i Björköby, från vars hållplats kommer tre avslutande bilder.

(Y32 1411 som tåg 7691.)

Snart var jag tillbaka i Vetlanda – och blev höggradigt förvånad. Ett godståg stod nämligen inne trots att det var lördag. Om det ska jag berätta nästa gång.

 

---

Mina upplevelser i juni och juli 2020, i och kring Vetlanda (vars trafikplatssignatur är Vta, därav Vta 2020) beskrivs i följande 16 bloggtexter:

1. Mannen, cykeln och kvinnan (Borås–Herrljunga 25 juni)
2. Nässjö förnekar sig inte. (Herrljunga–Nässjö 25 juni)
3. Hemma i Vetlanda? (Nässjö–Vetlanda 25 juni)
4. Högsommartimmar och höglandstimmer (Vetlanda–Kvillsfors 26 juni)
5. Slutkörd i Kvillsfors (Kvillsfors(–Vetlanda) 26 juni)
6. Tre små hållplatser (Stensjön–Rödjenäs–Björköby 27 juni)
7. Solkurva på Emådalsbanan (Vetlanda med omnejd 26-27 juni)
8. Spårlösa skogar (Björköby–Ekenässjö–Holsbybrunn 28 juni) (nästan utan järnvägar)
9. Mot Myresjö med friskt mod (Vetlanda–Myresjö 29 juni)
10. Banvallscyklisten som tänkte vafan. (Myresjö–Hultagård–Vetlanda 29 juni)
11. Växling vid Brunnsgård (Vetlanda 30 juni)
12. Tåg och spår i Vetlanda (Vetlanda 30 juni)
13. Hastigheter, hissar och vilsna flickor (Vetlanda–Nässö–Forserum 1 juli)
14. Personligt möte på tåg (Jönköping–Falköping–Borås 1 juli)
15. Växling i Kvillsfors (Kvillsfors 26 juni)
16. Skogsrån och troll (Småland i juni) (utan järnvägar)