Svenska banor

(Vetlanda 30 juni 2020)

När det regnade som det gjorde och jag inte hade något bättre för mig, försökte jag min sista hela dag i Vetlanda få något vettigt gjort i form av att kanske skriva lite.  Men nej, jag var mest trött och uttråkad.  Det kan ha berott på den där sömnbristen som följde av knä- och ryggsmärtor, vilket jag berättade om häromsistens.  Då fick jag väl ta en promenad i stället och se på tåg?

Ja, det blev två olika promenader.  Den första blev misslyckad.  Bilden jag skulle ta när tåg 7688 (troligen Y31 1404) lämnade staden, blev suddig och jag blev så blöt att det forsade om kläderna.

Jag hade bättre lycka flera timmar senare.  Det hade funnits en poäng i att se på godståget.  Då jag visste precis vad det hade haft med sig österut, skulle jag kunna se hur många vagnar det hämtat eller lämnat under dagen.  Så dags låg jag på sängen och sov den utmattades sömn …

De tidiga kvällstågen kunde jag däremot få med mig, de som kom och gick vid sextiden.  Här kommer Y31 1404 som tåg 7693 till Vetlanda:

Det dramatiska mörkret över staden en dag då de spridda regnskurarna tycktes göra gemensam sak och alla ta vägen över Vetlanda, kommer fram ganska bra på nästa bild:

Sedan gick tåget åter till Nässjö med nr 7692.

Jag vandrade runt lite och tog en bild av skylten Vta Cy (det var något med den som såg lite coolt ut), samt gjorde en närstudie av själva spåret vid viadukten strax norr om stationen.  Där hade det nämligen varit inspektioner av någon behörig person en stund tidigare.  Vad var han ute efter?  Inte vet jag.  Han hade i alla fall tittat extra just som tåget passerade, så jag antar att det fanns något som behövde kontrolleras.  Även om det säkert inte syns på bilderna – jag ser i alla fall inget som ser konstigt ut – kan det alltid finnas någon där ute som vill se hur det ser ut.  Som illustration av mindre bana i Småland 2020 till ett modellbygge eller framtida historieskrivning?  Det är skönt att få känna sig lite betydelsefull även om man inte gör någon nytta … :)

Sista bilden blev av den charmiga gångfällan, där ett rött litet hus precis intill spåret gav associationer till banvaktsstugor och liknande.  Jag visste inte om det finns någon sådan historia, men när jag tittade efter på banvakt.se, fick jag bekräftat att det är banvaktsstugan Karlslund.

Klar för dagen kunde jag gå hem och packa.

 

---

Mina upplevelser i juni och juli 2020, i och kring Vetlanda (vars trafikplatssignatur är Vta, därav Vta 2020) beskrivs i följande 16 bloggtexter:

1. Mannen, cykeln och kvinnan (Borås–Herrljunga 25 juni)
2. Nässjö förnekar sig inte. (Herrljunga–Nässjö 25 juni)
3. Hemma i Vetlanda? (Nässjö–Vetlanda 25 juni)
4. Högsommartimmar och höglandstimmer (Vetlanda–Kvillsfors 26 juni)
5. Slutkörd i Kvillsfors (Kvillsfors(–Vetlanda) 26 juni)
6. Tre små hållplatser (Stensjön–Rödjenäs–Björköby 27 juni)
7. Solkurva på Emådalsbanan (Vetlanda med omnejd 26-27 juni)
8. Spårlösa skogar (Björköby–Ekenässjö–Holsbybrunn 28 juni) (nästan utan järnvägar)
9. Mot Myresjö med friskt mod (Vetlanda–Myresjö 29 juni)
10. Banvallscyklisten som tänkte vafan. (Myresjö–Hultagård–Vetlanda 29 juni)
11. Växling vid Brunnsgård (Vetlanda 30 juni)
12. Tåg och spår i Vetlanda (Vetlanda 30 juni)
13. Hastigheter, hissar och vilsna flickor (Vetlanda–Nässö–Forserum 1 juli)
14. Personligt möte på tåg (Jönköping–Falköping–Borås 1 juli)
15. Växling i Kvillsfors (Kvillsfors 26 juni)
16. Skogsrån och troll (Småland i juni) (utan järnvägar)